Kategori: Alkohol

  • Ytterligare en organisation som sprider myter om alkoholpolitik

    Denna gång var det organisationen Verdandi som slank igenom filtret och publicerade följande smörja i dagens NA:

    Detta svar är inskickat:

    Verdandi är nästa skattefinansierade organisation som har ett ekonomiskt intresse av att sprida myter om svensk alkoholpolitik, och gjorde det helt ogenerat i Nerikes Allehanda, 27/12. Nej, låg tillgång är inte bra för folkhälsan, det leder till bunkring, och bunkring ökar risken för ett supabeteende. Hög tillgång minskar risken för bunkring, och gör att inköpen blir mindre och risken för supande minskar. Södra Sverige, där det har varit lättare att köpa alkohol, har ett mer kontinentalt drickande, medan norra landet har i högre utsträckning bunkrat och supit. Med alkohol i kroppen försämras omdömet, så alkoholkonsumentens upplevda bunkringsbehov bör undvikas.

    Och så har vi klassföraktet. Om man ska dricka alkohol, måste man dricka olika sorter, och det får absolut inte vara en volymtillverkad lager. Vill jag ta en enkel stor stark efter jobbet, så gör jag det helt utan att tänka på hur Verdandi vill att jag ska leva mitt liv, men jag måste ändå betala skatt för att finansiera deras existens (miljontals kronor). Dessutom, premissen att enfald ger mångfald, stämmer inte. Jag är gammal nog att minnas det statliga tillverkningsmonopolet och ett systembolag som sålde varor över disk, och på den tiden var utbudet på allvar dåligt. Med tillverkningsmonopolet ur vägen har utbudet ökat drastiskt, och med EU-inträdet och deras ögon på hur bolaget sköter sig, har kundservicen ökat drastiskt. Men det är fortfarande så att små tillverkare inte kan leva upp till bolagets krav, och det är fortfarande så att Danmarks största vinbutik har fler vinsorter än Systembolaget, och är du inte nöjd kan du gå till en konkurrent. Visst har små butiker få sorter nere på kontinenten, men ett monopol gör att de får 0 sorter.

    Det som påverkar hur mycket man dricker på befolkningsnivå är priset på alkohol, där det säljs mindre av en dyrare produkt, men skatt på alkohol är en regressiv skatt, där du betalar en större del av lönen ju mindre du tjänar, och det är de ekonomiskt svagas frihet som begränsas starkast. Och deras frihet är faktiskt värd mer än Verdandi någonsin kan vara för någon.

    Jag har faktiskt blivit publicerad lite då och då, trots att jag varit tydlig med vad jag tycker om tidningens åsikter, men om det inte sker denna gång, så finns mitt svar här.

  • Talande om svenskens syn på spritmonopol

    Jag har sedan länge landat i att jag vill avskaffa alkoholmonopolet i Sverige. Jag säger inte att inte staten kan få kränga sprit till sina medborgare, men för min del behöver de inte anstränga sig. Elias Nilsson hade mage att uttrycka att han inte var nöjd med statens spritservice Systembolaget, för han hade andra önskemål, vilket inte föll i god jord hos monopolförespråkarna. Nilsson skrev:

    ”Ytterligare ett argument för att avskaffa monopolet. Det finns bara sex flaskor arrak i hela Lund och jag ska brygga punsch till en bal. Dessutom är den slut på lager.

    Jävla u-land”

    I en tråd på X har han sparat de roligaste svaren, och de bär på mycket kunskap om hur monopolförespråkarna resonerar. Tre svar sticker ut.

    ”För lilla kvartersbutiken hade såklart haft ännu fler på lager.”

    De små speceributikerna drivs ofta av personer med ett specialintresse. Jag vet en ostbutik som har fler ostar än ICA, jag vet en köttbutik som har mer kött än Coop. Men det finns en missunnsamhet i svaret. Han som skrev det tror nog inte att det totala utbudet blir lägre av att fler aktörer släpps in, han är bara nöjd med monopolet, och det som duger åt honom borde duga åt alla.

    ”Jag bor i berlin utan spritmonopol och arrak finns inte att köpa någonstans, hur förklarar du det”

    Det är ju viktigt att känna till att olika länder har olika dryckeskultur. Förmodligen har inte Berlins spritbutik Pripps Blå heller, men det Berlin har, som Sverige saknar, är ett stort utbud av mer eller mindre specialiserade återförsäljare.

    ”Du vet att den aldrig hade klarat sig på fria marknaden Elias”

    Marknaden levererar det kunderna vill ha, för de lever på sina kunder. Ett brett sortiment attraherar kunder. Det är precis därför ostbutiken har många sorters ost. Systembolagets popularitet kommer inte från att de konkurrerat ut de små speceributikerna, utan från att konkurrerande butiker är olagliga i Sverige. Faktum är att Systembolagets popularitet ökade när tillverkningsmonopolet försvann och bolagets utbud ökade. För ett brett sortiment attraherar kunder.

    Om du ska diskutera svensk alkoholförsäljning, ska du först ha läst Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det : en historia om svensk alkoholpolitik”, som är en utmärkt sammanställning alkoholpolitikens utveckling och nuvarande tillstånd.

  • Så länge jag kan köpa alkohol så är allt bra nog

    Det har inte gått särskilt bra tidigare, men denna gång är det alkoholmonopolet som ska ge oss många aktörer i alkoholbranschen och många alkoholsorter att väja på.

    När staten förlorade serveringsmonopolet av alkohol på restauranger, förvandlades supa-hak med en sorts brännvin till sofistikerade restauranger för dryckesentusiaster som vill kunna välja bland flera sorters alkoholhaltiga drycker.

    När staten förlorade tillverkningsmonopolet av alkoholhaltiga drycker, fick Systembolaget ett betydligt större utbud av öl, och folk kunde välja en intressant IPA som alternativ till sin Falcon, Three Towns och Pripps.

    Många länder utan det butiksmonopol som råder i Sverige har ett betydligt bredare sortiment av sofistikerade alkoholhaltiga drycker än vad Systembolaget någonsin haft.

    Men monopolförespråkarna, som gärna erkänner att de har haft fel varje gång tidigare – det blev bättre utan serveringsmonopol och tillverkningsmonopol – ser nu en chans att få rätt för första gången. Resonemanget lyder ungefär så här:

    1) Systembolaget har ett stort utbud av alkoholhaltiga drycker, men ingen utom jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export.

    2) Eftersom ingen annan än jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export så kommer återförsäljarna på en fri marknad endast erbjuda Falcon Export.

    3) Därför vill jag ha kvar Systembolagets butiksmonopol.

    Spontant vill nog många frihetliga debattörer göra detta till en fråga om klassförakt, då din rätt att dricka IPA (som finns tillgänglig tack vare avskaffandet av tillverkningsmonopolet) inte hotas av att enkla människors Falcon-konsumtion, men när man gräver i det hela så visar det sig att enkla människor rent av söker sig till sofistikerad alkoholhaltig dryck.

    Under ransoneringstiden har det faktiskt förekommit att en arbetare förlorat sin motbok på grund av att han köpte cognac i stället för det förväntade brännvinet! Etablissemangets förmåga att hålla örat mot rälsen är helt klart öppen för debatt.

    En personlig anekdot kring detta var min lokala Konsum-handlare (från den tiden jag var stadsbo) som hade ett enormt sortiment av sofistikerad alkoholfri öl och klass II-öl, för att det var ekonomiskt gynnsamt. Han beklagade sig ofta över att han inte kunde erbjuda starköl som inte kvalificerade sig till Systembolagets krav på leveranskapacitet. Den person som anser sig vara ensam om att söka sig till annat än Falcon Export är antingen en storkonsument eller någon som helt enkelt har fel.

    Visst har jag sett kvartersbutiker i Frankrike som endast har 1300 sorters vin på hyllan, men det är fler sorter än vad Systembolaget har totalt. Och om fransmannen inte är nöjd, kan han gå till en annan butik.

    Här brukar monopolvurmaren gärna prata om postorder och leverans till ytterdörren, men det har inget med butiksmonopolet att göra. Återförsäljningsmonopolet har Systembolaget förlorat för länge sedan, och hittar man inte det man söker hos Systembolaget så sker redan idag postbeställningar från andra leverantörer, helt legalt.

    Hela frågan är förmodligen irrelevant för dig som har ett bolag i din hemort, men för den som inte har det kommer frågan om missbruk in. Med hög tillgänglighet av inköpsmöjlighet minskar behovet av hamstring, och med det minskar risken för missbrukare att på fyllan ta till sitt förråd. Vet man om att man faktiskt kan spontanköpa en butelj, kommer behovet att näthandla stora kvantiteter att minska. Norra Sveriges supa-kultur är starkt formad av låg alkoholtillgång.

    Och du som tycker att tillgången idag är fullgod, bor eller jobbar förmodligen på en ort som har ett systembolag, så det är inte riktigt du som ska ha åsikter om monopolets vara eller icke vara.

    Läs gärna: Myten om Systembolagets sortiment

  • Kritik mot avskaffandet av alkoholmonopolet

    Jag har flera gånger argumenterat för avskaffandet av det svenska alkoholmonopolet, och fått mothugg på flera plattformar, främst Twitter, Facebook och YouTube. Här är fem exempel:

    2024-01-20: Tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol

    2024-01-16: Vänstern måste sluta vädja till klassamhället

    2023-12-13: Det är inte monopol som ger mångfald

    2023-07-20: Monopolvurmandet är en välfärdssjukdom

    2023-04-20: Alkohol och fakta göre sig icke besvär

    Jag tänkte bemöta de vanligaste invändningarna mot avreglering och bevarande av ett statligt monopol. Många kommentarer svarar bara med ett negativt omdöme om antingen mig eller mina åsikter. Även om jag är inte är säker, så tror jag att det handlar om ett starkt generellt ogillande av att flytta makt från politikerklassen till folket. Vissa kanske anser att det specifikt är staten som ska hantera alkoholförsäljningen (av skäl jag försöker bemöta bl.a. här), medan andra generellt sett anser just Sverige inte är lämpat för att ha någon fri marknad. Man kan verkligen tänka sig att köpa en iPhone från kapitalismens dog’s bollocks Apple hellre än en Huawei från den kinesiska staten, trots att den är kommunismens stora stolthet. Men här hemma bör tydligen staten sköta tillverkning och försäljning, vilket är vad i politiska termer kallas för planekonomi. Så får man tycka, och här tänker jag inte argumentera för varken frihet, demokrati eller marknadsliberalism i allmänhet, utan bara bemöta mer konkreta invändningar mot min önskan om att avskaffa statens butiksmonopol för alkohol.

    Jag är medveten om att det inte råder några tvivel om att de alkoholmonopol som avskaffats hittills har förbättrat tillvaron för alla. Om detta är både de som vill ha kvar statens butiksmonopol och vi som vill avskaffa det helt överens. Serveringsmonopol, tillverkningsmonopol och försäljningsmonopol har varit en välsignelse för den som vill prova nya spännande sorter eller förkovra sig i andra kulturers dryckesvanor. Det har fått vissa att släppa tanken på att monopol alltid leder till en förbättring, men de flesta (butiksmonopolet har starkt stöd bland medborgarna) flyttar fram katastrofen – ”jag har hittills haft fel varje gång, men nästa gång har jag rätt”. Här är fyra svar:

    Alkohol bör förbjudas
    När alkohol var förbjudet i Finland blev marknaden av illegal sprit i Sverige gigantisk. Svartsprit var billigare än legal sprit, eftersom svartsprit inte var belagt med moms eller skatt. Priset är en av faktorerna som faktiskt påverkar drickandet. Om alkoholen är dyr, dricks det mindre. Illegal sprit är inte icke-existerande sprit, det är illegal sprit, precis som illegala vapen inte är icke-existerande vapen, utan illegala vapen. Så länge vi har en kultur där sprit ingår (vilket är en utdöende kultur) kommer det att finnas sprit, och så länge vi har en kultur där vapen ingår (vilket är en växande kultur) kommer det att finnas vapen.

    Alkohol har förstört mitt liv
    Förmodligen har du förstört ditt liv med alkohol. Statlig sådan. Lider man av alkoholproblem, är det inte dyr alkoholsvag mikroöl från bryggentusiaster som är den stora go to-alkoholen.

    Vårt samhälle är så pass dysfunktionellt att vi behöver prioritera annat
    När dans avkriminaliserades, kunde de poliser som jobbade med dans istället jaga riktiga brottslingar. Om det är viktigt att staten fokuserar på kärnverksamheten, bör staten fokusera på kärnverksamheten. Det svenska civilsamhället är en enorm outnyttjad resurs, som nätt och jämt har fått visa vad det går för när det gäller dryckeskultur.

    Monopol ger bättre utbud
    Denna är besvarad så många gånger, men det brukar mynna ut i två modifierade påståenden: ”Jag tycker att monopol ger bättre utbud” och ”Systembolaget har ett fullgott utbud”. Dessa svar är helt legitima. Det första är en åsikt, det andra bygger på principen om jaget före laget. Och tanken på att jaget är viktigare än laget blir tydligt när man pratar med personer som bor på orter som har ett eller flera systembolag – de skiter högaktningsfullt i om en lantis får möjligheten att köpa en flaska vin i sin lanthandel.

    Länder som inte producerar ost på en fri marknad, har få sorters ost. Alkohol är inte som ost, men man kan ändå vilja ha något gott att dricka utöver det staten erbjuder. Det kan vara en liten sak, för den frie bryr sig inte om frihet, men bevakar man inte sina friheter, så försvinner de. Hur många nya förbud har inte Miljöpartiet hunnit lägga fram under de senaste åren?

    Slutligen, beträffande utbud finns tre möjliga utfall beträffande alkoholens tillgänglighet. 1) Tillgängligheten kan vara oförändrad, vilket gör tillgänglighetsfrågan irrelevant för diskussionen om monopol. 2) Tillgängligheten kan öka, vilket tillgodoser den vetenskapligt drivna sidan om att god tillgänglighet minskar bunkrings- och supningbeteendet. 3) Tillgängligheten kan minska, vilket tillgodoser den emotionellt drivna sidan om att låg tillgänglighet är bra för folkhälsan. Monopolets vara eller icke vara kommer förmodligen att avgöras på EU-nivå, för det var för att tillgodose EU vi avskaffade flera andra alkoholmonopol. EU är i grund och botten en frihandelsunion, vilket är den viktigaste orsaken till att de som huserar på någon politisk ytterkant ofta är kritisk till det svenska medlemskapet.

  • Tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol

    Nu är tiden är mogen att avskaffa Systembolagets alkoholmonopol, för om vi har lärt oss något om mångfald, så är det att frihet är viktigt.

  • Det är inte monopol som ger mångfald

    Alkoholregleringen i Sverige har under årens lopp successivt minskat, men tendensen att förbjuda sådant som är roligt finns kvar. För kommun och stat ger det makt över medborgaren, och förbuden säljs in genom att man vaggar in medborgaren i föreställningen att kommun och stat vill oss väl. När dansförbudet nyligen avskaffades uppstod mycket irritation, men även om du tycker att ett dansförbud är en struntsak, så slipper nu polis och myndigheter avsätta tid på dansgranskning, dansrazzior och danstillståndshantering. Ett avskaffande av ett förbud kan alltså bero på att staten vill ge dig mer frihet under ansvar, men det kan också bero på att dagens samhälle kräver bättre prioritering av resurser.

    Men varför är alkoholförsäljning i butik fortfarande förbjudet i Sverige, med staten som ensam aktör? Statlig alkohol är inte bättre för hälsan än privat alkohol, det står vem som helst fritt att privatimportera sin alkohol, men medboragens stöd för att staten ska ha monopol på alkoholförsäljning i butik är ändå stark. Skälet är förbluffande: Man anser att monopol ger ett större och bättre utbud. Tvärt emot var vi ser omkring oss, tvärt emot all forskning, skulle sortimentet bli bättre av att butiksaktörerna blir färre. Situationen kan liknas med att ICA har monopol på ostförsäljning i butik. Vi kan alla vara överens om att ICA har ett bra utbud på ost, av någorlunda hög kvalitet. Men eftersom de faktiskt inte har något ost-monopol så har vi ostbutiker som konkurrerar med ICA, som både pressar ICA att förbättra sitt sortiment för att behålla sina ost-kunder, och erbjuder ostintresserade ännu fler sorter och kvalitéer.

    Sedan 90-talet har den svenska staten tappat tillverkningsmonopolet av alkohol, vilket skapat en enorm tillväxt av inte minst ölbryggerier och ölsorter. Det som förr var ett val mellan Pripp Medalj, Three Towns och Tuborg, är idag en safari för människor som slänger sig med facktermer som mikrobryggeri och IPA. För utan statligt tillverkningsmonopol, kan tillverkarna bli fler, och därmed utbudet större. Svenska staten har även tappat försäljningsmonopolet av alkohol, vilket tvingat Systembolaget att tävla mot privatimport och nätbutiker. Sedan dess har man förvandlat sina butiker från försäljning över disk av dömande personal, till serviceinriktade snabbköpsbutiker. För om kunderna inte är nöjda, kan de ta sina affärer någon annan stans, vilket inte var möjligt förr.

    Och på samma sätt som ostbutiken bidrar till ostutbudet, kan en vinbutik bidra till vinutbudet. Och låt oss gärna titta på vad vi faktiskt vet. Systembolaget må ha många titlar på hyllorna, men det mesta är rebranding av samma vin, från samma tillverkare. Trots detta är antalet artiklar färre än om man jämför med länder som låter marknaden sälja alkohol i butik – även färre jämfört med länder där staten inte ens säljer en enda alkoholhaltig produkt till sin befolkning. Visst finns det många vittnesmål från människor som besökt en lanthandel i Italien som bara hade fem sorters vin på hyllan, men i Sverige är antalet sorter exakt noll i en sådan butik. Och förekomsten av fem sorters vin i en liten lanthandel, är definitivt inte ett problem för de stora butikerna i de större städerna – det ger dem snarare ett incitament att vara konkurrenskraftiga.

    Jag har full respekt för att många tycker att Systembolagets utbud är tillräckligt, men den åsikten förändrar inte det faktum att det är avreglering och slopade monopol som tagit oss dit vi är idag. Och du behöver inte resa långt för att se att vi borde kunna ännu bättre.

    Och kanske är det precis där skon klämmer. Svensken gillar tanken på att staten gör det bästa för oss, och att släppa in marknaden innebär att man riskerar upptäcka att det finns något som är bättre. Genom att måla upp hotbilder om vad som kommer att hända när ett monopol tappas, bidrar man till att behålla opinionen för det kvarvarande monopolet. Det blev förvisso bättre när de tidigare alkoholmonopolen försvann, som t.ex. försäljningsmonopolet eller tillverkningsmonopolet, trots alla varningar, men om butiksmonopolet försvinner, då kommer äntligen monopolsivrarna få rätt? Nej, och vi vet bättre. Själv var jag i tillåten ålder för att köpa alkohol redan innan dessa monopol försvann, så jag har själv stått i kö för att rabbla fyrsiffriga nummer till sträng personal bakom disk, vilket för mig är mer än tillräckligt för att jag inte ska gilla monopol.

  • Monopolvurmandet är en välfärdssjukdom

    Ordet ”välfärdssjukdom” får många att tänka på högt blodtryck, stroke, diabetes eller gikt. Sverige är idag ett så pass framgångsrikt land att många av de minst priviligierade människorna lever ett ganska gott liv, och därmed löper samma risk som de mest lyckligt lottade att drabbas av någon av dessa sjukdomar. Rik som fattig i Sverige har dyra kläder, exklusiva mobiltelefoner, storbilds-tv och streamingtjänster. 80-talets skepsis mot kapitalismen är idag som bortblåst. Betal-tv (som streaming hette på den tiden) inte längre fult och det bekämpas inte längre av regeringen. Ingen säger längre yuppienalle (nedlåtande term som insinuerade att mobiltelefonen är en rikemansleksak). Saker har förändrats!

    Idag är alla kapitalister. Totalitära kapitalister, som anser att arbetarens rörelseutrymme ska vara så litet som möjligt. Det mesta arbetaren tjänar ihop, ska lämnas bort till någon annan som bestämmer hur pengarna ska spenderas. Skatt.

    Det konstiga är att det verkar finnas en korrelation mellan att vara vänster och förespråkare av statliga monopol, och att för egen del välja att skörda frukten av den fria marknaden.

    Man vill gärna ha en mikrobryggd hipsteröl i stället för en statlig pilsner, men kan inte riktigt erkänna att det är tack vare att staten förlorade tillverkningsmonopolet som vi över huvudet taget har mikrobryggerier.

    Man vill gärna njuta av Systembolagets breda ölutbud, men kan inte riktigt erkänna att Systembolagets ölutbud var en ren och skär katastrof innan bolaget förlorade försäljningsmonopolet år 1995.

    På samma sätt försvarar man Systembolagets butiksmonopol med just att monopol ger större utbud än vad en fri marknad skulle ge. Man har sett, men inte förstått, den förbättring som skedde när tillverkningsmonopolet avskaffades. Man har sett, men inte förstått, den förbättring som skedde när försäljningsmonopolet avskaffades. Aldrig mer behöver man klä upp sig, ställa sig i kö till en disk där man får titta upp på en säljare som står på en upphöjd plattform och tittar ner på dig strängt, för att be om fyra Pripps Blå.

    Monopol antas vara bättre, men själv väljer jag något annat. Avskaffandet av försäljningsmonopolet förvandlade Systembolaget från en dömande institution med alkoholhalten som fokus, till ett servicebolag med det breda utbudet och kundnöjdhet som i fokus. Det kollektiva minnet är bra men kort.

    Vill du se en häpen min, ta med en person som anser att monopol skapar mångfald till t.ex. en speceributik för vin i ett fritt land. ”Men… Men… De små orterna kommer bara ha dålig sprit och fulöl!” Ja, det är kanske sant, för så är det i Sverige. Men antingen får man beställa eller så får man sätta sig i bilen. Precis som i Sverige.

    Det finns även en arrogans när valfrihet diskuteras, som är oroväckande vanlig hos svensken.

    ”Om Sverige lät marknaden i stället för staten producera film, skulle vi inte ha kvalitetsfilm.” Jag förväntas alltså anta att ”Tre solar” är kvalitet, eftersom staten har finansierat filmen, men att ”Alien” är skräp eftersom publiken (marknaden) finansierat filmen? Och om inte staten producerade kvalitativ film, skulle alla medborgare springa iväg och se Åsa-Nisse. ”Inte jag, men alla andra”.

    ”Om Sverige lät marknaden i stället för staten producera öl, skulle vi inte ha kvalitetsöl.” Se det tredje stycket ovanifrån.

    Susanna Kierkegaard är något av en Jedi Knight i när det gäller socialister som gillar kapitalism. I en text som introducerar konceptet med ”ICA Basic-vodka” bedyrar hon att valfrihet är dåligt för ”andra”, men att hon själv är en sofistikerad drickare. Hennes poäng bygger helt skamlöst på tanken att ICA, som är en fri aktör på en någorlunda fri marknad, direkt skulle byta kundgrupp till desperata alkoholister. Men själv, som den monopolkramande kapitalist hon är, skulle välja finsprit.

    Och detta säger hon, i en värld där alkoholister köper en kvarting Explorer på sitt lokala bolag för under hundringen, i syfte att skydda alkoholister från en biltur till ett bryggeri där en inträdesbiljett krävs för att få köpa en flaska vin för en tusenlapp!

    Jag bjuder gärna Susanna på en tur till ett land där den fria marknaden är välkommen. Jag är så gammal att jag inte har några problem med att hantera ett barn i en godisbutik.

  • Ska en god socialist vara för eller emot EU?

    Jag kan inte nog rekommendera Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det: En historia om svensk alkoholpolitik”. Det borde vara obligatorisk läsning för vem som helst som vill debattera svensk alkoholpolitik.

    Det mesta som påstås av Systembolaget, är inte sant. Det påstås för att det gynnar deras narrativ. Och att ett statligt butiksmonopol lägger pengar på sådant som gynnar deras narrativ, är onekligen lite märkligt. Varför vill jag som skattebetalare och ofrivillig delägare i Systembolaget, att vinsten ska legitimera bolagets existens? Det är väl rimligare att statliga företags vinst tillfaller välfärden?

    När mina pengar obligatoriskt går till reklam för vad mina pengar obligatoriskt går till, kallas det egentligen propaganda. Men eftersom det ordet skaver, inte minst för att svensk propaganda trots allt är bra propaganda, så säger vi ogärna propaganda när vi pratar om propaganda.

    Och visst har alkoholmonopolet ett starkt stöd hos svensken, inget snack om saken! Systembolaget saknar sedan EU-medlemskapet återförsäljningsmonopol, vilket innebär att det är lagligt att privatimportera alkohol. Winefinder är ett bolag som säljer importerat vin till svenska kunder, och av någon anledning blev de stämda av Systembolaget, som givetvis förlorade.

    Så varför har vi Systembolaget? Förr brukade man säga att alkoholreglering leder till mindre supande. När det visade sig vara falskt, dök det upp debattörer som hävdade att Systembolaget inte kunde sälja kvalitativa viner om de var konkurrensutsatta.

    När inte heller det visade sig vara sant, var bottenplattan på Paul Grahams argumentationsrangordning den enda räddningen. Person- och tonangrepp är värt guld och gröna skogar för den som vill försvara Sveriges medlemskap i den fria marknad som EU erbjuder, utan att behöva vara en del av den fria marknad som EU erbjuder. Den som är mot EU är kanske kommunist? Den som är för EU är kanske liberal?

    Hur som helst så lyckades Sverige får behålla butiksmonopolet, men förlusten av återförsäljningsmonopolet sörjs än idag av prominenta socialister.

    Ett annat monopol som den svenska staten förlorade i samband med EU-inträdet på 1990-talet var tillverkningsmonopolet. Det innebär att Pripps Blå numera konkurrerar med diverse hipsteröl och att Bolaget numera hemsöks av skäggiga webbdesigners med toppluva. Minskade verkligen mångfalden av att fler aktörer släpptes in? Dricker verkligen socialister hellre Pripps Blå än hipster-IPA? Jag är inte övertygad.

    Men med det sagt, det finns mer och säga, och jag välkomnar debatten från den som är beredd att läsa på, trots att kunskap kan nyansera bilden av Systembolagets goda vilja. Hemska tanke.

  • Alkohol och fakta göre sig icke besvär

    Sverige är ett märkligt land med ett märkligt förhållande till både alkohol och fakta. Här har det statliga bolaget Systembolaget monopol på återförsäljning av alkohol till medborgarna. Systembolaget är det sista alkoholmonopolet som finns kvar. Det rensades rejält fram till och med 1990-talet, inte minst för att få EU-medlemskapet godkänt gick man med på att ta ifrån staten tillverkningsmonopolet (AB Vin- & Spritcentralen). Opinionen för bevarandet av statens alkoholmonopol är grundmurad, men man pratar inte längre om att endast statliga företag kan hindra att minderåriga och berusade köper alkohol, man pratar om utbud och kvalitét.

    Vi som är lite äldre minns ett skuldbeläggande systembolag där man stod i kö och rabblade nummer över disk för att få en flaska vin från ett torftigt utbud i handen. Sedan vårt inträde i EU har bolaget förvandlats till en exklusiv boutique, och försäljningen ökat rejält. Bra utbud, bra öppettider och god service har tydliga effekter, så den som gillar Systembolaget gör klokt i att prata tyst om återhållsamhet. Nu är det istället det som gör att vi dricker mer – hög tillgänglighet och ett (jämförelsevis) gott utbud – som är de argument som väger tyngst när monopolställningen ska försvaras.

    Jag, som ogillar monopolet, har inga problem med hög tillgänglighet, trots att det ökar drickandet. Det har nämligen visat sig minska supandet – det skadliga drickandet. Den som är intresserad kan studera skillnaden i dryckesvanor mellan norra och södra Sverige under 1960-talet. Men hur ligger det till med det påstådda utbudet? När det kommer till öl, är Systembolaget ganska duktiga – även om det inte kommer helt utan ett pris i form av leveranskrav som ett riktigt mikrobryggeri givetvis aldrig någonsin kommer kunna leva upp till.

    När det gäller vin är hälften av sorterna från samma producent och 90% smakar som saft med alkohol. Som vinkännare har man inget att hämta hos Systembolaget – vilket de fick erfara när de anlitade en brittisk vinkännare till att berömma deras utbud. Han hade den dåliga smaken att påpeka precis det, vilket resulterade i att studien begravdes och vinkännaren bränt sina broar för all framtid i Sverige.

    För vi ”tycker” att det svenska utbudet är bäst. Även om Danmark har både har ett bredare och bättre utbud än Sverige helt utan något statligt monopol, så ”tycker” vi att det bara finns billigt fulöl i Danmark.

    Mångfald (ett slopat monopol) kommer att göra att den borgerliga vänstern inte kan komma åt sin ”fina” alkohol, särskilt inte på landsbygden. Om privata speceributiker får tillåtelse att dyka upp på mindre orter, kommer staten försvinna som aktör och alla medborgare kommer köpa billig fulsprit ICA. Inte jag, men alla andra.

    Gissningsvis är 100% av Sveriges alkoholkonsumenter ”inte jag men alla andra”.

    Men om staten drar sig ur en marknad på grund av konkurrens så är det staten som är problemet, inte marknaden. Och om vår myndighet för alkoholutbud vore så felfri som den som aldrig varit ute och rest verkligen påstår, skulle det vara Danmark som övervägde kriminalisering av privat alkoholförsäljning, inte Sverige som övervägde att introducera nya och fria alternativ.

    Jag kan respektera att den som tror sig vara ensam om att dricka ”fin” alkohol, eller den som är borglig nog att tro att andra skulle göra dåliga val utan en alkoholmyndighets goda omdöme, vill bevara systemet, hur enfaldigt det än må vara. Men det finns inget som tyder på att en fri etableringsrätt skulle förstöra densamma. Om staten anser sig vara utkonkurrerad och därmed välja att lämna marknaden, kommer det troligtvis inte vara på grund av att ”alla andra utom jag” vill ha fulsprit. Det finns nämligen inte en enda människa som inte anser sig vara det enda undantaget på den punkten.

    Det är samma borgerliga mentalitet som får folk att tro att de är helt ensamma om att kunna köra bil, som är den del av reptilhjärnan vi litar på mest, för den ser oss och berättar för oss att vi är unika. Att fakta säger något annat, spelar ingen roll, för just fakta är aldrig en parameter när socialism ska försvaras, när monopol ska försvaras, eller när etableringsrätten ska motarbetas.

    Är du intresserad av frågan, är Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det” obligatorisk läsning.

  • Susanna Kierkegaard tror sig ha sett Buschs gårdsförsäljning

    Propositioner om gårdsförsäljning av alkohol har kommit och gått under de senaste åren. Fördelen skulle vara att man kan ge landsorten en extra inkomst genom att i samband med en guidad tur tillåta försäljning. Det handlar om en begränsad mängd som får säljas till besökare som deltagit på en betalad guidad tur.

    Idag beskriver Susanna Kierkegaard det som diskuteras som nattöppen snabbköpsförsäljning av billig sprit, utan regleringar. Man kan avfärda Kierkegaards text som en dystopisk värld som tar avstamp i det sluttande planet – om medborgaren kan åka ut till en gård på landet, betala för en visning, ta med sig en flaska vin hem, så kommer snart berusade personer få ständig påfyllnad från sin närmsta 7-Eleven.

    En aspekt av hennes text tänker jag lämna för nu, eftersom dessa kräver ganska mycket utläggning. Hon skriver att sällskap som får slut på sprit, kan springa ner och köpa mer, vilket är ett problem. Det finns forskning på hur ohälsosamt drickande förhåller sig till tillgängligheten som jag tror att Kierkegaard inte känner till.

    En annan aspekt, att gårdsförsäljning inte handlar om billig skitsprit på ICA, utan som en begränsad försäljning för den som betalat för en guidad tur. Det finns alltså skäl att misstänka att Kierkegaard inte vet vad gårdsförsäljning är. Man behöver inte diskutera den saken, det räcker att konstatera att hon blandat ihop de saker hon diskuterar.

    Man kan tycka att Kierkegaards primära syfte handlar om regleringar, men läser man mellan raderna så kan vi konstatera att det är bättre att köpa en fin flaska vin av staten än att köpa något hon beskriver som ”ICA Basic-vodka”. Bryssel må ha alkoholvaror på extrapris, vilket är dåligt, men det är åtminstone fina sorter. Och så vidare. Drickandet är mer acceptabelt om det stannar hos den medel- och överklass som Kierkegaard själv tillhör.

    Om så är fallet, bör faktiskt Systembolaget verkligen förlora sitt monopol. Även om antalet vinsorter ökade kraftigt sedan bolaget fick konkurrens av privatimporten i och med vårt inträde i EU 1995. Kierkegaard är alldeles för ung för att ha varit med om att stå i kö, och be om en flaska rött över disk genom att rabbla artikelnumret till ett strängt butiksbiträde som sedan, med lite tur, hämtade flaskan från ett uselt sortiment.

    För den som uppskattar gott vin är Systembolaget fortfarande inte något alternativ. Hälften av vinerna kommer från samma tillverkare och nästan alla smakar saft. Men nu är det, som sagt, tillåtet att importera för privat bruk.

    Slutligen behöver inte en avreglering av marknaden innebära en avreglering av vem som får köpa och i vilket tillstånd. Skulle någon som faktiskt bryr sig om gott vin vilja bjuda Systembolaget på en match, kan krav ställas även på den handlaren. Det steget har vi vågat ta både när det gäller snusförsäljning och alkoholservering på restauranger.

    Personligen anser jag givetvis att gårdsförsäljning ska vara tillåtet, men jag är inte längre lika stressad över att Systembolaget ska förlora sitt monopol, för jag har kommit i kontakt med jättefina utländska firmor som gärna budar hem mitt vin till min dörr. Och jag är helt övertygad om att den som vill okynnessupa även i framtiden hellre satsar en hundring på en flaska Explorer på bolaget, än att sätta sig i bilen, åka ut på landet, betala 300:- för en guidad tur i syfte att få möjlighet att lägga 500:- på en flaska gårdsvin.

  • Aftonbladets Anders Lindberg har missförstått förslaget om gårdsförsäljning

    Just nu finns ett förslag att tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Förslaget säger att det endast tillåts i begränsad mängd i anslutning till ett betalt studiebesök eller en föreläsning med anknytning till den aktuella produkten på tillverkningsstället. Alltså, vill du köpa alkohol utan betala för en guidad tur, kommer du vara hänvisad till Systembolaget. Anders Lindberg skriver i Aftonbladet att om Mackmyra i Gävle får sälja whiskey i samband med en visning av hur produktionen går till, så måste kommer det även gälla franska Pernod Ricard.

    Men om Systembolagets monopol tas bort och Mackmyra Whisky utanför Gävle ska få sälja direkt till konsumenter så måste franska Pernod Ricard, en av världens största alkoholproducenter, också få det.

    Lindberg anser det vara ”verklighetsfrämmande” att inte hävda att denna ökade tillgänglighet kommer att leda till stora alkoholskador, för vilken alkoholist vill inte resa till en fabrik, betala pengar för en tur, för att sedan köpa någon enstaka flaska, istället för att bara låta den slinka med när man besöker det lokala Systembolaget? Resonemanget är givetvis helt galet, men Lindberg anser sig vara en sammansvärjning på spåret.

    ”Gårdsförsäljning” är i själva verket en trojansk häst. Ett sätt att komma runt folkviljan. Om man tar bort Systembolagets monopol och släpper in vinstintresset, även om det sker enligt de regler utredaren föreslår, så kommer marknadskrafterna sedan göra jobbet.

    Det är redan idag vinstintresse som ligger bakom produktionen av alkoholhaltiga drycker. Det är redan idag privata företag som får sina produkter sålda på Systembolaget, det finns inte någon sprit tillverkad av svenska staten där. Och till den grad det statligt ägda Systembolaget inte har något intresse av att gå i vinst, så går de redan i vinst, men detta är en förändring för producenten, inte för återförsäljaren. Förslaget som utreds avser inte någon konkurrerande butik, utan en möjlighet för att få en flaska i handen i samband med ett betalt event hos en tillverkare.

    När man läser Lindbergs text, kan man få intryck att vem som helst som redan bedriver sprittillverkning också får ha en butik i anslutning till fabriken. Lek med tanken att Anders Lindberg inte försöker obfuskera debatten, så kommer du förmodligen tänka att han kunde ha varit tydligare.

  • Svenskens tudelade förhållande till monopol: Alkohol

    Systembolaget, som har monopol på alkoholförsäljning i Sverige, är ett speciellt bolag. De gör inte tv-reklam för att få sälja sprit, utan för att få folk att fortsätta tycka att det är Systembolaget som ensamt ska sköta försäljningen. Och det tycker folk. Svensken älskar när staten bestämmer vilka åsikter som är halal och vilka som är haram, och har mycket högt förtroende för staten tycker rätt. Faktiskt till den grad att uppenbara osanningar slinker med som självklara. En sådan osanning är Systembolagets fenomenala utbud, och utbudets koppling till monopolskyddet.

    Ni minns kanske radio- och tv-monopolet som vi levde med fram till 1987. Det är ett lysande exempel på att enfald inte ger mångfald. Monopolet försvarades genom propaganda som riktade sig emot ny teknik som smög sig på. Hyrvideo var skitfarligt, satellit-tv var skitfarligt, men monopolskyddet täckte varken videokassetter eller utländska signaler som nådde landet. Helt plötsligt var monopolet de facto inte något monopol längre, och det avskaffades. Sedan dess har de mest entusiastiska monopol-ivrarna både skaffat YouTube, Netflix och BBC World, utan en tanke på att återgå till att bara titta på SVT. Och i ljuset av konkurrensen har SVT breddat sitt utbud, både vad det gäller tjänster och program. Fyra år gamla Dallas-avsnitt fungerar inte längre, för det är konkurrensen som sätter press på aktörerna.

    Systembolaget har gjort en liknande resa. Under 1980-talet när Systembolagets monopol var ett de facto-monopol, med smuggelsprit och hembränning som enda konkurrent, kunde bolaget hålla ner sortimentet och skuldbelägga köparen medan myndigheterna jagade den som försökte kringgå bolaget. Sedan öppnades gränserna genom EU-medlemskap och Internet-anslutningar. Idag tävlar bolaget mot privatimport och nätbutiker, och idag är utbudet enormt mycket större än på tiden för de facto-monopolet. Men gårdsförsäljning och försäljning i andra butiker än Systembolaget är fortfarande inte tillåtet, och det märks. Egentillverkat vin eller öl kan i princip inte säljas, och ingen annan butik får chansen att visa vad de kan erbjuda marknaden.

    På samma sätt som Systembolagets utbud har ökat när det konkurrensutsatts av de numera lagliga privatimportera och av nätförsäljningen, så hämmas idag det totala utbudet av att andra butiker med andra produkter inte tillåts. I Danmark har den största vinkedjan fler vinsorter i sitt sortiment än det svenska monopolet, och då kan dansken gå till en annan försäljare om han inte är nöjd! Tanken att enfald är mångfald medan mångfald är enfald, är uppenbart falsk. Inte många som försvarar monopol vill återgå till SVT:s tv-monopol. Men när staten försvarar ena parten och vi ännu inte fått uppleva alternativet, ställer vi gärna upp, hur stolligt det än må vara.

  • År 2021 är öldrickande en god gärning!

    Nu är inte längre alkoholskatten hög för att man ska dricka mindre alkohol, nu är alkoholskatten hög för att staten behöver pengar. Från och med 2021 (alltså om 5 dagar) höjs alkoholskatten, vilket innebär att man gör ”en god gärning” om man tar en öl – man finansierar den drake som staten har blivit. Dessutom höjer regeringen skatten på bensin, vilket innebär att bilkörning blir en annan god gärning. Samtidigt utökas RUT-avdraget, vilket innebär att skatten på hushållsnära tjänster sänks. Att ha en vit städerska är alltså, enligt samma logik, en dålig gärning.

  • Tiden är mogen att avreglera alkoholmarknaden

    I en global värld är det svårt att få nationella monopol att fungera bra, och frågan om Systembolagets monopolskydd bör ställas nu när vi vet att alkoholmonopol inte leder till minskad alkoholkonsumtion. Magdalena Greger får ungefär fyrahundratusen kronor i månaden för att vara verkställande direktör på Systembolaget, vilket innebär att hon får en tjänstemans årslön som månadslön för att driva ett företag under ganska enkla förutsättningar: Sprit är lättsålt, staten skyddar marknaden. Men världen förändras, och även om det är smärtsamt, så bör vi förändras med världen. Visst är det lönsamt för staten att äga företag som säljer en produkt som folket vill ha under skyddet av ett monopol, men idag importeras en stor del av den alkohol som förr såldes av Systembolaget av företag på Internet. I ljuset av att Svenska staten nyss låtit avreglera spelmarknaden, kanske det kan vara läge att även syna alkoholmonopolet i sömmarna.

    Svenska staten påstås kunna bjuda ett bredare utbud än den fria marknaden. Detta är inte sant, men det läggs en del pengar på att sälja in det budskapet genom reklam. Vi vet att utbud är en konkurrensfaktor och att fri konkurrens ger ett bättre utbud, men tack vare monopolet slipper vi uppleva det. Det ger oss istället möjligheten att ta monopolets försvarares ord för att så inte är fallet, i påkostade reklamfilmer. Upplevt utbud räcker för den svenske konsumenten. Du kanske har hört att ”det är trångt på hyllorna” när du frågat efter en sort som utgått? Säljer det inte bra, så ska det inte bidra till sortimentet. Det är aldrig trångt för 49 pallar Carlsberg, men det är definitivt för trångt för 6 flaskor Great Divide Yeti. Och när man ville sälja en centraleuropeisk nationaldryck med persika, så önskade man den klarfiltrerad för att den skulle ”attrahera rätt målgrupp”. Myten om det goda utbudet vilar tungt på monopolet och på reklamen om det. Och om så verkligen vore fallet, är statens uppgift verkligen att sörja för folkets möjlighet att variera sitt alkoholintag?

    Systembolagets personal antas vara oslagbara på att inte sälja till berusade och att begära legitimation, men jag är övertygad att en certifiering kan ställa samma krav på t.ex. en ICA-anställd. För nog skulle det vara bättre att en lanthandel får liv genom att kunna erbjuda rött vin till sina kunder, än att kunderna tvingas åka till stan när alkohol ska inhandlas? Inte bara för att den lokala handlaren får sälja vinet, utan för att ärendet dit kan generera en ökad andel av lokal inhandling av övriga varor – givetvis mot att man gått kursen där man får lära sig att inte sälja till berusade och begära legitimation av den som ser ung ut. Den som värnar för Systembolagets väl kan tänka att konkurrensen kanske hanteras av att de förbättrar sitt utbud ytterligare, vilket i slutändan kanske ger Magdalena Greger ytterligare hundra tusen kronor på sin månadslön.