Dåliga försök att legitimera religion, del 16 av 100

2013-04-04

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextonde som berör bemötandet av skepticism med vredesmod. Ilskan är i sig ett dåligt försök att legitimera sin religion.
Om Gud verkligen funnits hade det inte varit förenat med en kränkning att påpeka att inget faktiskt tyder på att han finns. Att apologeter (och kristnormaliserade icketroende) tappar ansiktet, kan helt enkelt bero på att de har fel. Testa gärna att konfrontera någon med påståendet att nötkreatur inte finns på riktigt. Till vilken grad väcker det en ilska eller en frustration? Nötkreatur finns, den som säger något annat har fel. Konfrontera någon med påståendet att tandfén inte finns på riktigt. Den enda som blir riktigt upprörd över detta, är den som tänker att påståendet om tandfén görs i parafras med påståenden om Gud, och är därför ett uttryck för en dekonstruktion av personens religiösa tro, men i övrigt kan alla ta även den konfrontationen med ro.
NÃ¥gon kanske vill bemöta pÃ¥stÃ¥endet att tandfén inte finns med att säga att ingen kan veta om tandfén finns, men det är inte helt sant. Man kan forska om tandféns ursprung, man kan göra rimlighetsbedömningar, man undersöka de fenomen som tillskrivs tandfén, och sÃ¥ vidare. Till ganska hög grad, nästan lika hög grad som man kan säga att nötkreatur finns, kan man ocksÃ¥ säga att tandfén inte finns. Om inget tyder pÃ¥ att tandfén finns, gäller reservationen om ovetbarhet endast en hypotetisk tandfé som lever bortom vÃ¥r förmÃ¥ga att upptäcka den, vilket rent effektivt betyder att fén inte finns i vÃ¥r värld, och att eventuell bevisbörda ska ligga hos den som pÃ¥stÃ¥r att fén finns – till vÃ¥r bästa rÃ¥dande förstÃ¥else, är det klokare att tänka att tandfén nog intefinns.
Att tandfén rent effektivt inte finns, tar sig konkreta uttryck. Om ditt barn tappar en tand, och barnet lägger tanden i ett glas vatten, förvandlas inte tanden till en peng – nÃ¥gon mÃ¥ste verkställa ett utbyte. Verkligheten som vi känner den, ger ett sken av att inte ha nÃ¥gon tandfé i sig. Det 45 handlar om den omvända bevisbördan, men redan nu vill jag säga till dig som försöker legitimera din tro med argument som presenterats här:
Jag kan inte bevisa bortom alla orimliga tvivel att tandfén inte finns. Även om det finns féer pÃ¥ andra planeter eller i andra dimensioner, sÃ¥ har inte det nÃ¥got med tandfén att göra – den fe som uppenbarligen inte förvandlar mjölktänder till pengar. Lika väl, om evolutionen befolkat en avlägsen planet med gudar, sÃ¥ har ju inte det nÃ¥got att göra med din personliga manifestation av Gud eller dina personliga föreställningar om ett liv efter din död.
Att skeptiker uppfattas som otrevliga när detta konstateras, tar jag upp i del 31.

FöregåendeNästa

Categories: Uncategorized

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.