Anders Hesselbom

Generaliseringarna som accepteras eller uppmuntras i dagens samhällsdebatt, återfinns i en snårig labyrint , som är full av gränder där snarlika generaliseringar upplevs som extremt problematiska. De viktigaste parametrarna kan tyckas vara vem som angriper och vem som angrips, men egentligen handlar det om vilken grupp som angriparen och den angripne anses tillhöra, och vilken status gruppen anses ha.

Det finns ett klassiskt fall där en vuxen kvinna skriver på twitter ”fan vad jag hatar 8-åriga pojkar”, vilket kan applåderas om man tänker sig en maktanalys där pojken tillhör den förtryckande gruppen män, och skribenten tillhör den förtryckta gruppen kvinnor. Kommentaren i fråga, rör en händelse av barn som begår övergrepp på varandra, vilket givetvis är ett problem som förtjänar uppmärksamhet, och om en publicering ligger på rätt sida om vad som är effektsökeri kontra ett väl uppmärksammat samhällsproblem, så ser jag inga problem med formuleringen. När metadebatten om ordval tar mer plats än sakfrågan, kan man ha hamnat på fel sida.

Män misshandlar. Man kan skapa irritation över kommentaren att ”inte alla män misshandlar”. Väldigt få män misshandlar, men det finns en genuin risk att drabbas av våld, och den ökar om man är man eller är kvinna och umgås med unga män, avsides, om droger finns inblandat. Men är påpekandet ”inte alla män” relevant? Igen, väldigt få män misshandlar, men det viktiga här är vad som definierar gruppen. Som man kan man inte minska risken för att medmänniskor utsätts för våld, genom att lämna gruppen män. Det man kan göra är t.ex. att föregå med gott exempel och inte själv begå några våldsbrott. Inte alla män. Generaliseringen ”män misshandlar” är korrekt när man tittar på gärningsmän (de är män) men inte när man tittar på gruppen som anklagas (nästan inga män begår våldsbrott – speciellt inte äldre män).

Kristna misshandlar sina barn. Hur lämpligt är det att påpeka att ”inte alla kristna misshandlar”? Det kan skapa irritation, men inte fullt så mycket, trots att det bara är marginellt enklare att lämna gruppen kristna än gruppen män. Men redan kan vi skapa irritation åt andra hållet – genom att undvika att nämna att inte alla kristna misshandlar sina barn. Generaliseringen är felaktig, men skulle kunna göras mer korrekt genom att säga t.ex. att kristna är mer benägna än humanister att misshandla sina barn.

Bilister kör ihjäl cyklister. Detta gäller inte alla bilister, vilket gärna får påpekas. Gruppen bilister är extremt lätt att lämna, det är bara att ringa taxi. Eller ta cykeln. Gruppen definieras av ett beteende som man antas bemästra och ha kontroll över. Generaliseringen är korrekt – det är bilkörandet som skapar problem.

Romer snattar.Generaliseringen är givetvis inte korrekt, men skulle åtminstone i teorin kunna göras korrekt genom att man ställer en grupp mot en annan. Om så, skulle förtydligandet ”inte alla romer” vara extremt välkomnat. Det är i princip lika svårt att lämna gruppen romersom det är att lämna gruppen män.

Nyckeln till att förstå vad som pågår, heter maktanalys. Den som har en förkastlig debattmetod, kan placera den som ska kritiseras i en grupp som betraktas som högre placerad i en tänkt rangordning. Gruppindelningen är godtycklig och syftar till att gagna den som angriper, och rangordningen är godtycklig och varierar från analys till analys.

Tänk t.ex. på påståendet att det är farligt att möta mörkhyade män i en gränd. Sanningshalten är inte relevant, eftersom generaliseringen är så dum som den är. Men om man istället säger att det är farligt att möta vita män, så blir färre personer irriterade, trots att generaliseringen fortfarande är korkad. Nu går skiljelinjen vid hudfärg istället för vid kön, vilket fortfarande är bortom kontroll för individen. Men inte bara hudfärg och kön är bortom kontroll för individen, även den tänkta strukturen.

En person som aldrig någonsin fått åtnjuta några fördelar, kan vara en del av en grupp som tillskrivs en hög position enligt maktanalysen. Analysen är viktig för den som angriper, eftersom angreppen blir mer komplicerade att genomföra utan att man placerar motståndaren högre, och måste vara mer sakliga om inte generaliseringen får göras. Men för läsaren är generaliseringen ointressant, speciellt när den är så extremt grov att den alltid slår fel. Att prata om mörkhyade är marginellt mer specifikt än att prata om homo sapiens, och att prata om män är marginellt mer specifikt än att prata om mörkhyade. Ett angrepp som bärs upp av generaliseringar som är så extremt grova slår garanterat alltid fel, syftar till att gagna skribenten och andra som också vill generalisera.