Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den tredje.

Från vetenskapligt håll har man inte kunnat påvisa att några gudar finns. Olika personer hanterar detta på rätt sätt, men få troende personer tänker det som i andra kontext än det religiösa vore helt självklart: Kanske att Gud trots allt inte finns? Stephen Jay Gould hanterar detta genom att prata om ett icke-överlappande magisteria (non-overlapping magisteria) vilket tas upp i del 6 och 13. Men jag vill börja med att kommentera två mer primitiva invändningar. Men jag vill börja med att kommentera två mer primitiva invändningar.

Den första invändningen handlar om vetenskapens begränsningar. Förr trodde man att jorden var platt, nu vet man jorden är en planet. Idag har man inga evidens för att Gud finns, men i framtiden kanske det förändras. Ja, vad som verkligen är legitimt att tro, och vilka föreställningar som är legitima att ha, varierar. Detta är vetenskapens styrka, inte svaghet. Det omvända gäller för religiösa dogmer, eftersom en av flera problem med religiösa dogmer är att de är jämförelsevis statiska. Detta försök att ge religion legitimitet underkänner jag, eftersom argumentet egentligen säger att man faktiskt ska anpassa sina föreställningar efter tillgänglig evidens – att vi ändrade uppfattning om jordens form var ett positivt steg i utvecklandet av vårt gemensamma kunskapskapital. En ändrad uppfattning som initierats av tillgång till nya fakta, och är således ett klent försvar av oförankrad gudstro.

Den andra invändningen handlar om begränsningar i vår hjärna och våra sinnen. Exempelvis råttor, kråkfåglar och bläckfiskar är bättre på att dra vissa slutsatser som t.ex. att upptäcka vissa falska orsakssamband. Vi människor vet inte allt som finns att veta, och Gud kanske existerar i ett domän där vi ännu inte har någon kunskap.Argumentet är kontraproduktiv, eftersom gudstro bärs upp av dessa begränsningar. Vi misstolkar känslor och tillskriver dessa till gudar, vi besjälar döda ting, vi ser ansikten och intelligens där inga ansikten och ingen intelligens finns, vi litar på auktoriteter som uppfattar Gud som ett existerande väsen och vi låter oss önsketänka. Trots att verkligheten har attribut som tyder på att verkligheten är just en naturlig och gudafri plats, tror många på gud. Och om min utsaga om verklighetens attribut är felaktiga, hänvisar jag till föregående textstycke om viljan att uppdatera, korrigera och revidera.

Föregående – Nästa