Anders Hesselbom

Det regressiva årtiondet är äntligen över

2020-01-01

Med ny teknik sker förändringar, och med förändringar kommer moralpanik. Teknikutvecklingen under 1900-talet har var varit fantastisk. Det var under 1900-talet vi fick tillgång till tv- och radiosändningar, som båda hade en så pass stor genomslagskraft att regeringen snabbt förbjöd dem båda – staten och endast staten skulle ges en röst i dessa farliga medier.

I och med att teknikutvecklingen fortsatte kunde konsumenter på 80-talet komma åt andra tv-sändningar än statens, t.ex. genom parabolantenner som fångade upp signaler från satelliter från främmande länder, och till slut såg sig staten besegrad och ”avreglerade” radio- och tv-marknaden. Förvisso kom avregleringen med en hel drös av restriktioner och förhållningsorder, men det spelade ingen större roll, för i och med den fortsatta teknikutvecklingen har dessa medier förlorat relevans.

För det första fortsatte staten att sabotera balansen i marknaden genom att kräva dyra licenser av de privata aktörer som ville verka där, och för det andra plöjde man ner miljarder i egna mediabolag som konkurrerade med de stackars satar som höll sig framme.

Det var på 2010-talet som maktbalansen gjorde en helomvändning då gemene man skaffade sig var sin ständigt internetansluten portabel superdator som man alltid bar med sig – den ”smarta telefonen”. Och i sina enheter skaffade man sig datorprogram som möjliggjorde kommunikation med i princip vem som helst. Sociala medier. Inget har vitaliserat demokratin och det fria ordet så mycket som detta. Som exempel har en privatperson från Göteborg, Felix Kjellberg, över hundra miljoner prenumeranter på sin kanal på videoplattformen YouTube, vilket kan jämföras med The New York Times som har ungefär fyra miljoner. Den makt som traditionell media en gång åtnjutit, är idag helt borta.

Med maktförskjutningen har också narrativet och agendan förändrats, enligt många till det sämre.

Sedan gemene man fick en röst, har vi lärt oss mycket om svensken, mycket som vi inte velat veta. Jag vill ge tre exempel på obehagliga sanningar.

1. Det dödliga våldet har minskat, och generellt sett ser utvecklingen positiv ut. Men i och med att alla har en röst, måste gammelmedia berätta om det våld som faktiskt sker, för att undkomma anklagelsen om en driva en agenda. Detta ger i sin tur gemene man uppfattningen att samhället är våldsamt och regeringen saknar kontroll över läget. Det orsakar en förskjutning även av den politiska makten, som traditionellt tillhör socialdemokratin.

2. Trots att socialdemokratin vill allas väl, är 80% av alla röstberättigade beredda att rösta på något annat parti, och 25% är beredda att rösta på ett nationalistiskt parti med rasistiska rötter: Sverigedemokraterna.

3. Svensken är beredd att betala av sina surt intjänade och skattade pengar för agendadriven journalistik, som spelar på folks känslor. Journalister som Tim Pool och Joakim Lamotte beskriver Sverige som ett land där det finns problem, ett land som hade kunnat styras bättre och där alla inte har tillgång till tryggheten att röra sig fritt när som helst eller överallt.

Dessa tre punkter säger oss att svensken är ond i ett gott land, och är långt ifrån förtjänt att tala fritt. Samtalet ska regleras, och bråkstakar ska stängas ute. Makten ska tillbaka till ledarskribenterna.

Tio år har gått, och dramatiken är över. Så här ser 2020-talet ut:

1. Gammelmedia har berövats redan sin makt, och relevansen kommer inte längre försöka erhållas genom att svartmåla sociala medier eller konkurrenter. De kommer bli relevanta för sin nyhetsbevakning.

2. De problem som faktiskt finns i Sverige kommer att upphöra att vara problem när de förutsättningslöst får diskuteras, utan att någon på vänsterkanten anser att man bara vill svartmåla en felfri regering eller att någon på högerkanten kan påstå att regeringen mörkar rådande situation.

3. Det fria ordet kommer att hyllas. Den fantastiska mångfald av åsikter och infallsvinklar som vi inte ens visste fanns före sociala mediers intågande, och som orsakade kalabalik, åsiktspolisande och i vissa fall till och med avsked från jobbet, kommer framöver att betraktas som en tillgång. Att idéer, hur gamla de än må vara, får utmanas, ifrågasättas och testas, kommer leda till att de sämsta idéerna avfärdas och att de bästa idéerna sprids.

Jag tror att vi lämnar det regressiva och utvecklingsfientliga bakom oss, och att vi går en ljus och progressiv framtid till mötes.

Kategorier: Moralism, Politik, Yttrandefrihet

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.