Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Dåliga försök att legitimera religion, del 48 av 100
2013-06-15
I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den fyrtioåttonde som behandlar konsekvenserna av påståendet om att det inte finns några ateister i skyttegravarna (del 21).
Kanske att en skillnad mellan troende och icke-troende visar sig just när en krissituation uppenbarar sig. Att troende påpekar att det inte finns några ateister i skyttegravarna, kan vara ett exempel på att det är just i en krissituation det är viktigt att de föreställningar man besitter inte ligger för långt borta från verkligheten och inte är för bisarra.
Tänk dig en kirurg som verkligen tror på Gud. Hen kanske rentav tror att världen är handgripligen skapad för några tusen år sedan, av guden i fråga. Tänk dig att kirurgen opererar dig och att något går snett. När tycker du att det är rimligt att kirurgen vänder sig med sin desperation till Gud istället för vetenskapen? Den som inte tror på Gud kanske tycker att det är rimligt att kirurgen byter strategi först efter att patienten (som är du i detta lilla tankeexperiment) är bortom räddning. Då gör det inte patienten något, och om kirurgen gjort sitt yttersta, är denna krissituation hans krissituation, och han har rätt att vända sig till Gud.
Men om vidskepliga föreställningar visar sig just i en krissituation, som argumentet med skyttegravarna antyder, skulle jag vara trygg i att min kirurg litade på vetenskapen (vilket inte kan sägas om den som tror att jorden är skapad för några tusen år sedan) och är fri från naiva vidskepelser (vilket inte kan sägas om en gudstroende ungjordskreationist).
För innan vi kommer till den extrema punkten då en kirurg förlorar sin patient, måste man vara pragmatisk och tänka att det är för patientens skull som operationen har initierats, och det är för samhällets skull som vi har kirurger anställda. Den som har denna viktiga roll, ska underkasta sig samhällets förväntningar, inte sin Gud – speciellt inte när dessa två hamnar i konflikt.
Kategorier: Uncategorized
3 svar till “Dåliga försök att legitimera religion, del 48 av 100”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Hej, jag har läst några av dina delar av "serien". Jag hakade upp mig på en grej i del 48 då du skriver att den troende kirurgen kan vända sig ifrån Gud med stort g till vetenskapen. Jag antar att du med detta exempel vill referera till en abrahamitisk religion. Inom de abrahamitiska religionerna så är Gud skapar och således skaparen av vetenskapen. Är det så att man måste välja antingen eller (Gud eller vetenskap) när Gud har skapat allt? (inkl vetenskapen?).
Det är väl helt uppenbart att det finns konflikter mellan religion och vetenskap. Om det inte vore så, skulle vi inte behöva vetenskap.
"När tycker du att det är rimligt att kirurgen vänder sig med sin desperation till Gud istället för vetenskapen?"
Det är väl ingen som tycker att kirurgen ska be istället för att agera? Tron ska väl ge hopp och stöd snarare än praktisk handledning i kirurgi?
Kirurgens religiösa (eller politiska) läggning är irrelevant så länge den inte stör arbetet.