Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Det är farligt att vara man
2014-06-19
När man delar upp brottsoffer i grupper, är det viktigt att man legitimerar varför grupperna delas upp som de gör. Då jag läste på en blogg att kvinnor behöver frukta sin utomhusvistelse, något som män slipper, så reagerade jag på att gruppuppdelningar som presenteras inte alltid är genomtänkta. Och enligt SCB, så är det betydligt fler kvinnor än män, som avstår aktiviteter på grund av rädsla. I onödan, visar det sig. Det är farligt att vara man, men även om det definitivt inte är ofarligt att vara kvinna, så finns det kunskaper som kan bidra till att fatta goda beslut som minimerar risker.
Låt oss börja med att titta på misshandel. Enligt Brottsrummet.seanmäls ungefär 65 000 till 80 000 våldsbrott per år, de senaste 10 åren. 2013 var siffran 79 900. Detta är inte samma sak som antalet förekomster av misshandel, så som alltid kan det jag påstår behöva justeras om siffrorna justeras. Det anges att 17 500 (22%) ”rör” barn, och att barn är offer för misshandel i 11% av fallen. Alltså är 71 111 offer vuxna. Av de totalt 79 900 personerna är 2/3 män, vilket gör att fördelningen ser ut så här:
53 267 av de som misshandlas är män. 17 844 av de som misshandlas är kvinnor. 8 789 av de som misshandlas är barn. Offret är generellt sett en man, och gärningsmannen är generellt sett en man, då endast 18% av de som anmäls för misshandel är kvinnor. Så även om mannen är den största delen av problemet, så kan vi redan nu konstatera att påståendet om skäl att frukta, inte håller. Och när vi tar hänsyn till var övergreppen sker, så blir påståendet ännu mer felaktigt. Det är att inte gå ut som är farligt, om man är kvinna. Det är inte socialt acceptabelt att ge sig på en kvinna, så kvinnor som är bland folk är relativt säkra.
Förhållandena ändras inte när vi blandar in sexualbrott. 17 400 sexualbrott anmäldes, varav 6 000 handlade om våldtäkt, medan övriga är olika former av sexuellt ofredande eller våldtäktsförsök. Förövaren är generellt sätt man (58%) eller barn (40%) och väldigt sällan kvinnor (2%). Offren är generellt sett unga flickor, men siffrorna förändrar varken det faktum att män är offren och kvinnor sällan angrips på allmän plats.
Givetvis är varje övergrepp en tragedi, men att undvika att göra något man vill göra för att man är kvinna, är inte alltid rationellt. Och påståendet att kvinnor har större anledning att frukta övergrepp än män, är direkt felaktigt. Och det kan vara bra att nyansera den (enligt denna uppdelning) korrekta bilden av mannen som det stora problemet, med att även barn är ett problem för vår säkerhet, kvinnors som mäns.
Kategorier: Uncategorized
11 svar till “Det är farligt att vara man”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Möjligen är det just kvinnors "irrationella rädsla" som gör att de mer sällan råkar illa ut. Antagligen samma egenskap som driver det rådande fokuset på mäns våld mot kvinnor. 400 könsceller är mer skyddsvärda än miljarder små simmare.
Nej, kvinnor vistas utomhus, det råkar bara inte vara där övergreppen sker. Det är inte socialt accepterat att misshandla eller våldta kvinnor, så det sker i enrum.
Kan det inte vara en kombination av både och.
Nej. Om ett hushåll innehåller en kvinna, och hon inte är hemma, så är risken för övergrepp mot kvinnan i hemmet eliminerat. Men oavsett om ett angrepp som sker utomhus, sker i en miljö om 10 eller 100 kvinnor, så är utbudet större än antalet övergrepp, och således inte en förhindrande faktor. Vi behöver inte spekulera, eftersom vi vet ju om att närvaro av främlingar skapar en trygg miljö, och en miljö där acceptansen för t.ex. våldtäkt är minimal. Undvik att vara ensam med en främmande man eller några främmande män, speciellt om de är yngre och/eller använder droger.
Du menar alltså att kvinnors beteende och agerande inte påverkar sannolikheten att råka ut för våld eller våldtäkt från män.
Nej, absolut inte, tillåt mig: Från det vi vet, att undvika att vara ensam med en främmande man eller några främmande män, speciellt om de är yngre och/eller använder droger, minskar risken för övergrepp. Men jag säger också att man minskar risken mindre, genom vidta åtgärder som är mindre effektiva. Främst vill inte jag ge några tips om kvinnors agerande utan debunka ett felaktigt påstående om farlighet.
Men då blir det ju automatiskt en kombination av det jag spånade och det du hävdade. Dvs flervariabelanalys med interferens.
Nåja, "flervariabelanalys med interferens" må väl vara hänt, men det du påstod (om förskoningens koppling till hemmavarande) kan åtminstone inte jag styrka, snarare tvärt om.
Kanske vi pratar förbi varandra. Jag tror du fokuserar på det rådande tillståndet medan jag fokuserar på evolutionära orsaker. Egenskapen "irrationell rädsla" som jag pratar om ger en evolutionär fitness för kvinnor som bär på få könsceller samtidigt som egenskapen "irrationell rädsla" naturligtvis är normalfördelad.. Därav den spridda försiktigheten att aggressivt konfrontera nervösa hanar i den yttre arenan. Att missbedöma den utvalde hanen är tyvärr en misfit motsatsen till fitness. Parallellt existerande. Annars Eden.
STUREPLAN och omgivande arena där försiktigheten 》0 skulle inte finnas utan normalfördelning.
Ps. Jag förstår din inlaga men har senaste tiden funderat kring orsaken till det kvinnliga fokuset på våldtäkt. Ingen verkar ha beaktat att egenskapen våldtäkt kan ha evolverat i honlig konkurrens där hanen får fungera som en slags evolutionär satellit för honors själviska gener. (möjligen sjunde källarvåningen av evolutionär härledning)
Ähh. Vi pratar förbi varandra. Jag kopplar irrationell rädsla till det faktum att vi tydligen härstammar ur tidiga lemursläktingar.
Den förra kommentaren försvann i it-rymden och sen vart jag less och skrev en extrem kortversion. O sen vet fan hur så dyker den långa varianten upp som ur en hägring. Nu ger jag mig – tillsvidare – i vart fall.