Bibeln är åtminstone ganska tydlig i hur man förväntas se på homosexuella och på homosexualitet, även om det finns ett visst utrymme för diskussion. Igår skrev 22 pingstpastorer att det inte råder några tvivel om att homosexuella inte får gifta sig – det står ju så i bibeln!
Den som hänvisar till Bibeln måste kunna redogöra för vad av det som står däri som är lag och vad som är symbolik för något helt annat. Bibeln är nämligen tydlig även när det kommer till skaldjursätande.
Och eftersom ingen vet när tokerierna som står i Bibeln är blodigt allvar eller när tokerierna är just tokerier, är “det står ju i Bibeln” inte ett mer begåvat uttalande än vad “lyssna på påven” är! Påven fördömer ju inte homosexuella, så han bör man väl lyssna på? Gärna det, så länge man vet att i princip allt annat som kommer ur den arma munnen är ren och skär galenskap. Och kan man inte ens inför sig själv definiera vad som är vad, kanske man gör bäst i att hämta sina intryck från mindre tokiga källor.
Så vilken nytta har vi av att Bibeln är tydlig angående homosexualitet? Det var knappast till någon hjälp för David Kärrsmyr i sin yrkesroll.
Lämna ett svar