I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den andra, som tar avstamp i argument om ovetbarhet.
Ett bra argument som används mot tro på religiösa föreställningar är att om ingen given anledning att tro på en föreställning finns, så är det inte heller legitimt att tro på föreställningen i fråga. Eftersom inget talar för att det springer osynliga enhörningar i skogarna, är det inte legitimt att tro på dessa enhörningar. Detta argument kan förstärkas när man pratar om Guds existens, eftersom gudstro inte bara är grundlös utan även orimlig. Inte sällan är gudstro en tro på ett mycket högt stående väsen med övernaturliga krafter, och därför skulle man kunna tänka sig att de osynliga enhörningarna dessutom är rosa, för att göra sannolikheten för enhörningarnas existens lika (o)rimlig som guden/gudarnas. Gud kan allt och vet allt, enhörningarna är rosa och osynliga. Invändningen att ”rosa” är en färg och därför säger något om hur en osynlig enhörning ser ut, kan man in vara båderosa och osynlig. Och eftersom kännedom om framtiden står i konflikt med möjligheten att bestämma om framtiden, kan inte Gud både kunna allt och veta allt.
För vissa troende innebär dock ovetbarheten en öppning. Även om man inte kan styrka att verkligheten är en plats där gud(ar) finns, kan man inte heller styrka det motsatta, och därför är det fel att säga att Gud inte finns, kan det heta. Detta argument tar inte hänsyn till hur man bör förhålla sig till grundlösa påståenden, och argumentet försvarar inte gudstro specifikt. Argumentet försvarar vidskepelse generellt, eftersom argumentet är lika användbart eller oanvändbart på skogstroll, småtomtar, smurfer eller vilket annat övernaturligt väsen som helst. Om den troende lyckas formulera varför argumentet legitimerar den tro som han själv besitter utan att för den saken legitimera tro på övernaturliga väsen generellt, kvarstår problemet med att ta avstamp i negativ bevisföring för att legitimera sina föreställningar.
Andra argument som tar avstamp i resonemang kring ovetbarhet handlar om vetenskapens begränsningar (del 45) och begränsningar i den mänskliga hjärnan.
Lämna ett svar