Anders Hesselbom

Svensk mat har inte utvecklats i ett vakuum, så den som äter svensk mat tar del av utländska intryck. Om det inte räcker, så gäller det att komma ihåg att utländsk mat överlever även om inte alla svenskar slaviskt köper det tv-reklamen säger att man ska köpa, vilket just nu är fredagstacos. Den svensk som väljer sill framför tacos behöver alltså inte ha något emot Mexiko, precis som den mexikan som väljer tacos framför sill inte ska behöva försvara något misstänkt sverigehat. Det finns något rasistiskt i att blänga på den som äter mat från sin kultur och ropa ”duger inte svensk mat?” som jag gärna ställer mig över. Men kollektivismen är stark – om tv-reklamen säger att du ska äta fredagstacos, ska du äta fredagstacos!

Men det viktiga här är den alternativa standard som gäller just svenskens syn på svensk mat, som inte riktigt gäller andra landsmäns relation till sin mat. Kurder ifrågasätts inte om de gillar det kurdiska köket, albaner ifrågasätts inte om de gillar det albanska köket, men svensken som gillar det svenska köket, möts med en misstänksamhet som faktiskt är helt obefogad. Det finns ingen koppling mellan den inlagda sillen och rasismen. Men ändå det är något som skaver. Helst skulle köttbullar med potatis, pressgurka och lingonsylt vara en turkisk rätt, så den kan ätas med gott samvete av den sortens människa som annars utropar ”är det fel att ta intryck från utlandet?” när en svensk äter svensk mat.

Vi ska vara stolta över vår matkultur, för det finns mycket fina rätter med en intressant historia att vårda och förvalta. Det handlar inte om att man ogillar utländsk mat, på något sett hotar utländsk mat eller ens har några problem med att erkänna de multinationella influenser som ibland finns att hitta i svensk mat. Och som en extra fördel, får du en del fantastiska och ganska unika smakupplevelser.