I dagens avsnitt av P1-programmet Människor och tro avhandlades frågan om huruvida Satan finns. När lite mer extravaganta mytologiska väsens existens ska avhandlas, brukar man vända sig till lite mer extravaganta religiösa inriktningar som t.ex. katolicismen, vilket även Sveriges Radio gjorde här. Och trots att vi ska få lyssna på något så exotiskt som en katolsk teolog som förnekar Satans existens, så bjuds det på fenomenalt ytlig teologi, precis som vi lärt oss när katoliker säger sin mening. Här blandas bokstavliga tolkningar sömnlöst med symbolik och motsägelserna duggar tätt. Håll i hatten!
Madeleine Fredell (MF): När man säger Satan, Djävulen, så associerar ju det till något slags varelse, ande, eller vad man nu vill, och som sådan så finns inte vederbörande för mig. Det är inte det som är ehh… För skulle det finnas en sådan makt så vore ju det en konkurrens till Gud, och om Gud är skaparen med stort S, och allgod och så vidare, då kan det ju inte finnas någon annan makt som, så att säga, skulle vara i konkurrens med Gud. Däremot så säger jag inte att det inte finns ondska, för det gör det ju, men det är… det är andra… ehh… skäl till det. Det är inte att det är drivet av någon makt utifrån.
Mäniskor och tro (MoT): Men om det inte finns någon djävul, därför att Gud är allsmäktig, sanktionerar Gud ondskan?
MF: Nej, Gud sanktionerar inte ondskan men Gud har skapat oss fria, så vi väljer ju hur vi kan handla. Då får vi naturligtvis ett annat problem, därför att då… Är då Gud allsmäktig? Jag föredrar att tala om Gud som barmhärtig. Och människan är ju representant för Gud på jorden. Vi är skapade till Guds avbild och likhet, och ska alltså på något sätt leva upp till den här barmhärtigheten. Det klarar vi inte av. Men vi har en fri vilja, vi kan välja. Och den respekterar Gud, annars vore ju inte Gud barmhärtig. Men så är det, så att säga, barmhärtigheten som på något sätt måste segra, ta överhanden, och det, även barmhärtigheten som vi borde mima från Gud själv att… ehh… ja, förlåta. Och det vet vi att det är… Det går inte heller, det är jättesvårt det också. Det grövsta ondska har vi egentligen ingen möjlighet kanske att förlåta. Vi kan upprätta förövare i den mån de erkänner vad där de har gjort.
MoT: Du är ju bekännande katolik och ofta när man pratar om katolicismen så kommer ju frågan om exorcism in. Hur ska man se på exorcism och att man kan liksom rena sig genom bön från det inre onda?
MF: Att be för en människa som vi då tycker har handlat objektivt ont, det är självklart att vi ska be för den människans… ja, ”omvändelse” är ju det klassiska begreppet men jag skulle säga ”upprättelse” för förövaren är ju också kränkt som människa. Det är ju inte en människa som representerar Gud längre. Om vi ska kalla det för exorcism, det tycker jag är… Alltså, jag… är väl inte sådär väldigt förtjust i det där begreppet ”exorcism”. Sedan kan jag mycket väl tänka att det kan finnas människor som är så pass kränkta, och sådana grova förövare att andra människor måste träda in för att be för den här människan. Då finns det präster som också är… utövar exorcism, men det är något ganska ovanligt. Det är ingenting som man pratar om i stiften. Det finns alltid en exorcist i varje katolskt stift men det är ingenting som ska affischeras på något sätt. Vi talar om ytterst grova synder i det här sammanhanget.
MoT: Varför gillar du inte det där begreppet då?
MF: Det har ju kommit att användas på ett felaktigt sätt, inte minst då att kanske unga människor ibland kan tycka att det är fascinerande och… inte leka med det onda men att man på något sätt vill ha en makt att kunna påverka andra, och det är farligt. Också det som kulturen har använt exorcismen till, så att säga, det är ju… Det har ju funnits en hel del filmer och så vidare som är mer skräckfilmer är någonting annat, och som inte har med själva ämbetet att göra i det sammanhanget.
MoT: Hur ska vi tala om de här sakerna idag?
MF: Ondskan är ju någonting som vi gör medvetet för att skada. Men framför allt tycker jag att det här med makt är kanske det farliga idag, där människor tar ekonomisk makt, man utnyttjar människor som är i underläge. Människosmuggling, trafficking över huvudet taget. Alltså, vi kan ju gärna gå ner till en enkel nivå hur många människor är utnyttjade på dagens arbetsmarknad. Det är ondska. Det är en ondska utav makt för att någon tjänar på det här, eller kanske några tjänar på det. Det lägger ett väldigt stort ansvar på människan, och det blir bara större och större, men det är den grundläggande frågan: Tar jag ansvar för min medmänniska?
Om vi skalar bort allt religiöst lingo så kan vi konstatera följande:
1. Tvärt emot vad katoliker traditionellt hävdar, så finns inte Djävulen, eftersom han man inte både kan finnas och konkurrera med Madeleine Fredells gud. Trots att Gud skapat människan och att människan är ond, är det människan som är orsaken bakom ondska, inte något yttre. [Fredells källa behövs.]
2. Vi har en fri vilja, och Gud ser mellan fingrarna på den ondska som kommer därifrån, annars vore vi inte fria. Även om Gud må vara allsmäktig, så låter det inte speciellt allsmäktigt att låta ondskan fortlöpa – det är snarare barmhärtigt. [Fredells källa behövs.]
3. Katolska kyrkan påstår inte att de har exorcister, men de har exorcister.
4. Tänk inte på Katolska kyrkan när du ser Max Von Sydow i Exorcisten!
5. Ondska definieras av medvetna handlingar av Guds avbild som Gud inte lägger sig i. [Fredells källa behövs.]
Det känns ju inte speciellt roligt att tänka på att teologer utbildas med hjälp av skattemedel.
Lämna ett svar