I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettiofjärde.
Gud är god.
Att kristendomens gud skulle vara speciellt god är en religiös dogm, som inte grundar sig på någon speciell empiri. Gud är inte god för de gärningar han gör, utan för att han äger rätten att definiera godheten. Guds påstådda godhet kan alltså endast accepteras av någon som betraktar moral som något Gud har instiftat, vilket strider mot den vetenskapliga synen på hur moral formas.
Tittar vi på Guds gärningar, så förstår man varför kristendomen tvingar in sina anhängare i denna pseudovetenskapliga fåra. Guds gärningar som beskrivs i Bibeln innefattar dåligt motiverade massmord och moraliska uttryck som är direkt stötande för en civiliserad människa. Guds gärningar som beskrivs av dem som säger sig kommunicera med Gud, visar på Guds beklämmande oförmåga att prioritera.
Gud låter Åke Bonnier komma med ett plan till Chicago, trots vulkanutbrottet på Island. Gud trollar fram grädde åt ungdomsorganisationen Ny Generation. Mätt med många måttstockar, är detta felaktiga prioriteringar. Guds påstådda godhet är ytterst tveksam.
Lämna ett svar