Den provocerande idén att riva svenska kyrkor som docent och f.d. domprost H B Hammar lite provokativt presenterar, kanske inte är så dum ändå. Svenska Kyrkan som förvaltar byggnaderna kommer på sikt inte klara sig utan medlemmar, och kostnaden för kyrkorna lyfts successivt över på skattebetalarna genom ett kyrkoantikvariskt bidrag som enligt Hammar för närvarande ligger på 460 miljoner kronor per år, fördelat på 2956 kyrkor.
Svenska Kyrkan förvaltar en historisk bild av kristendomen, en bild som inte är speciellt sanningsenlig men som inte heller försöker vara det. Varför skulle man vilja ställa sig själv i dålig dager? Men när vi pratar om skattepengar, är faktiskt saken lite annorlunda. Skattepengar bör hanteras med viss försiktighet, och om det nu är skattepengar som ska finansiera kyrkornas bevarande, är min åsikt att kyrkorna antingen lika gärna kan rivas, eller så ska bilden av vad dessa monument faktiskt representerar, vara så korrekt som möjligt. Kyrkbyggnaderna kan inte vara reklampelare för Svenska Kyrkan när det är skattepengar som vi hanterar.
När det nu är så att kyrkbyggnaderna inte är självförsörjande och vi investerar skattepengar, borde kyrkorna mer anta formen av museum. Som Hammar skriver, löser vi detta problem genom att riva kyrkorna, genom att sälja dem till den fria marknaden, eller vad det nu kan vara. Jag anser att vi har ett ytterligare ett problem – inte en lösning – när skattemedel förvaltar ett ”Guds hus”.
Lämna ett svar