Anders Hesselboms blogg

Kategori: Islam

  • Till försvar av blågul islam

    Samhället formas av de värderingar som människorna däri huserar, därför är det väldigt viktigt vilka dessa värderingar är. Olika samhällen har olika värderingar, vilket blir tydligt när man ställer dem mot varandra. När dessa skillnader bubblar upp, blir många väldigt upprörda. Får man slå sin fru enligt islam? Det är en sund reaktion, och många landar i att tycka att man gärna får vara muslim, så länge man respekterar något man betraktar som ”svenska värderingar”, t.ex. att man och kvinna är jämlikar. Denna åsikt återfinns hos Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, vilket hedrar henne. ”Förstår man inte att vi har nolltolerans mot våld i nära relation i Sverige så har man inget i Sverige att göra.” Men så har vi kulturrelativisterna. De som skulle bli jättearga om en svensk man slår sin fru, men ser hustrumisshandel inom islam som ett exotiskt inslag, som ”tillhör deras kultur”.

    Det förmodligen vidrigaste exemplet på relativisering kommer från Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, som kommenterar att en imam pratat om hur man på bästa sätt ska tukta sin fru.

    ”Alla ministrar verkar idag ha twittrat om en sjuk grej en vikarierande imam i Kristianstad sagt i en fredagsbön i somras. Rimlig prioritering.”

    Sista meningen är ironisk. Hon tycker inte att det är rimligt att ta avstånd när våld mot kvinnor sker inom islam. Och det leder till nästa fråga: Om det är en sjuk grej att slå sin fru, varifrån kommer det?

    Eftersom det manliga könet antas vara överlägset det kvinnliga, har mannen ett ansvar att sörja för kvinnan. Om hon är olydig, ska man varna med ord. Om inte det hjälper, ska man sluta ha sex med henne. Om inte det hjälper, ska man slå henne. Profeten ger dessa instruktioner i stöd av självaste Allah. Marie Åkesdotter, gruppledare för Miljöpartiet Tyresö, svarar Jonna Sima:

    ”Det går dåligt för Tidöregeringen och då riktas fokus på oppositionen, invandrare, muslimer och en imam som uttryckt sig olämpligt.”

    Åkesdotter menar att det är hur man instruerar om hustrumisshandel som är problemet. Anledningen till att jag kallar detta för relativism är alltså att både Sima och Åkesdotter tycker att hustrumisshandel är dåligt när det sker utan gudomlig grund. Och därför vill jag rycka ut till Simona Mohamssons försvar i sin syn på islam.

    För ett par dagar sedan pratade Mohamsson med expressen om sin syn på religionen, och ”blågul islam”. I princip handlade det om en icke-fundamentalistisk version av islam, som ska vara kompatibel med svenska värderingar. Man kan fira eid, men man behöver inte ta Koranen på orden om hur man tuktar sin fru, och så vidare. Personligen blir jag alltid förbryllad över att personer som har privilegiet att kunna lämna islam, väljer att stanna kvar och forma den till sin religion. Jag känner sådana människor personligen, och jag respekterar det såklart. Och jag förstår att Mohamsson blev lite hånad för intervjun i fråga, men jag vill ta henne i försvar.

    Om religionen inte har större inflytande än att man firar lite eid och har andra aktiviteter som alldeles utmärkt ryms inom vad man brukar kalla för svenska värderingar, så är det ju bara en hobby! Då blir islam något som liknar en frimärkssamling eller studiecirkel på ABF, alltså något helt oproblematiskt. Att någon muslim firar eid är ju egentligen inte konstigare än att någon smålänning fiskar abborre. Då har vi en rendering av islam som gått igenom samma reformation som kristendomen har i Sverige. Vi tar inte längre Bibeln på orden, utan ser Gud som ett skäl att gå på kyrkkaffe. Endast fundamentalisterna är ett samhällsproblem, och inom svensk kristendom är dessa en minoritet, men när det gäller Islam är det Mohamsson som är minoriteten, och det bästa vore om det är hennes attityd som är den allmängiltiga.

  • Den som tror på demokratiska principer är naiv

    Svenskt rättsväsende är ter sig ganska komplicerat för den som betraktar det utifrån. Vi har kriminaliserat det som kallas för ”hate speech” i en lag som kallas ”hets mot folkgrupp” (HMS, brottsbalken kapitel 16, paragraf 8). Den som gör sig skyldig till brottet döms till böter eller fängelse i högst två år.

    ”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år.

    För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.

    Om brottet är ringa döms för ringa hets mot folkgrupp till böter.

    Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.”

    Så här har lagen praktiserats i Sverige:

    • Att hävda att de som skyddas av HMS har ”mördandet i sina gener” är tillåtet. Den åsikten har framförts om judar av muslimen Mahmoud el-Kayed, som saknar skyddet om HMS.
    • Den som saknar skyddet om HMS får skandera om intifada (utrotandet [av judar]) mot en grupp som skyddas av lagen. Muslimer (som saknar skyddet om HMS) får uppmana om intifada (trots att judar skyddas av lagen).
    • Den som saknar skyddet om HMS, får uppmana till utrotning av en grupp som skyddas av lagen. Muslimer får skandera ”from the river to the sea”, utan att någon har åtalats.
    • Den som saknar skyddet om HMS (muslimer), behöver inte acceptera kritik mot sin religion, t.ex. i form av ett symboliskt förstörande av sin heliga skrift, vilket den som skyddas av lagen (judar) måste acceptera.

    Ur ett principiellt perspektiv ser detta väldigt märkligt ut, men ur ett pragmatiskt perspektiv är det logiskt. Muslimer är farliga, de är många och de är beväpnade. Den som tror på demokratiska principer är naiv. Nu måste vi förhålla oss till den skörd vi har sått.

  • Sverige har dödsstraff för hädelse

    Sedan den irakiska koranbrännaren Salwan Momika mördades i direktsändning (29/1) har svenskar från norr till söder firat. I Sverige är islam en populär religion, och bland aktiva utövare är islam den största religionen, så det råder ingen brist på personer som stöttat mordet. Förr kunde man tänka att en person som lever med överhängande mordhot skulle skyddas av Säkerhetspolisen, men idag är gruppen som ogillar den västerländska liberala demokratin både stor och beväpnad, så det går inte. Ska man undvika att bli mördad, ska man undvika att utmana den gruppen.

    Södertälje kommun, där dådet ägde rum, har kommenterat händelsen och vinkeln är tydlig. Det som är värt att notera är inte att en religionskritiker har mördats, för det är vardag. Det som är värt att notera är att han inte var en ”bra” religionskritiker, att han inte underkastade sig islam och att han inte borde ha befunnit sig i Södertälje (som underförstått bekänner sig till islam). Till SVT säger en företrädare:

    ”Eeh, ja tror han bor eeh eh i fel område. Ehm, eh. [Klipp] Han respektera inte eh muslim och Koran. Och det eeh jättejobbig för andra. Vi måste respektera alla [?].”

    Att skjuta ihjäl en meningsmotståndare är alltså mer respektfullt än att ogilla någons religion. Tack Södertälje, nu känns det jättebra att betala skatt så att ni får 15.000:- om året per invånare från hederligt folk! Och på tal om ”hederligt folk” så låter relativiseringen inte vänta på sig.

    • ”Även Sverige har en historik av kvinnoförtryck, därför ska vi acceptera muslimskt kvinnoförtryck.” Nej, vi ska omfamna utveckling!
    • ”Livets ord är homofober, därför gör det inget att muslimer är homofober.” Nej, eftersom vi slipper dödsstraff när vi kritiserar Livets ord, borde vi slippa dödsstraff när vi kritiserar islam.
    • ”Jamen Donald Trump har avskaffat demokratin i hela världen och äter bäbisar till frukost.” Non sequitur! Det kan fortfarande vara dåligt att döda religionskritiker även om Donald Trump inför diktatur.

    Du som läser detta har kanske funderat på varför betongsuggor placeras runt julmarknader men inte runt moskéer? Och du kanske också har funderat på varför Christopher Hitchens beskrev islam med orden ”resist it while you can”?

  • Vi får acceptera våldet och underkastelsen

    Idag skulle Salwan Momika få sin dom efter att ha åtalats för hets mot folkgrupp, men i går sköts han ihjäl under direktsändning på TikTok. Socala medier översvämmas idag av muslimer som hånar honom, hyllar mordet och gratulerar mördaren.

    När man ser hur farliga de kan vara, förstår jag varför vi har lagen om hets mot folkgrupp. Vi kan inte leva i en liberal demokrati med yttrandefrihet, religionsfrihet, feminism, sexuell jämlikhet, och så vidare, när den grupp som hatar dessa värderingar både har vuxit sig stor och beväpnat sig.

    Jag har sagt att man ska häda, för att mota Olle i grind. För att hävda våra rättigheter. Jag tycker fortfarande så, men jag inser att det inte går. Vi måste anpassa oss efter dem med störst våldskapital, och så sker redan.

    Mångas första reaktion på detta mord, är inte att det är hemskt att människor blir skjutna på öppen gata, det är att Momika trots allt inte var Guds bästa barn. Man är van med våldet, man är van med underkastelsen, och Momika borde ha rätat sig i ledet.

    Det kommer till det relativt låga priset att många som faktiskt är Guds bästa barn inte heller kommer våga uttrycka sig. Men nu är det som det är, och vi kan inte längre välja. Vi kan bara acceptera läget. År 2022 skrev Sofie Löwenmark:

    ”Om vi bara tagit pennorna och penslarna från Vilks. Om vi bara förbjuder Paludan. Om vi bara hänger ner 1 foto av Elisabeth Wallin. Om bara Paty inte visat karikatyren och om bara Theo van Gogh inte gjort filmen. Om Charlie Hebdo inte. Om Rushdie inte bara. Om bara ingen. Aldrig.”

  • Nej Nerikes Allehanda, Freddie Mercury ville inte normalisera islam

    En ganska normal metod som används för att försvara västvärldens anpassning till islam är att påstå att inte någon islamisering pågår. Nerikes Allehandas Helen Lindberg testar en metod, nämligen att påstå att islamiseringen är en del av västerländsk kultur, och att den pågått i tusen år.

    Att islam i det här avseendet inte skulle vara en del av Sverige värderingsmässigt är felaktigt och skulle kunna uppfattas som islamofobisk opinionsbildning avsedd att hetsa mot muslimer och islam.

    Kreativt, kan tyckas, men jag har lite svårt för journalister som tänker fritt. Lindberg exemplifierar med Queen-sångaren Freddie Mercury (1946-1991). Dels noterar Lindberg att texten till Bohemian Rhapsody innehåller lite muslimskt lappri, men att därifrån spekulera om att Mercury skulle ha något intresse av islamisering är fel. I Bohemian Rhapsody rabblas många andra referenser upp i det opera-inspirerade jamset av låtens mitt, men Mercurys syn på islam har aldrig varit någon hemlighet. Han skrev till och med en låt bara ett par år senare, Mustapha, som väldigt hånfullt rabblade muslimska ord och fraser, bladat med påhittade ord.

    Mercurys föräldrar var inte muslimer. De tillhörde en minoritetsreligion i Pakistan. Flytten till Zanzibar berodde på att fadern Bomi hade landat ett jobb där. Familjens flytt från Zanzibar till London handlade både om att undkomma muslimskt förtryck under revolutionen och om att familjen ville att barnen Farrokh (Freddie) och Kashmira skulle få en chans att skaffa en gedigen utbildning.

    Freddie Mercury är en person som betraktat islam utifrån, och han är en av de som skulle ha avrättats om han hade varit öppen med sin sexuella läggning. Han har aldrig visat något intresse av att normalisera islam, Helen Lindberg.

  • Ateismens destruktiva följder

    Jag har tittat på den en timme och 45 minuter långa föreläsningen ”Ateismens destruktiva följder” med underrubriken ”Vad gör det för skillnad om gud existerar eller ej?” från YouTube-kanalen Islamakademin som levereras av imam Salahuddin Barakat. Det är både intressant och lärorikt att ta del av hur islams intellektuella resonerar om ateism, men det finns några påståenden som jag inte kan acceptera som korrekta, ens i ett religiöst kontext. Jag kommenterar dessa, med tidsangivelse, nedan.

    0:50: Ateism är inte ett neutralt tillstånd. Ur ett religiöst perspektiv är detta en vettig ståndpunkt, och i många fall är det även en korrekt ståndpunkt. Men det finns inget i själva definitionen av ordet ”ateism” som säger att det måste vara så. Du kan vara ateist för att du förnekar gudomliga väsens existens, vilket inte är en neutral hållning. Förmodligen har du då rätt i sakfrågan, men du är inte neutral. Du kan vara ateist för att du inte tror på någon gud, vilket är en neutral hållning. Att tro på någon religions gud, är inte neutralt, det är ett ställningstagande för den religionen.

    1:00: Ateism är ett val. Nej, ateism är inte nödvändigtvis ett val. Det enda som krävs för att du ska kunna kallas för ateist är att du inte tror på någon gud. Orsakerna kan vara bortom din kontroll. Du kanske inte sett något övertygande bevis för att det kan finnas gudar?

    2:00: Man kan vara ateist på olika sätt. Ja och nej. Man kan vara socialdemokrat på olika sätt. Man kan vara en socialdemokrat som rånar banker, man kan vara en socialdemokrat som säljer droger. Men det är inte dessa ting som gör att du med rätta kan kallas för socialdemokrat, det är för att du sympatiserar med socialdemokraterna. Detsamma kan sägas om ateism. Du kan vara en ateist som med bestämdhet säger att inga gudar finns på riktigt, men du är ateist för att du saknar gudstro.

    2.10: Ateism medför naturalism, vilket är materialism, vilket betyder att det enda som existerar är det materiella vi kan bevittna. Detta är ett sakfel. Naturalism medför ateism, och ordet beskriver hållningen att verkligheten är en naturlig plats. Men det finns inget som säger att varken ateism eller naturalism följer till materialism, alltså föreställningen att det enda som verkligen existerar är materia.

    2.50: Frågan om guds existens kan enligt ”vissa lärda” vara den viktigaste frågan för människan. Detta är korrekt, men det är också en helt oviktig fråga för många människor. Jag tycker att frågan är viktig, och för mig är det intressant att delta i debatten. Men trots att jag är människa, är jag inte den typen som hoppas att det finns gudar, utan snarare den typen som anser att frågan ska hanteras korrekt. Låt mig ta ett exempel: Om vi hävdar att hypotesen om enhörningars existens skadas av erkännandet att de horn som på 1600-talet såldes som enhörningshorn egentligen tillhör narvalen, så påverkar inte det min uppfattning om att dessa horn faktiskt tillhör narvalen. Jag anser att man bör bilda sin uppfattning på vad som verkar vara sant (konsekvensneutralt), inte på vilka konsekvenser man tror uppstår om det man tror på är falskt.

    9:30: De logiska följderna av ateism är att människan saknar ytterst syfte, människovärde och objektiv moral. Enligt religiös tankekultur brukar man tänka så, men det finns andra sätt att se på saken. Men återigen anser jag att man bör vara konsekvensneutral, åtminstone om man är intresserad av vad som faktiskt är sant eller falskt. Människan kanske inte har något ”yttersta syfte”, men då får vi göra det bästa av det vi har. Människan kanske inte har något ”sant människovärde”, men vi får lära oss att uppskatta de värden som faktiskt finns. Människan kanske inte har någon ”objektiv moral”, men då får vi göra det bästa utifrån får förmåga att själva filosofera kring moral.

    10:40: En ateist måste skriva under på påståendet att människan är dömd att försvinna. Det som åsyftas här är inte arten, utan individen. Vi överlever inte vår egen död. Frågan är inte knuten till ateism, men frågan är precis som ateism knuten till naturalism. Tanken bygger på att medvetandet slutar att fungera när hjärnan slutar att fungera, vilket inte är en helt grundlös tanke. Förmodligen är det precis så det är. Som exempel påpekas att jorden kommer att förintas, och att det inte spelar någon roll för den enskilde människan, eftersom hon ändå kommer vara död. Och visst, när så sker, kommer jag inte ens kunna bry mig, för jag kommer vara död.

    14:20: När texten läggs ut om den objektiva moralen, upprepas påståendet att den inte kan finnas utan någon gud. Men det etableras aldrig varför moral behöver vara objektiv för att vara värd något. Eventuellt kan det vara en premiss, en dogm eller något underförstått inom islam, som därför inte anses behöva styrkas. Jag kan inte se att vi förlorar några som helst skäl att agera så moraliskt som möjligt för att vi skapar vår egen moralfilosofi, för den kan vara skapad på goda grunder.

    15:40: Ateism leder till nihilism. Nihilism är tanken att inget i det mänskliga livet har något värde. Resonemanget styrks av påståendet att ett värde inte kan skapas av människan själv, utan måste vara något yttre. Men sanningen är den att någon gillar sina barn, någon annan gillar en god middag, helt utan gudstro – finns inget värde får man vara sin egen lyckas smed. Om en gud behövs för att äkta värden ska finnas, så finns inte äkta värden. För många gör det ingen praktisk skillnad, men oavsett är det ett påstående som behöver beläggas för att jag ska kunna se det som sant. Några sådana försök görs aldrig, återigen kanske för att det är något underförstått inom islam.

    16:00: För en ateist är det liv och död likgiltigt. Påståendet är rimligt om man likställer ateism med nihilism, men det kan man inte utan vidare göra eftersom långt ifrån alla ateister är nihilister. Tvärt om, många som inte tror att de kommer att överleva sin egen död (vilket är typiskt för naturalister) försöker göra sitt bästa för att ta till vara på sitt enda liv. Men ateister är inte någon homogen grupp, för det finns ateister som tror att deras själv har ett eget liv – det finns en ateist till allt.

    16:10: Ateister lever som om det finns ett mål och ett syfte. Ja, och om så är fallet så kan det t.ex. bero på att man kan hitta syften, utan att behöva tänka att dessa ska vara gudomliga. T.ex. genom att umgås med sina vänner, eller äta och dricka gott.

    16:40: Humanism är ett försök att göra religion av ateism och sekularism. Nej, s.k. sekulärhumanism är en livsåskådning som värnar om åtskillnad mellan religion och politik, att mänskliga rättigheter ska vara överordnade religiösa dogmer och att vetenskap bäst beskriver verklighetens beskaffenhet. I Sverige är sekulärhumanismen en mycket utbredd livsåskådning, som tyvärr ofta står i konflikt med islam.

    18:00: Enligt ateismen har inte människan någon själ. Påståendet görs med hänvisning till en text som beskriver sekulärhumanismen. Det finns ateister med alla möjliga knäppa föreställningar – alla ateister är inte naturalister – men sekulärhumanister anser generellt sett att vetenskap är bättre än religion på att beskriva vår verklighet, och inom den sfären är föreställningen om en själ hårt knuten till en fungerande hjärna.

    22:10: Det viktiga i frågan om livets mening är upp till vad individen känner. Påståendet är enligt mig helt korrekt, men läggs fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag håller som sagt med, men eftersom inte ett enda ord om varför man måste tro på ett gudomligt väsen för att för att livet ska vara meningsfullt, kan jag bara konstatera att det tillsynes inte stämmer.

    23:10: Den som kan få dig att tro på absurditeter kan få dig att utföra illdåd. Påståendet kommer från Voltaire och läggs även det fram för att visa hur absurd ateismen är. Jag anser att det är ett korrekt påstående, och jag anser att varje form av religiöst motiverat mord, terrorattentat eller samtyckeslöst ingrepp som omskärelse, demonstrerar påståendets korrekthet. Påståendet ifrågasätts inte, utan vänds tillbaka mot sekulärhumanismen: Att vi får skapa vår egen mening med livet är absurt.

    27:40: Nyateisterna anser att man ska fokusera på ”meningen i livet” istället för ”livets mening”. Jag delar påståendet, så jag kvalificerar mig åtminstone på den punkten som nyateist. Varför detta är ett problem nämns inte, så återigen kan det inom islam vara underförstått. Föreläsaren Salahuddin Barakat kan vara hemmablind, eller av annat skäl inte tänkt på att det behövs. Däremot påpekas att det inte finns någon vetenskaplig grund för att man ska fokusera på ”meningen i livet”, varför nu det skulle behövas. Men där finns ett svar som tar avstamp i ett gudomligt straff, så tydligen var det inte så viktigt med vetenskaplig grund.

    31:40: Den som inte ser någon mening med livet mår psykiskt sämre än den som ser en tydlig mening. Själva sökandet är ett problem, vilket jag kan förstå eftersom den som redan ser en menig söker inte. Jag kan dock inte se att det är just ateister som inte ser någon mening med livet, och jag har gett exempel på icke-gudomliga livsmeningar. Jag skulle kunna ge tillbaka med samma mynt och avfärda att tron på en uppenbart icke-existerande gudom är det som egentligen saknar äkta mening.

    36:00: Om inga gudar finns, vad ger människan en unik särställning? Vi är bevisligen ganska duktiga på att på egen hand tänka ut att vi har en unik särställning. Den bristen på ödmjukhet är inte självklart något positivt. Jag misstänker att Salahuddin Barakat själv kände av hur det lät, för sedan lägger han ganska mycket tid på att prata om allas lika värde, och varje gång han sagt något åt det hållet, lägger han till ”är ni med?” följt av en lång konstpaus.

    41:50: En muslim kan inte tro på evolutionsteorin i den form den återges i nutida populärvetenskap. En komponent i teorin är slump, och förekomsten av slump accepteras inte. Jag själv lockas gärna in i tanken att biologi är något mekaniskt, och att en misslyckad kopiering på något plan beror på något, men egentligen är det inte det som är viktigt. Det viktiga är förändring över tid och selektion. Jag måste vara försiktig med att lägga ut texten eftersom jag inte vet vilken populärvetenskaplig text Barakat har läst, men han understryker att evolution är kopplat till ateism. Förmodligen för att ekvationen inte innehåller någon gud.

    44:30: Hur uppstod livet? Kunskapsluckornas gud är, vad jag kan förstå, det mest populära argumentet mot naturalism. Tanken är att ett gudomligt väsen ska tillskrivas som upphovsman när inget ursprung är känt. Inom vetenskapen är inte detta särskilt populärt, eftersom brist på kunskap snarare är en uppmaning till vidare forskning, men bland gemene man fungerar argumentet utmärkt.

    47:30: Vetenskap kan inte svara på frågor som handlar om rätt och fel. Nej, åtminstone inte naturvetenskap, men religion gör till synes ett sämre jobb på den punkten än modern moralfilosofi. Och återigen behöver inte något vara objektivt rätt eller fel för att vi ska kunna bilda oss en uppfattning. Denna uppfattning kan även variera med situationen. Som exempel lyfter föreläsaren frågan om alkohol. Är det omoraliskt att dricka alkohol? Jag skulle gärna ställa några motfrågor, som jag ställer mig själv innan jag dricker en kall ök. Ska jag köra bil? Ska jag upp tidigt och jobba dagen efter? Har jag redan ett par öl för många innanför västen? Och så vidare. Svaren påverkar min syn på huruvida det är moraliskt att unna sig en bärs.

    49:50: För en ateist finns inga andra skäl att göra rätt än att undvika straff. Uppenbarligen kunde föreläsaren hitta på skäl på egen hand. Det finns inget som säger att inte andra också klarar detta, kanske rent av bättre än föreläsaren. Någon annan kanske upplever en viss känsla av tillfredsställelse av att göra gott för andra?

    59:50: Humanisterna ser på gud som en människa, en gubbe i himlen. Boken han citerar ur lägger ganska mycket tid på att nyansera gud, och erkänna olika typer av gudsbilder. Föreläsaren själv har beskrivit en gud som instiftat en moral baserat på något som verkar vara högst mänsklig subjektivitet och önsketänkande. Det finns ingen mening utan gud, vi vet inte vad som är rätt och fel utan gud (och kan därför rent av ta en öl ibland), vi överlever inte våran död utan gud. Hans gud talar inte till en intellektuell publik.

    1:06:20: Fler har dödats i sekularismens namn. Men sekularismen har inte varit en drivkraft. Josef Stalin gjorde snarare religion av sin ideologi. När illdåd har religiösa motiv, är det nästan alltid det man tror, inte det man inte tror, som haft påverkan.

    1:10:30: Ondskans problem är ett känsloargument. Ondskans problem (teodicéproblemet) ställer frågan om varför det finns ondska i en värld som styrs av en god gud. Teologer brukar försöka rationalisera ondska genom att prata om fri vilja, och Barakat hänvisar till den, och hänvisar även till tidigare svar i andra föreläsningar.

    1:11:20: Hur bemöter man evolutionsteorin, när den kommer upp som en del av en utbildning? Svaret blir: Med kunskap! Känn till dess brister och lär er det muslimska förhållningssättet, igen med hänvisning till tidigare svar.

    Föreläsningen frestar mig att måla upp en hypotes: Om gud finns, skulle den som kan förstå guds ord vara insiktsfull. Men som jag tidigare nämnt, talar Salahuddin Barakat uppenbarligen inte till en intellektuell publik. Att lyssna på t.ex. apologeten John Lennox är frustrerande eftersom han inte riktigt lyckas hålla sig ifrån frestelsen att låta argument ta avstamp i sina egna trosföreställningar, men Barakat kommer inte ens så långt. Han berättar utifrån sin lilla värld, hur saker och ting är, utan att ens ge mig en chans att följa något resonemang. Det är inte så här jag vill att nya generationer ska skolas.

  • Martin Ådahl och de mest pinsamma minuterna i svensk tv-historia

    Jag måste kommentera de förmodligen mest pinsamma fem minuterna som någonsin visats i debattprogrammet Sverige möts. Ex-muslimen och debattören Omar Makram kommenterar debattklimatet i Sverige, genom att konstatera att svensken tenderar att tassa på tå kring religionskritik som riktas mot islam. Och knappt hinner han göra sin poäng, förrän centerpartisten Martin Ådahl bryter in, utan att ha fått ordet, och sluddrar ut en massa defensivt pladder om generaliseringar mot muslimer. Hundratusentals svenskar är muslimer som jobbar som poliser, sjuksköterskor, läkare. Muslimer bygger upp vårt samhälle, men utsätts ändå för generaliseringar. Och därmed har han ofrivilligt bevisat att Omar Makram har rätt och att han själv har fel. Makram påpekar detta, lugnt och sakligt, men Ådahl är totalt oförmögen att förstå vad som sägs i det samtal han själv deltar i.

    Martin Ådahl är definitionen av en mansplainer, som försöker förklara något för någon som kan ämnet i fråga mycket bättre än han själv. Jag förnekar inte att han förmodligen är lite bakom flötet, men framför allt är det rädslan för ämnet som är drivkraften bakom de pinsamheter tv-licensbetalaren måste utstå när kameran riktas åt hans håll. Muslimer måste skyddas i konversation, till varje pris. Martin Ådahl lyckas både generalisera om muslimer, blanda samman muslimer och islam, samt beskylla religionskritik för att vara den egentliga generaliseringen, inom ett par minuter. Man undrar om Centerpartiet är stolta?
    Uppdatering 2022-05-22: Sedan programmet visats i tv har Martin Ådahl både skyllt ifrån sig (”det är Omar Makram som inte skiljer mellan fundamentalister och alla hårt arbetande muslimer i Sverige”) och uttryckt att satir är ett alternativhögerfenomen. Vi får väl se om förslaget att förbjuda satir kommer från Centerpartiet lagom till riksdagsvalet.

  • Det är inte säkert att det är islams fel att vi behöver backa på våra demokratiska fri- och rättigheter

    I påskas besökte Rasmus Paludan Malmö för att genomföra en demonstration där han skulle bränna koranen. Någon koranbränning blev aldrig av, men det behövdes inte, för konsekvenserna liknar nog ungefär de som vi skulle ha fått om en koranbränning hade genomförts. Under sitt besök i Malmö gjorde han inget som inte var lagligt och som han inte hade tillstånd att göra. En svensk myndighet, polisen, har ansvar för att bevilja sammankomster, och om det inte finns något hinder, så beviljar man. Nu har Paludan varit där, och malmöborna blev så upprörda att de eldade polisbilar och kastade sten på polisen. Man kan alltså lugnt säga att polisen antingen modigt respekterade Paludans rättigheter eller missbedömde malmöbornas stabilitet.
    Händelserna har lett till att polisen polisanmält Paludan för hets mot folkgrupp, och därmed har man gillrat en fälla – man meddelar att sammankomsten är tillåten, han gör inget han inte sagt att han ska göra, bränner inte ens koranen, och blir sedan polisanmäld av samma myndighet som godkände sammankomsten. En perfekt fälla, gillrad av en myndighet för att fånga en medborgare!
    Mer eller mindre kända opinionsbildare hakar på, och det mesta tycks handla om att Paludan har angripit muslimer, angripit islam, sårat någon, så vidare. När det gäller principfrågan om demonstrationsrätt, och rätten att häda, så underblåser man den genom att påpeka att Paludans demonstration var ”onödig” eller ”bara för att provocera”, som om man själv vet allt om andras syften och orsaker. Dessutom hackar man på Paludan som person för att misskreditera den som försvarar principen. När man försvarar principen så får man höra att Paludan är rasist och pedofil, så varför försvarar du honom? Om koranbränning ska kriminaliseras, så är det inte för att en rasist och pedofil har gjort det, utan för att gärningen är oönskad av samhället. (Det är nästan så att frågan ”försvarar du en pedofil” kan vara tvetydig i en diskussion där en bok av Muhammed är inblandad.)
    Så låt gå, kriminalisera koranbränning. Det kan rymmas under hets mot folkgrupp. Polisens anmälan av Paludan kan bli prejudikatet, så nästa gång han ska demonstrera i Malmö får han hitta på något annat. Vi kanske inte ska förbjuda att någon i allmänhet bränner en bok för att visa förakt mot vad som står i den, men specifikt koranen.
    Nästa gång någon vill utmana islam kommer inte någon koranbränning på tal, utan något annat måste till. Visa karikatyrbilder på profeten Muhammed kanske? Om polisen godkänner den demonstrationen, och även då straffas med stenkastning, så är det nog bäst att även Muhammed-karikatyrer ryms under hets mot folkgrupp. Kanske inte alla karikatyrer, utan just Muhammed-karikatyrer specifikt.
    Inga principer om huruvida det är tillåtet att visa avsky mot religion, inga principer om huruvida det är tillåtet att karikera en profet, utan skydd mot en namngiven grupp, som är utsatt. Är man så utsatt att man kastar sten på polisen, då behöver man särskilda regler. Förväntningarna på en muslim är inte riktigt lika höga som förväntningarna på en jude, kristen eller ateist.
    Och det är precis det som våra mer eller mindre kända opinionsbildare har tagit fasta på. En provokation! Av de händelser som inträffade i påskas i Malmö är förvisso kravaller illa, eldandet av polisbilar illa, stenkastningen på blåljuspersonal illa, men en icke-bränning av koranen så illa att vi måste ge upp vissa av våra fri- och rättigheter! Och det kanske är så det är, men jag tror inte att det är på grund av att de är just muslimer (vilket säkerligen inte alla våldsverkare som bråkade i Malmö är), utan för att vissa människor inte har samma liberala värderingar som svensken. Jag tror att man till viss del är en produkt av sin bakgrund och sin kultur. Jag kan tänka mig att jag skulle vara motståndare till många demokratiska rättigheter, om jag vuxit upp i t.ex. Pakistan. Men vi vårdar detta motstånd genom att anta att en muslim som kastar sten på polisen, argumenterar väl för att minska medborgarnas frihet i Sverige. Det kostar så lite att ge upp en frihet, och man saknar den inte förrän man behöver den.

  • ”Varför kritiserar ni bara islam?”

    Alldeles för ofta får man som sekulär frågan varför man bara hackar på den religion man kritiserar just nu. Svaret är att man troligtvis bemöter den som talar. Förra årtusendet, när kristdemokrater motionerade om att kriminalisera hädelse och att biologiundervisningen i skolan skulle kompletteras med en undervisning i kreationism, ställde många frågan varför vi kritiserar kristendomen istället för islam. Idag, i ljuset av attentaten mot tvillingtornen, mot Charlie Hebdo-redaktionen och hotbilden mot Lars Vilks, ställer sig många frågan varför vi kritiserar islam istället för kristendomen. (Nazism brukar nästan alltid vara tillåtet att kritisera, bortsett från en och annan ”men judarna då”-kommentar.)

    Svaret är egentligen självklart. Vi sekulärhumanister ogillar allt irrationellt motiverat våld, och vi svarar den som tar sig ton. Just nu råkar muslimer vara en ganska stor och ganska högljudd grupp som ställer till med ganska mycket besvär. De allra flesta muslimer vill inget annat än att leva i fred i ett samhälle vars uppbyggnad de själva bidrar till, och så länge vi låter en rasistisk och våldsverkande minoritet företräda islam, undergräver vi drömmen om det harmoniska och mångkulturella samhället.

    Anders Lindberg säger att man sparkar nedåt när man angriper muslimer, men det är inte helt självklart sant. Muslimer har en stark ställning gentemot staten, och muslimska föreningar får olika typer av projektbidrag utbetalda. Muslimer har en stark ställning i samhället, och när hatbrott riktas mot muslimer väcks oerhört starka känslor, med rätta. Muslimer är dessutom den största etniska gruppen i Sverige, med åtminstone 810.000 anhängare (vilket motsvarar drygt 8% av befolkningen) år 2016, med en ökande trend.

    (Läst 2020-09-05.) Att kritisera islam är inte att sparka varken nedåt eller uppåt, för i ett civiliserat samhälle saknar idéer rättigheter, och att kritisera muslimer är inte med nödvändighet att över huvudet taget ”sparka”, och inte med nödvändighet ”nedåt”.

    Det kan alltså finnas goda skäl att kritisera kristna dogmer när kreationism jämställs med biologi, och det kan finnas goda skäl att kritisera muslimska dogmer när terror jämställs med västerländsk religionsfrihet. Det bästa sättet att slippa kritik är att inte ta sig ton, men det bästa man kan göra är att säga sin mening och bevilja meningsmotståndaren samma frihet, även om han är sekulär.

  • Bra att Dan Park bränner Koranen

    Dan Park har fått konservatismens popularitet att skjuta i höjden genom att begära tillstånd att bränna ett exemplar av Koranen utanför en moské i Malmö. Gärningen är ett provokativt konstverk, och polisen kommer troligtvis att godkänna genomförandet. Och tacka tusan för det, allt annat vore skandal. Ute på den svenska högerkanten är inte detta något nytt. Kristdemokrater har motionerat för hädelseförbud med hänvisning till att religiösa ska få slippa att utsättas för provokationer. Men det är just provokationer som håller religionens makt över folket i schack. Vi har alla ett ansvar inte böja oss för religiösa företrädares krav på privilegier.

    Det som möjligtvis är tidsandan idag, är att samma personer som anser att det ska vara lagligt att bränna koranen eller den svenska flaggan, anser att man ska välja att avstå på grund av det sociala tryck som kommer från samhällsklimatet. Man vill få bort yttrandefriheten och religionsfriheten, samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att man för att både yttrandefrihet och religionsfrihet ska vara lagligt. Stolt tystar man avvikande åsikter genom att säga att något får sägas, men att de inte ska sägas, och högmodigt försvarar man bara de friheter som inte utnyttjas.

    Men hur ska religion kunna existera i ett sekulärt samhälle där alla har samma rättigheter, om religiösa betraktas som en grupp som inte får kränkas, som alltid måste få som de vill och som aldrig får utmanas? Vad händer med allas lika värde om endast religiösa önskemål är de önskemål som ska tillgodoses? Det som gör att ett modernt samhälle har utrymme för religion är att man inte kopplar religionen till några särskilda privilegier. I religionens namn får man, inom lagens gränser, göra vad man vill, praktisera vilka riter man vill, tro vad man vill, och så vidare. Detta är tack vare att man inte får avkräva att det endast gäller religiösa. Man får inte börja diktera vilka provokativa konstverk Dan Park ska avstå, för att nämna ett exempel. Ett modernt samhälle har endast utrymme för den religion som inte kräver att allmänheten, som inte delar deras tro, ska underkasta sig deras regler. Tro vad du vill, men tro inte att det gör dig till företrädare för en grupp som är lite mer jämlik än andra grupper.

  • Jag är inte anhängare av städningen av det offentliga rummet

    Just nu pågår en namninsamling om att plocka ner Linnémonumentet i Humlegården.
    Bilan Osman har skrivit om Black Lives Matter i Expressen, och i texten bjuder hon på en liten historielektion. Hon berättar att Carl von Linné är ”rasismens stamfader” och av sammanhanget förstår man att det är ett globalt perspektiv som avses. En rimlig tolkning av påståendet att någon är ett fenomens stamfader är att man menar att personen har uppfunnit fenomenet i fråga, och att Bilan Osman menar att det var Carl von Linné som uppfann rasismen. Jag anser att Osman är felinformerad och att hon har slarvat i sin utforskning av rasismens historia, men även jag gillar såklart tanken på att rasism inte fanns före den senare halvan av 1700-talet. Men bara ett par meningar senare i sin egen text ger Osman två exempel på tidigare påstådda rasister, Louis de Geer (1600-tal), som handlade med slavar, och Axel Oxenstierna, som tog emot slavar från de Geer.
    Varken slavhandel eller kolonialism var något som utmärkte svenskar eller vita. Arabvärlden har i princip alltid handlat med och begagnat sig av slavar, och det Osmanska riket använde sig av slavar från både Afrika och norra Europa ända in på 1900-talet, med stöd i Sharia. Det är lika rimligt att betrakta muslimska symboler som en påminnelse om islams rasistiska historia, men jag tycker inte att det är något rimligt skäl att inte acceptera att sådana bärs (av t.ex. Bilan Osman själv faktiskt).
    Det bästa man kan göra är att förlika sig med historien. Vi kan helt enkelt inte avlägsna allt som inte har ett felfritt förflutet, oavsett om vi pratar om Linné, Socialdemokraterna eller t.ex. våra gamla kungar från förr. Det vi däremot kan göra, är att träna oss på att exponeras för vår kultur och vår historia, trots att den inte bara är fylld med enhörningar och fluffiga rosa moln.

  • Hosam Aieshs kamp mot det fria samhället är kontraproduktiv

    Idag gör Expressen en ganska tveksam publicering. Man meddelar Glenn Hysén har skojat om att ”Allah heter Glenn i Göteborg” och att fotbollsspelaren Hosam Aiesh blev kränkt. Det i sig är en vanlig händelsenyhet av karaktären kändisgnabb, så det är inga konstigheter att man tar upp det i tidningen. Men helt ofiltrerat namnger alltså en fotbollsspelare som inte kan respektera varken religionsfriheten eller yttrandefriheten.

    ”Så skämmigt och dålig respekt mot muslimer med din ålder och erfarenhet så borde du veta vad som man kan skoja om och inte skoja om, skäms på dig !!”

    Aiesh utsaga om att man inte kan skoja om vad som helst är sant, åtminstone om komikern är plump. Men Allah är definitivt inte en av de saker man inte kan skoja om. Envar har rätt till sin religion och till sin tro, men i Sverige är, bl.a. inspirerat av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (artikel 18), religiös tillhörighet frivillig, och dessutom något man får driva med (artikel 19). Att angripa en idé, en hypotes eller en dogm, är inte samma sak som att angripa en person, och den som vill försvara Allah har inget att hämta genom att hänvisa till vad man kan och inte kan skämta om, för man både kan och får göra det. En komiker som t.ex. angriper muslimer, kristna, judar, ateister eller hinduer ger sig ut på djupt vatten, men det är inte självklart att det inte går att göra. En komiker som angriper någon gud, någon politisk dogm eller någon filosofisk eller naturvetenskaplig hypotes gör det inte. Den som drar ett skämt som använder ett gudomligt väsen som en del av en ordvits som inte angriper någon, gör det definitivt inte. Tvärt om, han praktiserar sin frihet, och friheten är det moderna samhällets gud – det är den vi värnar och sörjer för.

    Dessutom använder Aiesh ordet ”respekt” i sammanhanget, vilket får mig att fundera på vad respekt egentligen är för honom. Jag anser att respekt är något som förtjänas genom påvisad integritet, goda gärningar och konstruktiva idéer. Men Glenn Hysén antas ha brustit i respekt för att han använde Allah i ett harmlöst skämt. Vad är då respekt? En vördnad för trångsynthet och primitiv vidskepelse? Ska människan kunna nå sin fulla värdighet så är det betydligt klokare att sörja för det fria ordet än för en osympatisk religion som borde ha reformerats för länge sedan. Utan religionsfrihet, tankefrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet kommer Hosam Aiesh att begränsas långt mycket mer än vad han gör för att Glenn Hysén får uttrycka sig som han vill på Twitter, för Aiesh behöver dessa friheter för att över huvudet taget kunna vara muslim i ett fritt samhälle.

  • Sexreglerna hos Göteborgs moské

  • Klent försvar av religiös omskärelse

    Centerstämman har beslutat att Centerpartiet ska verka för att förbjuda omskärelse som inte är medicinskt motiverad, vilket alltså innefattar religiöst motiverad omskärelse. I Sverige är detta inte ett speciellt vanligt fenomen, men när det förekommer är det vissa anhängare av islam (ungefär 3000 ingrepp per år) och lite mer extrema judar (ungefär 40 ingrepp per år). Ungefär hälften av ingreppen står sjukvården för.

    Vi i Humanisterna är (givetvis) bestämda motståndare till omskärelse som inte är medicinskt motiverat. Vi tror att envar ska ha rätt att bestämma över sin kropp, speciellt när det gäller irreversibla ingrepp och ingrepp som stämplar individen med en tillhörighet. Jag personligen har inget emot att omskärelse utan medicinska skäl sker, men den som ska omskäras måste ge sin tillåtelse. Det innebär att jag delar uppfattningen att man inte ska omskära spädbarn som inte kan ge sin syn på saken (vilket kan förekomma t.ex. inom judendomen) och att man inte heller ska omskära ungdomar som uttryckligen säger att de inte vill (vilket kan förekomma t.ex. inom islam).

    Försvaret för religiöst motiverad omskärelse återfinns ofta i grupper som inte själv praktiserar det, och jag vill bemöta två försvarsaspekter som presenterats för mig under de senaste dagarna.

    Förbud mot omskärelse innebär att judar inte längre kan leva i Sverige. Detta stämmer inte. Omskärelse är inte speciellt populärt bland judar, och den judiska religionen och kulturen är så pass mångfacetterad att den inte raderas med omskärelsen. Att judar trakasseras på öppen gata om de bär judiska symboler är ett större problem.

    Förbud leder till att omskärelsen sker ändå, utanför sjukvården. Förbudet är för barnets skull, och det är om möjligt ännu viktigare att vårdnadshavare till de som omskärs av någon annan än sjukvården kan ställas till svars (vilket redan idag är de flesta). Ibland används detta argument så slarvigt att man får intryck att många verkligen tror att religiösa personer inte går att resonera med, vilket naturligtvis inte stämmer.

    Som liberal vill jag inte stå i vägen för den som tänker klippa av sin förhud, men varje individ måste äga makten att bestämma över sin egen kropp. Min kropp, mitt val, mina rättigheter. Religionsfriheten är alltså inte ett skydd för det religiösa kollektivet, utan ett skydd för individen.

  • Är det västs fel att vi utsätts för terror?

    För att skydda islam kan man konstruera ad-hoc-förklaringar till det som egentligen är ideologiska problem. Tanken på västvärldens kolonialism skulle vara en betydande faktor avhandlas i boken Islam and the Future of Tolerance av Sam Harris och Maajid Nawaz. Så här introduceras frågan:

    Now, as to the view that this is how anyone who had suffered imperialism or colonialism would behave: no, it’s not. Entire countries such as India, were colonized. There’s a difference between what’s happening in Iraq with the so-called Islamic State’s attempted genocide of the Yazidi community and how Gandhi acted in India. Let’s take Iraq as a case study and think about it: What does killing the Yazidi population on Mount Sinjar have to do with US foreign policy? What does enforcing headscarves (tents, in fact) on women in Waziristan and Afghanistan, and lashing them, forcing men to grow beards under threat of a whip, chopping off hands, and so forth, have to do with US foreign policy?

    Ideologin går snarare att spåra tillbaka till en tid saker och ting såg väldigt annorlunda ut.

    I’m not painting the West as blameless. It has much to atone for from the age of imperialism onward—especially the practice of slavery. But as you know, Muslims, too, practiced slavery in Africa, and Western slavers appear to have learned a good deal from them. In fact, Muslims regularly enslaved white Christian Europeans. For hundreds of years, to live or travel anywhere on the Mediterranean was to risk being captured by Barbary pirates and sold into slavery. It is believed that more than a million Europeans were enslaved and forced to work in North Africa by Muslims between the sixteenth and eighteenth centuries.

    Här resonerar man kring påbud som varit med redan från början:

    Presumably, God could have written these books any way He wanted. And if He wanted them to be understood in the spirit of twenty-first-century secular rationality, He could have left out all those bits about stoning people to death for adultery or witchcraft. It really isn’t hard to write a book that prohibits sexual slavery—you just put in a few lines like “Don’t take sex slaves!” and “When you fight a war and take prisoners, as you inevitably will, don’t rape any of them!” And yet God couldn’t seem to manage it. This is why the approach of a group like the Islamic State holds a certain intellectual appeal (which, admittedly, sounds strange to say) because the most straightforward reading of scripture suggests that Allah advises jihadists to take sex slaves from among the conquered, decapitate their enemies, and so forth. 

    Imagine that a literalist and a moderate have gone to a restaurant for lunch, and the menu promises “fresh lobster” as the specialty of the house. Loving lobster, the literalist simply places his order and waits. The moderate does likewise, but claims to be entirely comfortable with the idea that the lobster might not really be a lobster after all—perhaps it’s a goose! And, whatever it is, it need not be “fresh” in any conventional sense—for the moderate understands that the meaning of this term shifts according to the context. This would be a very strange attitude to adopt toward lunch, but it is even stranger when considering the most important questions of existence—what to live for, what to die for, and what to kill for.

    Idag kan arbetslösa ungdomar i avfolkningsområden t.ex. vända sig till nynazismen i ren frustration. Vår regering är inte utan skuld till detta, men när ett illdåd görs i nynazismens namn, ligger skulden främst hos gärningsmannen och hans idéer. Och dessa idéer är inte helt olika islamismens. Både politisk islam och västerländsk nynazism förhåller sig till konspirationsteorin om islamiseringen av väst.

    These two groups share a vision, except that for one, it manifests—in its most extreme form—in the terrorist Anders Breivik, and for the other, in the 7/7 jihadist terrorists in London. I was not surprised to learn that Breivik quoted al-Qaeda extensively in his terrorist manifesto. One of these extremes is opposed to a “Muslim takeover,” and the other is in favor of it, but they both subscribe to that divisive, sectarian apocalyptic vision.

    Men nynazismen är inte synonymt med väst, och dess baksida kan inte skyllas på islam. Det är alltså inte bara falskt på empiriska grunder, utan även på logiska. Boken finns att köpa på engelska och på svenska.

    ”I condemn the terrorism that is occurring in London in all of its forms, and I acknowledge that it’s inspired by Radical Islam.” /Imam Tawhidi

  • Äntligen lite teologi från Svenska kyrkan!

    Svenska kyrkan är den enda frikyrka som saknar teologisk grund. Medlemskapet ska snarare bygga på att man gillar organisationen. Teologin finns där, men man har ett löst förhållande till den. Postmodernismens kunskapsrelativism brukar få råda. Men ibland levereras klara teologiska besked som förtydligar vad man faktiskt tror på. För 13 år sedan fick vi beskedet att judar och kristna delar gud, men att islam har en egen.

    ”Judar och kristna har samma Gud. Kanske känner du till att judarnas heliga skrift är den samma som vårt Gamla testamente, det vill säga den första delen av bibeln. Där berättas bland annat om Gud som den som skapar världen och väljer ut Israels folk som sitt eget folk. Den Gud som Gamla testamentet handlar om är Judarnas Gud och samma Gud som den kristna kyrkan har. Det som skiljer Judar och kristna är Guds son Jesus, som det Nya testamentet berättar om. Lite förenklat kan man säga att Judarna väntar fortfarande på Messias, men den kristna kyrkan uppstod bland de som såg Jesus som Messias.

    Muslimer talar om och med Allah, som betyder Gud. Det är inte samma som den treenige Guden som det berättas om i Bibeln.”

    Det antas alltså finnas två gudar, Jahve och Allah. Bara för att vara tydlig: Det finns inte två gudar. Det finns inte heller en gud. Givetvis finns inga gudar på riktigt. Men Svenska kyrkan tar första budordet på allvar, nämligen Guds svartsjuka på andra gudar, så även om man inte tror att det finns mer än en Gud, så visar man en viss hänsyn till Jahve och hans ängslighet.

    Uppdatering 2015-06-05: Sidan är nu raderad. Förmodligen vet man inte hur många gudar som finns, utan antog saker i vanlig ordning.

  • Muslimska halmgubbar eller träffsäker satir?

    Det nyöppnade YouTube-kontot med namnet ”Think Islam” har släppt en video betitlad ”Atheism explained in 45 seconds”, som förmodligen syftar till att riva ner ateismen på 45 sekunder. Ateism behöver inte vara något mer än blotta frånvaron av gudstro, så ateism i sig är inte föremål för någon rimlig kritik. För att det över huvudet taget ska finnas något att riva ner, så får man anta att det som angrips i videon är t.ex. naturvetenskap.
    Videon illustrera nämligen man som ruskar om legobitar i en plastpåse, och efter omruskandet har legobitarna blivit en helikopter, vilket vi som tittare ska tycka är orimligt. Vi ska tänka att någon måste ha byggt den där helikoptern, och att någon – Allah – också måste ha byggt människan. Jag vet inte om videon är skapad av kreationister eller ej, så antingen har Allah byggt människan handgripligen, eller så har vi att göra med teistisk evolution, alltså en gudomligt kontrollerad evolutionär process, som avviker från den vetenskapliga förklaringen om ett naturligt urval. De tankefel som ”Think Islam” bjuder på är:
    Halmgubbe #1: Ateism är missrepresenterat om ateism antas lika med naturvetenskapligt. Anledningen till att jag misstänker att det finns en sammanblandning, är att det är Islam och naturvetenskapen som syftar till att förklara omvärlden på sina respektive sätt, inte Islam och ateism. Islam och ateism är motpoler i frågan om huruvida det finns en gud, inte i frågan om huruvida naturvetenskapen är mer pålitlig än skrift när det kommer till att förklara den naturliga värdens beskaffenhet. Många muslimer accepterar den naturvetenskapliga förklaringen och många ateister har helt vansinniga föreställningar om arternas ursprung.
    Halmgubbe #2: Naturligt urval är inte samma sak som slump. Även inom vetenskapen är man införstådd med den mikroskopiska sannolikheten att legobitarna skulle bilda en helikopter i påsen. Det är inget snack om den saken. Jag törs påstå att det aldrig någonsin skulle inträffa. Men detta faktum har inget med varken evolution eller naturligt urval att göra.
    Falsk dikotomi: Människans vara och faunans mångfald förklaras givetvis inte av antingen övernaturlig intervention eller slump.
     
    Sedvanliga reservationer för att vi snarare betraktar ytterligare ett exempel av Poes lag. Detta skulle kunna vara en riktigt bra drift med en föreställning som många troende faktiskt har: Att det av någon anledning måste finnas intelligens bakom komplexa strukturer. Men idag accepterar även troende generellt att drivkraften bakom evolution är naturligt urval – inte Gud, som får vara transcendent istället för ett ingripande väsen. Gubben på molnet är död även inom religionen, och acceptans för vetenskap finns bland upplysta – troende eller ej.