Anders Hesselbom

I påskas besökte Rasmus Paludan Malmö för att genomföra en demonstration där han skulle bränna koranen. Någon koranbränning blev aldrig av, men det behövdes inte, för konsekvenserna liknar nog ungefär de som vi skulle ha fått om en koranbränning hade genomförts. Under sitt besök i Malmö gjorde han inget som inte var lagligt och som han inte hade tillstånd att göra. En svensk myndighet, polisen, har ansvar för att bevilja sammankomster, och om det inte finns något hinder, så beviljar man. Nu har Paludan varit där, och malmöborna blev så upprörda att de eldade polisbilar och kastade sten på polisen. Man kan alltså lugnt säga att polisen antingen modigt respekterade Paludans rättigheter eller missbedömde malmöbornas stabilitet.

Händelserna har lett till att polisen polisanmält Paludan för hets mot folkgrupp, och därmed har man gillrat en fälla – man meddelar att sammankomsten är tillåten, han gör inget han inte sagt att han ska göra, bränner inte ens koranen, och blir sedan polisanmäld av samma myndighet som godkände sammankomsten. En perfekt fälla, gillrad av en myndighet för att fånga en medborgare!

Mer eller mindre kända opinionsbildare hakar på, och det mesta tycks handla om att Paludan har angripit muslimer, angripit islam, sårat någon, så vidare. När det gäller principfrågan om demonstrationsrätt, och rätten att häda, så underblåser man den genom att påpeka att Paludans demonstration var ”onödig” eller ”bara för att provocera”, som om man själv vet allt om andras syften och orsaker. Dessutom hackar man på Paludan som person för att misskreditera den som försvarar principen. När man försvarar principen så får man höra att Paludan är rasist och pedofil, så varför försvarar du honom? Om koranbränning ska kriminaliseras, så är det inte för att en rasist och pedofil har gjort det, utan för att gärningen är oönskad av samhället. (Det är nästan så att frågan ”försvarar du en pedofil” kan vara tvetydig i en diskussion där en bok av Muhammed är inblandad.)

Så låt gå, kriminalisera koranbränning. Det kan rymmas under hets mot folkgrupp. Polisens anmälan av Paludan kan bli prejudikatet, så nästa gång han ska demonstrera i Malmö får han hitta på något annat. Vi kanske inte ska förbjuda att någon i allmänhet bränner en bok för att visa förakt mot vad som står i den, men specifikt koranen.

Nästa gång någon vill utmana islam kommer inte någon koranbränning på tal, utan något annat måste till. Visa karikatyrbilder på profeten Muhammed kanske? Om polisen godkänner den demonstrationen, och även då straffas med stenkastning, så är det nog bäst att även Muhammed-karikatyrer ryms under hets mot folkgrupp. Kanske inte alla karikatyrer, utan just Muhammed-karikatyrer specifikt.

Inga principer om huruvida det är tillåtet att visa avsky mot religion, inga principer om huruvida det är tillåtet att karikera en profet, utan skydd mot en namngiven grupp, som är utsatt. Är man så utsatt att man kastar sten på polisen, då behöver man särskilda regler. Förväntningarna på en muslim är inte riktigt lika höga som förväntningarna på en jude, kristen eller ateist.

Och det är precis det som våra mer eller mindre kända opinionsbildare har tagit fasta på. En provokation! Av de händelser som inträffade i påskas i Malmö är förvisso kravaller illa, eldandet av polisbilar illa, stenkastningen på blåljuspersonal illa, men en icke-bränning av koranen så illa att vi måste ge upp vissa av våra fri- och rättigheter! Och det kanske är så det är, men jag tror inte att det är på grund av att de är just muslimer (vilket säkerligen inte alla våldsverkare som bråkade i Malmö är), utan för att vissa människor inte har samma liberala värderingar som svensken. Jag tror att man till viss del är en produkt av sin bakgrund och sin kultur. Jag kan tänka mig att jag skulle vara motståndare till många demokratiska rättigheter, om jag vuxit upp i t.ex. Pakistan. Men vi vårdar detta motstånd genom att anta att en muslim som kastar sten på polisen, argumenterar väl för att minska medborgarnas frihet i Sverige. Det kostar så lite att ge upp en frihet, och man saknar den inte förrän man behöver den.