Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2012-02-16
Jag noterade i en tweet från denne man (följ!) att SvD skriver under rubriken ”Mamma uppfostrade son i fantasivärld”:
En pojke i Halmstad som är beroende av personlig assistans har uppfostrats i en fantasivärld där rymdvarelser och smurfar påstås finnas på riktigt. Det är pojkens mamma som låtit honom tro att drömvärlden är verklig. Hon är en av pojkens fyra assistenter.
Detta är givetvis tokigt. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, så vet vi att smurfer inte finns på riktigt. Jag undrar om anmälan kan få konsekvenser för hur gudstroende hanterar sina barn? Alla har rätt att få en chans att veta vad som är på riktigt och vad som inte är det, och ingen förtjänar att bli bedragen av de man är beroende av. Väx upp! Det finns inga smurfer! Eller gudar!
I skuggan av smurf-incidenten, borde det inte vara trevligt att få en objektiv redogörelse av vad som hände här?
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Hehe! Gjorde också den parallellen.
Problemet är att du bloggar för lite. 😉