Enligt Nyheter 24 tror Åsa Romson på elallergi. Det framgår att hon inte tror att man kan vara allergisk mot el, men hennes formuleringar är ytterst tveksamma.
”Det som brukar kallas för elallergi är ett verkligt, vetenskapligt belagt tillstånd. De som är drabbade mår dåligt på riktigt, och förtjänar att få en god vård.”
Jag ifrågasätter givetvis inte att de som säger sig lida av elallergi mår dåligt, men jag ställer mig tveksam till att tillståndet är ”vetenskapligt belag”, och extremt tveksam till eventuell koppling till elektricitet eller elektromagnetisk strålning, eller vad det nu är man är allergisk mot. Vissa anser sig inte tåla mobiltelefoner, andra tål inte datorskärmar, ytterligare andra tål inte lysrör, och allt detta kallas elallergi eller elöverkänslighet. Romson säger vidare:
”Det finns inga vetenskapliga belägg för att deras problem beror på elektromagnetisk strålning, men tillståndet som sådant är i högsta grad verkligt.”
Nej, det är snarare tvärt om. Den som är allergisk mot din mobiltelefon kan få sina symtom lindrade på mer än ett sätt. Antingen kan man stänga av telefonen, eller så kan man göra en placeboavstägning (sänka volymen).
Mats Reimer tar upp miljöpartisters lite flummiga förhållande till elallergi på sin blogg på Dagens Medicin, apropå att Carl Schlyter vill få diagnosen erkänd.
”Vidare hävdade Schlyter att ”Det finns bevis för att en ökad användning av trådlös teknik i hem och skolor i vissa fall kan ge hälsoeffekter redan under de aktuella värden som fastställs i riktlinjerna för EMF strålning.” En övertygelse han förmodligen delar med partibrodern Mats Pertoft som sitter i styrelsen för Elöverkänsligas Riksförbund.”
Romson kunde ha tagit lite politiska poäng genom att kort och gott säga att elallergi inte existerar. Att någon tillskriver ett negativt hälsotillstånd till ”överkänslighet mot el” räcker faktiskt inte, av samma skäl som de som skyller på alien abduction inte har mer faktiskt kontakt med rymdvarelser än någon annan.
Lämna ett svar