Jag är fullt medveten om att man framstår som kränkt om man kommenterar samhällssatir. Satiren förväntas vara den sista kommentaren, och vem är jag att recensera konst? Därför vill jag förekomma det påståendet genom att säga att jag vet att man ska vara försiktig, jag vet hur det ser ut. Detta verk har jag hämtat från Instagram-kontot Lilla Berlin:
Min första tanke när jag såg denna serie var att den inte är speciellt träffsäker. En person som uttrycker sig så här, skulle få sparken, oavsett kön. En liten men högljudd grupp människor beter sig så här på nätet (jag har både Twitter och Facebook så även jag får erfara det ibland) fast dessa är inte alltid män i betydelsen “vuxen” och “av hankön”.
Samtidigt råder nya tider. Det är förmodligen stor skillnad den verklighet som författaren och de som betraktar serien som träffsäker lever i, och den städade verklighet som jag och många med mig lever i. Man kan inte skydda sig från näthat, där blir man tyvärr tvungen att sätta dövörat till. Men man behöver faktiskt varken ha vänner eller kollegor som uttalar sig som personen i serien. Speciellt inte när ett så här stort övertramp sker inför ett vittne.
Lämna ett svar