När jag läste partiet Feministiskt Initiativs partiprogram, reagerade jag speciellt på att man ville justera betydelsen av BNP för att synliggöra kvinnors arbete. I förra veckan publicerade Folkbladet en debattartikel som även den avslöjade en ganska märklig syn på ekonomi. Det handlade om att man skulle frigöra resurser från guldhandel, för att placera dessa i barnomsorg och skola.
Detta är en fullkomligt vettig åsikt i en värld där FI redan implementerat planekonomi, men vi befinner oss i en situation av blandekonomi.
Inte all verksamhet bedrivs på gemensam bekostnad för att vi tycker att vi behöver den, såsom skola, dagis, sjukhus, bibliotek, allmännytta helt enkelt. Vi låter även företag som tror att de kan tjäna pengar – vars enda incitament att bedriva verksamhet är att tjäna pengar – hållas. Vi tar en andel av pengarna som de omsätter, för att kunna finansiera allmännyttan. Vi kan avsätta resurser till vården, oberoende av guldhandeln. De båda verksamheterna kan regleras oberoende av varandra.
Personligen är jag glad över att någon vill ta tag i allmännyttan på allvar. Det behöver inte ens kosta mer skattepengar, eftersom det finns en hel del märkliga utgifter som kan strypas (t.ex. behöver det inte vara så dyrt att tro på Gud). Men jag är inte helt säker på att feminism behöver vara socialism.
Lämna ett svar