Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den elfte.

Som en förlängning av auktoritetsargumentet som presenterades i del 5 av denna serie, påstås det ibland att någon specifik person som uppfattas som intelligent och betydelsefull av gemene man, är religiös. På detta sätt placerar man en betydelsefull person ”i sitt läger” och vinner trovärdighet. Ateister som Albert Einstein och Charles Darwin utmålas ofta som gudstroende av dem som använder detta trick. Tricket är ett dåligt försök att legitimera religion av samma anledningar som angavs i del 5, men det är dessutom dåligt eftersom i dessa tider är det så enkelt att källforska. Den som påstår att Einstein eller Darwin var religiösa, kommer snabbt att avslöjas som lögnare.

Och det är också av denna orsak som argumentet gärna används av andra generationens kristna, alltså av de personer som helt enkelt inte begriper att den hundmat som de matades med som små, inte duger i världen utanför deras församling (se The Internet: Where religions come to die).

För att styrka Einsteins religiositet används lösryckta citat där ordet Gud används som metafor, men sällan eller aldrig används citat där Einstein redogör för sin tro. Darwin har alltid förhållit sig till Gud, men han var, mer en Einstein, en uttalad ateist. Dessutom finns ett litet bonuspåstående om Darwin som går ut på att han skulle avsäga sig föreställningen om evolution på sin dödsbädd. Inte heller detta (som kan betraktas som en variant på ”there are no atheists in foxholes” – del 21 i denna serie) är sant.

När du stöter på argument av denna karaktär, pratar du troligen med en person inte drar sig för att ljuga, eller med en representant för generationen som blivit bedragen av sina föräldrar.

Föregående – Nästa