De arga ateisterna – eller ”rasism är värre”
2011-11-29
Uppfattningen om att de nya ateisterna skulle vara speciellt arga, kommer från förvirrade människor. (Det som är ”nytt” med ”de nya ateisterna” är att de är ärliga om sin icketro.) Jag gillar att frågan om ilska lyfts, eftersom det kan användas för att illustrera hur religion förstör vår förmåga att tänka objektivt, på ett sådant sätt att även religiösa människor förstår det.
Låt mig ställa två enkla exempel mot varandra, båda kommer från USA.
President Barack Obama, lade ut ett tal till nationen i
sambandmed thanksgiving för ett par dagar sedan. Han nämnde inte Gud i talet, vilket gjorde troende väldigt upprörda, eftersom detta var en attack mot religionsfriheten och en kränkning av troende amerikaner. Detta
uppmärksammadeshumoristiskt av The Daily Show.
Väldigt få är speciellt upprörda över att ateister inte fick vittna i domstol före 1961. Även idag kan frånvaron av tro vara ett argument, det enda argumentet, som diskvalificerar till vårdnaden av barnen i en vårdnadstvist. Idag. Inte många, varken troende eller ateister, bråkar om detta. Katolska kyrkans religiöst motiverade arbete mot kondom orsakar enormt lidande och bidrar i mycket stor utsträckning till spridningen av AIDS, vilket inte speciellt många är speciellt arga över. Argheten står inte i relation till den ilska som bubblade upp när Obama inte nämnde Gud i ett klipp på YouTube.
Ateisters ilska är till stor del en av lögnerna som troende odlar och som många icketroende bidrar med att förvalta, trots att de som står för ilskan egentligen är de troende. Men vi ateister kan vara arga ibland vi också, men då har vi rimliga skäl. Skäl som är betydligt mindre juvenila än att inte Gud nämns. Ännu viktigare är att ”ingen nämnd, ingen glömd” inte gäller, utan ingen nämnd tolkas som en attack från ”vänsterliberalisterna”.
Ateisters ilska kommer sig av att vi vågar se att personer kommer till skada, och att vi faktiskt bryr oss om konsekvenserna av våra föreställningar, och i förläningen, våra gärningar.
Jag tänker inte ta emot detta något mer. Religion förgiftar allt, och framtida generationer förtjänar bättre. Är du en av de som påpekar att ”något annat är värre” när religion kritiseras, trots att du själv kanske är engagerad i frågor där det också finns annat som är värre? Eller är du kanske en sådan som vill bortförklara religionens roll i religiösa konflikter till förmån för något annat (pengar, makt) eller någon annan (giriga ledare, den ointelligenta massan)? Point made. Du är problemet.
För att inte tala om Gud. Han finns inte. Inga gudar finns. Väx upp! Behöver du försvara deras rätt att tro på dem? De får försvara sig själva, man är inte ett litet barn bara för att man tror – man kan helt enkelt vara dogmatisk, trångsynt och arrogant. Unna dig själv 50 minuter sunt förnuft, levererat av
Greta Christinapå senaste
Skepticon (2011).
Talet finns här. Låt mig avsluta med ett citat från Christina, apropå att vägra se religionens roll i religiösa konflikter:
Att inte se religionens roll i religiösa konflikter är ett skolboksexempel på att inte se elefanten i rummet. Det är som att titta på en enorm hög av elefantskit och säga ”Jösses, var kan allt elefantskit ha kommit ifrån? Det måste ha släpats hit av en självisk, girig, makthungrig elefanttämjare. Jag ser inga elefanter här och det är intolerant av dig att påstå att elefanter kan skita.”
Mycket nöje!
Kategorier: Uncategorized
Lämna ett svar