Denna fråga lyftes av vad som skulle vara ett komiskt inslag i Skeptikerpodden. Livet skulle vara en underbar plats om detta ämne kunde hanteras lite mer sakligt. Dessutom, vad spelar det för roll att Gud avfärdas som något som inte existerar? Det spelar roll, och frågan engagerar både troende och ateister som alltså inte själva tror, men som har empati för troende. Själv tycker jag att allt halabaloo är lite löjligt. Som skeptiker borde man åtminstone kunna låtsas man inte tycker Gud förtjänar mer försvar än tandfén eller storsjöodjuret. Eller, beroende på vilken betydelse du lägger i ordet ”skeptiker”, som ateist borde man åtminstone kunna låtsas. Min syn på bevisläget är att Gud inte har mycket som pekar till sin fördel. Tänkare har arbetat i tusentals år med att producera evidens, men det man har levererat hittills, mest i form av olika träflisor som ska komma från Arken och olika s.k. gudsbevis, imponerar inte det minsta. På det negativa planet hopar det sig rejält. Ingen, inte ens Gud, kan t.ex. vara allvetande och allsmäktig. Slänger man in den ultimata godheten i denna sörja, blir det ännu löjligare. Krasst, hur ser bevisläget ut?
Är Guds existens motbevisad? Nej, man kan inte bevisa ett negativt metafysiskt anspråk. Men man kan göra en bedömning baserad på vad vi vet och det rådande bevisläget. Enligt mig finns massor av väsen, féer, tomtar, troll, som har bättre bevisläge än Gud, som jag ändå inte tror på. Jag vågar dessutom (till priset av att behöva ändra mig om ny data framkommer) påstå att tomtar inte finns. En djärv atomteist, är vad jag är!
Är du ödmjuk inför den möjliga existensen? Nej, jag är säker på att Gud inte finns, av orsaker jag nämner ovan. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, är det ganska tryggt att säga att Gud inte finns. Ungefär med samma säkerhet som jag kan säga att kaffekoppen jag håller i finns. Vi kanske lever i en simulering där kaffekoppen är en illusion, men till den grad vi kan veta något, finns kaffekoppen. Blir man tillräckligt avancerad i sina filosofiska övningar kan man komma fram till att Gud finns och kaffekoppen inte gör det. Jag betraktar inte dessa övningar som praktiskt användbara.
Så kan det vara så att vi lever i en datorsimulering? Ja, visst. Till min bästa förståelse så kan vi inte veta. Detta är en annan fråga, där evidensläget ser helt annorlunda ut. Det kan ju vara så att även Gud finns, men på den punkten ser det inte speciellt positivt ut.
Om man funderar på hur det kommer sig att avfärdandet av féer skapar så mycket mindre rabalder än avfärdandet av Gud, och att avfärdandet av andra gudar än den kristna guden Jahve skapar så mycket mindre rabalder, så kan inte jag se några andra skillnader än att Jahve har fler anhängare och att det finns mycket engagemang i förhållandet mellan den troende och den gud man tror på. Bägge dessa saker har namn. Är man besvärad av att anhängarna är många, har man begått felslutet argumentum ad populum. Det betyder inte att inte majoriteten har rätt, det betyder att något inte är rätt för att många tror så. Betraktar man det passionerade förhållandet som en faktor, är detta vädjan till känslor, vilket inte heller är giltig argumentation.
Tänk om denna fråga kunde hanteras lika krasst som homeopati. Typ: Dålig positiv evidens, lite knäppa anspråk, en del logiska problem (eller åtminstone anspråk som står i konflikt med annat vi vet) och goda argument mot, alltså trams. Helt enkelt, ha skeptiska glasögon.
Lämna ett svar