Då har jag lärt känna Behrang Kianzad

Det är inte ofta man får vara glad, och när det väl sker så är det av helt fel skäl. För att göra en lång historia kort så pågår ett kulturellt och/eller religiöst motiverat kvinnoförtryck i vissa områden. Av för mig ganska luddiga skäl – förmodligen populistiska – har en vänsterfalang försökt att släta över dessa problem. Vissa av dessa kallar sig, provocerande nog, för feminister. Debatten är ganska förutsägbar, men lyfter rejält när Behrang Kianzad tar sig ton. Så låt mig först sammanfatta de första 14 förutsägbara minuterna av programmet.

Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster, vill ”nyansera” de förtryckta kvinnornas upplevelser. Efter det första vittnesmålet (Zeliha Dagli, en kvinna med utländsk bakgrund) blev jag förvånad över att Cederin säger att det främst är Sverigedemokraterna som är problemet. Visst, hon säger att det är ”bl.a. Sverigedemokraterna”, men det är dem hon väljer att nämna, öppningsanförandet till trots. Cederin må dock ha rätt i att uttrycket ”skäggiga skuggor” som används som beskrivning av dessa islamister kan vara en rasistisk stereotyp, men i just detta sammanhang tycker jag personligen att det var en användbar metafor.

Cederin påpekar att könsmaktsordningen finns både i ”segregerade områden som t.ex. Danderyd, och i integrerade områden som där [hon] bor, i Alby”. Jag personligen protesterar mot detta. Min fru och jag bor i ett område som förmodligen skulle klassificeras som ”segregerat” av Cederin, där kvinnoförtrycket mest tar sig i uttryck att vi bokstaverar genom att säga ”Adam, Bertil, Cesar” istället för ”Anna, Britta, Cissi”.

Seluah Alsaati presenteras som ”feminist och aktivist” av SVT, men är givetvis där i egenskap av ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. (Öppna kort, SVT?) Hon kan vara iklädd blott bikini ”nära Skärholmen” utan att stöta på patrull.

Ivar Arpi (SvD) satsar på tydlighet. Om någon säger att det finns problem med alkoholism i spritbältet (Sverige, Finland, Ryssland, [Danmark? min anm.]) så triggar inte det vänsterns behov av att mörka, men frågor som rör hederskultur gör det. Jag personligen ser det som det ultimata beviset på vänsterns populism, men Arpi är mer nyanserad och vältalig än jag. (Eller så är han bara artig.)

Nu gör Behrang Kianzad sitt första framträdande. Arpi påpekar att vissa strukturer följer med religion. Att religion kan ha kulturell bäring är inte kontroversiellt inom vetenskapen. Men Kianzad kommenterar visuellt medan Arpi pratar. Först så här:

Och sedan så här:

Tyvärr har Kianzad redan där bränt alla sina skepp i mina ögon. Den patriakala dogmen om religioners ofelbarhet må vara charmig hos en 27-åring som gillar Disneys Frost, men är direkt osmaklig hos patriarkatet självt. Ivar Arpi tar starka poänger när han namnger vänsterpartistiska kvinnor som beskriver det kvinnoförtryck som följer med just fundamentalistisk islamism.

Igen, stark poäng av Hanna Cederin. Högern pratar om feminism nu när förtryck kan beskrivas som ett ”importerat problem”. Jag diskvalificerar hennes uttalande eftersom Arpi förmodligen menar att det är fel att röra sig mot kvinnoförtryck, importerat eller ej.

Behrang Kianzad antar en dryg ton när han angriper Arpis person istället för sakfrågan (byt mediatränare för i helvete! Du är lurad!).

Arpis syn är grund. Kianzad vet hur Arpis agenda egentligen ser ut. Arpi har ingen aning om vad han pratar om. Inte bara muslimer utan även kristna syrianer är skit. Hedersförtryck är svenskt. 50% av alla svenska kvinnor blir misshandlade i sina relationer. Jag kan detta. Jag är jurist. Du har ingen aning. Arpi har betalt för att skriva nonsens.

Tino Sanandaji har gjort en ordagrann avskrift av Kianzads utspel. Känsliga läsare varnas!

Och därefter spårar debatten ur totalt. Behrang Kianzad låter inte Birgitta Ohlsson tala, utan satsar allt på att överrösta henne med budskapet om kvinnors fenomenala rättigheter och möjligheter. Sug på den!

Därefter backar faktiskt Seluah Alsaati från sina tidigare uttalanden. Det hon tidigare sade om sin frihet att klä sig som hon vill finns inte, och frånvaron av denna frihet bevisar att hon är förtryck. Ja, absolut, men har förutsättningen ändrats under debattens gång eller är hon oärlig?

Avslutningsvis vill jag säga att Arpi gör en poäng av att den utsatte inte hjälps av att man hävdar att även andra drabbas, vilket i sammanhanget faktiskt är en bra poäng.

Det är omöjligt för en utomstående att veta vilken sida som har rätt, när vänstern representeras av någon som framstår som en galning. Antingen är ”galning” det bästa ordet att använda när Behrang Kianzad ska beskrivas, eller så behöver han bara byta mediatränare. För mitt simpla nöjes skull, är allt bra som det är. Birgitta Olssons källa är en rapport som, oavsett vilken det må vara, inte stämmer.