Marcus Birro sparkades hastigt från tidningen Expressen, eftersom han uttalade sig kritiskt om tidningen i en podcast, vilket förmodligen var ett svepskäl. Podcasten i fråga, Radio Länsman, ska dessutom enligt uppgift vara ”rasistisk”.
Ingen skada skedd, Birro får skriva om fotboll på Solo Calcio istället. Men inte en vecka passerar förrän han avslöjas (av Expressen, ironiskt nog) med att äta lunch med ett par Sverigedemokrater i Gamla stan, och får sparken även därifrån, men alltså denna gång för att han lunchar med ”rasister”.
Helt oavsett om ”rasistkopplingarna” är svepskäl eller ej, så är det inte helt oproblematiskt ur demokratisk synpunkt att man hänvisar till åsiktskorridoren när man säger upp folk. Tro inte att jag har något till övers för varken podcasten Radio Länsman eller Sverigedemokraterna, absolut inte, men jag har ändå ett personligt intresse av att avvikande åsikter ska vara tillåtna att ha och, i rätt sammanhang, uttryckas. Om arbetsgivare lägger sig i för mycket, skulle jag lika gärna kunna sparkas för att jag inte tror på Gud, och beroende på vem du är och vad du tycker, kan det vara ett större brott än att delta i podcasten Radio Länsman.
Något som verkligen förvånar mig om Birro, är att han ändå väljer att leva sitt liv offentligt. Kanske tycker han att han har mer att vinna än att förlora på det, kanske är han bara lite fåfäng. Men här följer i alla fall gårdagens utspel på Facebook, för allmänheten att läsa:
”Ärligt talat. Jag har fått sparken från Solo Calcio för att jag ätit lunch i Gamla Stan idag. Som tur är hann jag aldrig få en enda krona i lön av dem. Men på riktigt… Jag skriver om italiensk fotboll på en sida som kickar ut mig för att jag ätit mat ihop med representanter för ett av riskdagens största folkvalda politiska partier. Jag är den skyldige. Kan någon förklara mitt brott?”
Detta kommenteras av hans hustru, Jonna Vanhatalo, igen helt offentligt:
”Som offentlig får man tänka efter ett varv extra. Det är tråkigt måhända men så är det. Och med allt som hänt borde konsekvenstänket kickat in nu. Du har redan fått sparken från en tidning för att du deltagit i en rasistisk pod o att då som motdrag efter att du fått jobb på en annan gå och luncha med toppar ur ett rasisktiskt parti kanske inte är att föredra. Faktiskt. Oavsett vad du eller flera andra här tycker om saken :-(”
Marcus Birro kontrar:
”Mest sorgligt att läsa sin egen hustru markera mot mig. tack.”
Om det är så himla sorgligt, så behöver man ju inte leva ut precis allt i offentlighetens ljus. Det var ju Marcus Birro, inte hans hustru utan han själv, som valde att beklaga det förlorade jobbet offentligt, och att samtal förs där samtal inleds, är verkligen inget konstigt.
Lämna ett svar