Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2011-11-02
Denna fråga lyftes av vad som skulle vara ett komiskt inslag i Skeptikerpodden. Livet skulle vara en underbar plats om detta ämne kunde hanteras lite mer sakligt. Dessutom, vad spelar det för roll att Gud avfärdas som något som inte existerar? Det spelar roll, och frågan engagerar både troende och ateister som alltså inte själva tror, men som har empati för troende. Själv tycker jag att allt halabaloo är lite löjligt. Som skeptiker borde man åtminstone kunna låtsas man inte tycker Gud förtjänar mer försvar än tandfén eller storsjöodjuret. Eller, beroende på vilken betydelse du lägger i ordet ”skeptiker”, som ateist borde man åtminstone kunna låtsas. Min syn på bevisläget är att Gud inte har mycket som pekar till sin fördel. Tänkare har arbetat i tusentals år med att producera evidens, men det man har levererat hittills, mest i form av olika träflisor som ska komma från Arken och olika s.k. gudsbevis, imponerar inte det minsta. På det negativa planet hopar det sig rejält. Ingen, inte ens Gud, kan t.ex. vara allvetande och allsmäktig. Slänger man in den ultimata godheten i denna sörja, blir det ännu löjligare. Krasst, hur ser bevisläget ut?
Är Guds existens motbevisad? Nej, man kan inte bevisa ett negativt metafysiskt anspråk. Men man kan göra en bedömning baserad på vad vi vet och det rådande bevisläget. Enligt mig finns massor av väsen, féer, tomtar, troll, som har bättre bevisläge än Gud, som jag ändå inte tror på. Jag vågar dessutom (till priset av att behöva ändra mig om ny data framkommer) påstå att tomtar inte finns. En djärv atomteist, är vad jag är!
Är du ödmjuk inför den möjliga existensen? Nej, jag är säker på att Gud inte finns, av orsaker jag nämner ovan. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, är det ganska tryggt att säga att Gud inte finns. Ungefär med samma säkerhet som jag kan säga att kaffekoppen jag håller i finns. Vi kanske lever i en simulering där kaffekoppen är en illusion, men till den grad vi kan veta något, finns kaffekoppen. Blir man tillräckligt avancerad i sina filosofiska övningar kan man komma fram till att Gud finns och kaffekoppen inte gör det. Jag betraktar inte dessa övningar som praktiskt användbara.
Så kan det vara så att vi lever i en datorsimulering? Ja, visst. Till min bästa förståelse så kan vi inte veta. Detta är en annan fråga, där evidensläget ser helt annorlunda ut. Det kan ju vara så att även Gud finns, men på den punkten ser det inte speciellt positivt ut.
Om man funderar på hur det kommer sig att avfärdandet av féer skapar så mycket mindre rabalder än avfärdandet av Gud, och att avfärdandet av andra gudar än den kristna guden Jahve skapar så mycket mindre rabalder, så kan inte jag se några andra skillnader än att Jahve har fler anhängare och att det finns mycket engagemang i förhållandet mellan den troende och den gud man tror på. Bägge dessa saker har namn. Är man besvärad av att anhängarna är många, har man begått felslutet argumentum ad populum. Det betyder inte att inte majoriteten har rätt, det betyder att något inte är rätt för att många tror så. Betraktar man det passionerade förhållandet som en faktor, är detta vädjan till känslor, vilket inte heller är giltig argumentation.
Tänk om denna fråga kunde hanteras lika krasst som homeopati. Typ: Dålig positiv evidens, lite knäppa anspråk, en del logiska problem (eller åtminstone anspråk som står i konflikt med annat vi vet) och goda argument mot, alltså trams. Helt enkelt, ha skeptiska glasögon.
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
De troende har byggt upp en ansenlig kognitiv dissonans som inte kan rubbas utan att det stjälper hela deras världsbild. Jag kan tänka mig att man måste angripa vanföreställningen med att ta små steg och inte försöka få dem att svälja hela det beska pillret på en gång.
Det humoristiska är ju just att människor som inte tror på Jesus ändå måste hävda att han inte finns. Jag är ju helt säker på att han finns och anledningen till det är människor som har tagit emot Jesus och den Helige Ande i sitt liv har blivit som nya. Lagt bort droger, lagt bort det kriminella, lagt bort pengabegär, lagt bort hat just för att de börjat tro.
Jag tror också för att jag har varit med och upplevt saker i mitt liv, helanden, vägledning, en obeskrivlig känsla, profetiska ord m.m.
Om du som skeptiker verkligen vill pröva om Gud finns. Sätt dig då ner öppna din mun och säg:
-Gud om du finns så visa det för mig, jag är nu tillfälligt öppen för att du faktiskt kan existera, jag sitter här och pratar ut i luften, du vet att jag är en skeptiker, att jag inte tror, men nu vill jag öppna mitt liv en kort stund för dig. Gud om du finns så visa det för mig. I Jesu namn Amen. (Amen betyder "låt det ske")
Som skeptiker och med ett objektivt synsätt så borde detta inte vara något problem för dig. Att liksom låta dig låtsas att du tror, att för en sekund, ärligt, öppna dig för Gud och låta han visa sig på något sätt.
Ta av dina skeptiska glasögon för en sekund och stanna upp ditt liv vid Gud. Ta lite tid, sitt och läs bönen, lyssna och försök vara öppen för att Gud faktiskt finns.
Om jag verkligen vill pröva om Gud finns… Ta av mig de skeptiska glasögonen…?
Det omvända gäller givetvis. Om du verkligen vill pröva om Gud finns, ta på dig de skeptiska glasögonen, och gör en korrekt utvärdering av det faktiska evidensläget.
Vadå "tillfälligt"? Jag med de flesta andra skeptiker är KONSTANT öppna för att Gud finns, att olika alternativmedicinska metoder kan fungera, osv.
Än så länge har Gud inte tagit chansen att framföra någon evidens för sin egen existens. Så jag kan inte annat än dra slutsatsen att hen inte gör det.
Ja, ett öppet sinne är det som gör att man är beredd pröva sin uppfattning. Och det bubblar faktiskt upp en och annan ny upptäckt – kritiken mot skepticismen handlar nog mest om att Gud inte är en av dessa upptäckter.
Jag menar inte att kritisera er (Anders och Felicia) skepticism och den kan säkert vara befogad (jag känner ju er inte och vet inte vad ni vart med om.)
Jag har sett så mycket hända när Gud är med och gör saker och vill bara uppmuntra till att söka honom. Hur ska man göra det då? (Ni kanske sitter med svaret men jag skriver vad jag tror.)
Be till Gud att han ska visa sig i Jesu namn. Läs ifrån Nya Testamentet. Gå till en församling.
Jag själv upplever att jag har hittat ett underbart liv, med en sanning som håller, inte bara i tro utan också i förnuft.
Jag har sett hur Gud förvandlat kriminella till dom snällaste människorna. Jag har sett hur Gud helar sjukdom och jag har själv fått vara med om upplevelser som jag själv inte kan bortförklara med slump eller tillfälligheter.
Men men ni får gärna vara skeptiska även mot mina inlägg här. Men ville bara dela med mig lite. Inget illa ment.
Jag förstod att du inte menade något illa. Jag själv delar med mig av vad jag tycker är givande i denna blogg. Du kanske vill överväga ateismen?
För två somrar sen så tappade jag tron för ett tag. Det var som att jag fick välja vad jag skulle tro på. Jag funderade mycket på att helt lämna tron och bli ateist men gjorde inte det utan fick istället på nytt söka Gud. Det tog tid och jag upplevde honom inte alls, jag kände ingenting men efter ett halvår fick jag uppleva honom igen och jag är idag härligt övertygad om att jag valde rätt.
Alternativen slutar inte där, men då är vi båda nöjda, om än icke överens om sanningsanspråken.
Varför behöva fler alternativ när man är övertygad om att man hittat rätt?
Men som du säger nöjda men inte överens 🙂
@A2 Skogholm. Varför valde du inte att börja tro på Tandfén istället? Är ungefär lika vettigt.