Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextioandra.

Detta argument fungerar så här: Utan religion är allt bara hänsynslösa marknadskrafter, plastikoperationer, ohämmad shopping, köpcentran, lyckopiller, Barbie & Ken, dåliga dokusåpor, osv. Vi kristna tror att det finns något mer bortom detta, något mer värdefullt, något djupare och något bättre. Tror inte du det?

Jo, det tror jag. Men att man tror det, har inget med Gud att göra. Föreställningar om gudar – religiösa väsen eller subtila krafter – är naiva och introducerar ofta andra negativa konsekvenser. Den dikotomi som målas upp här, är att den enda motvikten till ohämmad shopping och lyckopiller är religiös tro, men så är det inte. Man behöver inga övernaturliga föreställningar för att undvika ett liv av enkla och materiella nöjen. Någon kanske hellre lyssnar på ett gammalt Pink Floyd-vax istället för att shoppa ohämmat, någon annan kanske dricker ett dyrt vin, ytterligare någon annan kombinerar dessa två och ytterligare någon annan kanske har långa filosofidiskussioner med sin livspartner. Det sistnämnda är faktiskt ett bra förslag även för religiösa, för det ger ett utlopp för de frågor man kan ha om livet och verklighetens beskaffenhet, utan att behöva kosta var tionde, utan att man behöver indoktrinera sina barn, utan att man behöver missionera och utan att man blir intvingad i en förljugen uppfattning om verklighetens beskaffenhet, kryddad av gudasöner, jungfrufödslar och annat trams. Religion är absolut inte det bästa man kan fylla sitt liv med, och för den som kommit längre i sin andliga mognad, framstår religion som lika meningslöst som ohämmad shopping – bara lite mer problematiskt.

I del 97 utvecklar jag påståendet att ett liv utan religion är ett tomt liv.

Föregående – Nästa