Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Det är inte den som är kränkt som ska få styra
2016-02-10
För att inte förskolebarnen ska få mardrömmar har en förskola i Malmö beslutat att inte visa film för barnen. Detta får mig att fundera på hur vi hanterar barns behov av kultur.
Film och tv på 70-talet kunde vara ganska utmanande för små barn. Under min uppväxt minns jag speciellt filmen Bröderna Lejonhjärta (1977) som ansågs vara en ganska otäck film för berättelsens djup, för det dramatiska soundtracket och för slutscenen med draken Katla. Och under mina tonår så högg jag huvudet av barbarer i spelet Barbarian till Commodore 64.
Idag är det ett problem att Alfons Åberg visas på dagis. Och visst kan Alfons Åberg vara otäckt för små barn. Gunilla Bergström bjuder bl.a. på en målande bild om ett odjur under Alfons säng. Det är klart att det kan sätta barns fantasier i spinn, och det är klart att starka intryck som inte behandlas uttömmande kan ge mardrömmar. Men är problemet då verkligen att man exponerar barnet för kulturella intryck?
Generation Y, alltså de som är småbarnsföräldrar idag, är en motsägelsefull generation. Det är här vi hittar både de som spelar de värsta datorspelen, typ Grand Theft Auto, och de som är fullkomligt lugna med att ha ett samhällsklimat som förutsätter en mycket hög grad självcensur – uttryck får inte vara rasistiska, sexistiska eller på andra sätt för politiskt inkorrekta. Och det är inte så konstigt att den som anser att vuxna inte får utmanas hur som helst, också anser att barn definitivt inte får utmanas. Men kan det kortsiktigt obehagliga som kommer från en otäck berättelse, vara berikande på lång sikt?
Som vuxen har man en uppfattning om sina egna preferenser. Någon kanske ogillar sexism och anser filmer som handlar om sex (t.ex. Fifty Shades of Grey) vara sexistiska. Givetvis kan man alltid välja att avstå, utan att lägga några värderingar i vad andra konsumerar för media. Men när det handlar om vad som får eller inte får visas, påverkas kollektivet. Och även om det i fallet som handlar om Alfons Åberg på dagis kanske är rätt att låta den känsligaste styra, är det inte självklart rätt i samhället i övrigt.
Makode Linde har ställt ut konst som många betraktar som rasistisk, och många blir kränkta av rasistiska uttryck. Detta borde vara en icke-fråga, eftersom den som inte vill se rasistisk konst kan välja att inte gå på utställningen. Om man anser att konsten sprider dåliga bilder, kan man kontra genom att skapa kultur som exponerar det, som vänder på det hela.
Var hamnar vi om vi låter den känsligaste styra? När Rom tog emot besök av Irans president Hassan Rouhani dolde man sin kultur, istället för det som annars vore självklart: att han skulle få stå ut med sina värdars kultur. Eller som i Frankrike, där middagen med Rouhani ställdes in, inte på grund av att Rouhani inte dricker vin, utan för att Rouhanis krav var att han, som den känsligaste, skulle sätta standarden: Värdarna fick inte heller dricka vin.
Vidsynt blir man av att lära sig att leva med att människor är olika, och det man tycker är dåligt bekämpas bäst genom att producera en kontring, inte genom att ropa efter censur.
Kategorier: Uncategorized
27 svar till “Det är inte den som är kränkt som ska få styra”
Lämna ett svar
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
För något år sedan läste jag att man tagit bort en del konst från Riksdagen med hänsyn till att vissa kunde ta illa upp av den, eller bli kränkta som det heter numera. Det var bl.a. gamla målningar föreställande damer med dekolletage som avlägsnats. Konst som hängt där sedan evärdlig tid fick plötsligt människor att rodna av skam och bubbla av förtrytsamhet. Kan någon förstå detta?
Jag minns det där, tavlan med urringningen eller om det vara nakna små bröst, skandalöst och fegt agerande. Och löjligt skrattretande, tål dessa män ingenting?
Beträffande Alfons så har jag inte riktigt hängt med, hörde igår bara delvis en intervju med lundapsykiatern Eberhardt som jag tycker har ovanligt sunda åsikter om sånt här.
Vad var det här för sorts familj? undrar jag.
Alfons Åberg ingick aldrig i mina barns bibliotek av okänd anledning, vet bara att han har en hummande godmodig pappa, en låtsasvän samt ett monster under sängen.
Nu är det fest igen på Humanistbloggen. Gustafsson har hittat en Gud och Lindenfors gillar. (Denne kan inte ge upp förmodar jag på grund av etsningen i barndomen). Vad då för Gud? Jo, det frågetecken som vi hela tiden skjuter framför oss vid varje ny upptäckt i kosmos. Och den 'upptäckten' ska hyllas? Det varje vettig människa i årtusenden vetat! Bah! Men varför kalla frågetecknet för Gud som ger associationer till skäggiga farbröder. Räcker det inte med skiljetecknet ?
Tack vare Einstein flyttar nu Gud ännu längre in i icke-existensen. Han verkar trivas där. Synd förstås att han aldrig hamnar med ryggen mot väggen där och får bekänna färg. Men han kan trösta sig med att han är tillräckligt existerande i sin icke-existens att han kan dyrkas av Humanisterna. Hm.
http://news.yahoo.com/breakthrough-scientists-detect-einstein-predicted-ripples-154314697.html#
Ohh… För mycket att ta in just nu… Svarta hål som kolliderar! inte klokt bara.
Mitt lilla huvud är för tillfället (jag tänker snart ge upp) upptaget med att lära sig det mest basala i det arabiska språket.
Först: Skriv o läs från höger till vänster, ja det visste vi. Sen: endast tre vokaler, alfabetet i övrigt 28 konsonanter. Vokalerna, deras frånvaro, markeras med små sluttande streck. Bokstävernas utseende ändrar form, tre varianter, beroende på var i ordet eller meningen de står.. Å andra sidan finns ej skillnad versaler- gemener, och tryckt stil och handstil är i princip likadan. Prickarna över vissa bokstäver kan skrivas som vågräta streck alternativt som litet "tak". Puh.
Det värsta är att den högtravande finlandssvenska professorn med arabiskt namn som skrivit boken använder så krångliga fackuttryck när han ska förklara att jag stupar på latinet 🙁
Jag tror inte termen "svart hål" finns i arabiskan. Antagligen haram.
Lokatt. Vill du ligga bra till hos våra kära nysvenskar så behöver du endast kunna tre fraser. Här är parlören:
Mafi mushkila = Inga problem!
Inshallah = Om Gud vill!
Allahu akbar = Gud är störst!
Om du i stället VILL ha mushkila utan att ge fingret, säg
Barra, Barra!
Vilket ungefär betyder ”stick, dra!”. Men då behöver du nog ha någon med ett järnrör med dig.
Vill betona att denna kommentar INTE är främlingsfientlig. Bara meddelad för att underlätta integration och olja relationer.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag har problem med att kommentera..
Tack Björn! Shukram. Nejdå jag försöker inte studera för att ligga bra till, jag vill mer försöka agera så som en skicklig general gör, lära känna motståndaren.. Obs obs naturligtvis inte på ngt rasistiskt vis, bara strategiskt. 🙂
Men det är verkligen svårt utan lärare att ställa frågor till.
– Och du Humanistbloggenledare som tjyvläser detta och gör haram egen tolkning, bara Barra Barra hörru.
Hoppsan. Klockan över midnatt. Jag somnade på spåret men överlevde. Inte bara tur, de kör ju mest på asfaltsväg numera.
Ja språket är ett dilemma. Men många länder är ju tvåspråkiga; kanske ska vi gå fullt ut i skolorna och i publik service. Exempel både i gamla och nya världen fungerar ju. Belgien och Kanada ett par. Vore inte detta något som den progressiva Humanisbloggen att ta upp? Tipset gratis till tjyvläsarna!
Ojoj. Jag somnade inte, satt i soffan och skrek Peter Pan! till favoritlaget (innan bilden på flätorna), tur att de inte hörde skrikandet för det var ju fel, skulle vara Pippi Långstrump så klart. En KD-männscha, protestant visserligen, som inte känner till Lourdes (jag har faktiskt varit där, huga) det är ju skandal!
Underbart att Bettan nu fått revansch efter att ha skrattats åt i alla år. Damen kan ju nästan allt, och det hon inte kan kan charmige Jesper!
Mera information om Guds ytterligare reträtt i icke-existensens realm. Den icke-existerande guden har blivit Lindenfors & Co's favorit för dyrkan. Snacka om halmstrå!
http://news.yahoo.com/scientists-just-confirmed-einsteins-100-154800658.html
Angående Humanistbloggens inlägg om Guds existens som Björn skrev om 11 februari 18:03.
Man måste fnissa lite åt vissa kommentarer där. Humanistbloggen länkar i inlägget till en text av David Capener som skriver att man måste göra sig av med de traditionella gudsbilderna och gudsbegreppen för att komma närmare gåtan Gud. Dessa gudsbegrepp innebär en idé om Guds 'existens' som stoppar vidare undersökning av denna gåta. Det är också därför som Capener skriver att han är tacksam mot ateister, (fast jag menar att det borde stå forskare förstås), som visat på att Gud inte går att undersöka med vetenskapliga metoder. C talar om en Gud 'beyond God', inte en rumsligt existerande Gud utan själva grunden till existensen. 'The Divinity that remaines once God has disappeared'. Det vill säga en Gud bortom våra föreställningar. Capener är på intet vis först med dessa tankar. Man kan finna resonemanget inom religionsfilosofi och teologi sedan 60-talet. Men gudsföreställningarna dröjer kvar hos människor, som t ex i kommentarer på Humanistbloggen som jämför Gud med Fantomen.
De nyupptäckta gravitationsvågorna kommer
enligt vetenskapsskribenter att ge ett säkert Nobelpris. Med referens till Paolo Macchiarini och den urholkade prestigen hos Nobelstiftelsen är det inte risk att mottagaren får priset i vrongstrupen 😉
http://www.bbc.com/news/science-environment-35524440?SThisFB
Med tanke på att Nobelprisets prestige har fallit med Paolo Macchiarini och med tanke på att gravitationsvågorna för människorna närmare guden i Humanisternas icke-existens kanske forskarna i stället kan kanoniseras av påven?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Här ser man vad de mänskliga religionerna urartar till. Om oscarsnominerade filmen 'Spotlight*. Bah!
https://www.youtube.com/watch?v=56jw6tasomc
http://www.gp.se/kulturnoje/1.2984189-i-spotlight-ar-journalisten-hjalte
Jag har redan bestämt att jag ska gå och se den. Är bara lite tveksam inför att nästan allt tycks utspela sig i ett rum, där ett antal män pratar, och pratar, med varandra och i telefon. Av erfarenhet vet jag att jag tyvärr somnar när en film är upplagd så. T ex den flerfaldigt belönade och hissade "Tinker, Taylor, Soldier, Spy..
Farbröder med allvarliga miner, inte en kvinna så långt ögat når. Jag somnade. Hundra kronor åt skogen.
För rätt många år sedan såg jag en amerikansk (eller brittisk) dokumentär om samma ämne, katolska prästers pedofili och kyrkans medvetna mörkande och skamlösa underlättande genom förnekande och kringflyttande.
Den var så intensiv och välgjord att jag inte glömmer den. T ex pappan med asiatiskt ursprung som grät rakt ut som ett barn när han förstått vad som hänt hans lilla dotter under flera år, då den innerligt troende katolska familjen bjudit in prästen att bo hos dem och vara ensam med lillan i timmar varje dag medan föräldrarna var på jobbet. Pappan hade på fullt allvar sett prästen som Gud i människohamn, och varit så stolt över att guden ville bo hos just dem.
Här fanns flera intervjuer med offer, nu vuxna, samt med en flinande numera pensionerad pedofilpräst som inte skämdes en sekund över vad han gjort mot småpojkar under hela sin karriär. Hans överordnade hade vetat precis, och bara flyttat honom vidare till ett annat stift när det börjat brännas. Fy fan.
Tydligen finns inga såna inslag i "Spotlight" enligt recensenten i P1.
Detta får mig återigen att tänka på kopplingen religiositet-sexualitet. Och då i synnerhet homosexualitet. Kanske inte nödvändigtvis pedofil sexualitet.
Kopplingen finns, anser jag. Men varför…och hur..
Nä, det här blev för dystert, nu är det dags för lite upppiggande underhållning.
Lyssna på den här idioten! Skippa det svamlande introt och gå direkt till 3 minuter ca. Moahh
https://www.youtube.com/watch?v=NoHHgGxlcJ8
På tal om de frånvarande flickorna bland ensamkommande barn:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/mansoverskottet-foder-mer-vald/
"Jag älskar att boxas". "Jag gillar att slåss". Invandrarkillen som älskar att slåss har "sexrådgivare" i sitt CV. Horror!
Vad mansöverskottet innebär begriper varje normalbegåvad, särskilt när överskottet är ungt, outbildat, sprängfyllt med testosteron, gillar att slåss och med en medeltida kvinnosyn. Alla utom de styrande fattar detta.
Läste på Humanistbloggen om "Svenska hijabis" som tydligen ska firas. Jag tror jag blir vansinnig. Och kulturministern jamsar med. Fy fan.
På Humanistbloggen träter Patrik L och Patrik N om vad som är könsdiskriminering där N företräder de demokratiska och L de totalitära åsikterna.
Fråga: När inte kvotering görs till den akademiska forskarvärlden är då den kvinna som i alla fall tar sig in mer kvalificerad än genomsnittet av männen som åker gräddfil? Och betyder det att om kvotering införs så kommer den blandade församlingens kvalifikationer att sjunka?
http://humanistbloggen.blogspot.se/2016/02/6-mars-hijab-som-politiskt-motstand.html?showComment=1455564193988#c6138508532056622859
Hm. Misstänker att min förra kommentar inte var så lyckad. Om det är så att kvinnors kvalifikationer kunskapsmässigt är lika med männens INNAN de blir forskare så kan ju inte en kvotering sänka den genomsnittliga nivån senare. I varje fall inte när det gäller kunskapsnivån. Hur är det med andra kvalifikationer? För svaga armbågar? För mycket empati? Styrd av modersrollen? Eller är det också fördomar?
Känner att jag är på svag is men var i min barndom bra på att jumpa på isflak i ån utanför fönstret.
En skillnad mellan flickor och pojkar är ju att vi flickor inte jumpar på isflaken. Detta kan man tolka som att vi är klokare. Men om inga alls jumpade skulle väldigt få vetenskapliga framsteg göras.
Hijabdiskussionen på Humbloggen blev nästan direkt en diskussion om inkvotering av kvinnor i styrelser.
För mig känns inte det där med styrelserna som asviktigt, medan hijabfrågan får propparna att brinna av i huvudet.
Hur protesterar man mot bärande av denna förtryckande, sexistiska, beklämmande stjärtlapp, ja nu är jag arg.
Kanske ska jag gå på mötet iklädd burka, bärande en skylt med texten "Skip the hijab and join me, I feel so very FREEE".
Detta med yrkeskarriärer, inkvotering är ju förstås också intressant. Sociologiska experiment har visat att studenter bedömer kvinnliga alster, uppsatser tex som sämre än manliga, både av manliga och kvinnliga bedömare. (Det har handlat om blindtest där samma författare presenterats med ömsom manligt, ömsom kvinnligt namn, där omdömena steg och föll i takt med namnbytet och där "hon" bedöms som sämre.)
Och jag har en väninna som säger att hon aldrig skulle våga flyga med en kvinnlig pilot. Fast hon är nära släkt med Maria Montazami, om hon är bekant, det förklarar nog det hela..