Idag är de flesta överens om att Bibeln inte alls reflekterar en ofelbar moral. Men det finns bibelord som kravlar sig kvar, som om de vore klokare än vad dom är. Som om ingen moralfilosof någonsin tagit det resonemang som påstås vara Jesus vidare. Som om Jesus representerar en gudomlig och oförbätterlig moral. Matteusevangeliet 7:1-14 är ett sådant exempel.
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Om vi nu leker med tanken att Jesus sade detta och att detta dokumenterades ner hyfsat korrekt (vilket troligen inte stämmer) så påvisar texten en moral som är före sin tid. Det demonstrerar däremot inte någon felfri moral. Idag vill vi ha ett samhälle där vi vill kunna döma och bedöma, oberoende av egen ofelbarhet. Om du själv är utsatt för ett grovt brott, ska gärningsmannen kunna dömas även om du själv inte är felfri. Av en domare som kanske själv inte är felfri.
Detta återkommer när vi tittar på annat som tillskrivs Jesus. I Lukasevangeliet 22:35-38 står följande:
Sedan sade han till dem: “När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – “Nej, ingenting”, svarade de. Då sade han: “Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” – “Herre”, sade de, “här är två svärd.” – “Det är bra”, svarade han.
Eller varför inte Markusevangeliet 10:28-31?
Då sade Petrus till honom: “Vi har ju lämnat allt och följt dig.” Jesus svarade: “Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.”
Är det inte lättare att se att Jesus moral inte åldrats med någon vidare värdighet när man kompletterar bilden av hans budskap? Den som tror på den Jesus som Bibeln framhäver, och anser att det vilar något gudomligt över denne, måste antingen försvara en ganska aggressiv religionsrekrytering eller applicera en väldigt flexibel texttolkning. De flesta väljer det senare, men jag vill naturligtvis slå ett slag för en mer intellektuell moral som vilar på relationer mellan människor och resonemang om detsamma, än den mer dogmatiska moral som förhåller sig till gamla religiösa skrifter.
Lämna ett svar