Anders Hesselbom

Drag, trans och hat

2023-05-16

Personer som uppträder på offentliga tillställningar för offentliga medel är inte anonyma. Drag queens (män som uppträder i kvinnokläder) som uppträder på offentliga tillställningar för offentliga medel är således inte anonyma. Dessa personer går inte att ”doxa” (hänga ut med namn mot deras vilja) eftersom de, precis som alla andra som väljer att göra jobb för skattebetalarnas pengar, gör det i ljuset av den som betalar för kalaset. Medborgaren.

Som medborgare har man inte bara rätt att veta var sina pengar tar vägen när man betalar skatt, man har en skyldighet att hålla reda på att saker och ting sköts korrekt, för pengar är inte gratis.

Ändå verkar det finnas något slags nyfunnen särskild omsorg om just drag-artister. Det var aldrig någon hemlighet att Barry Humphries dolde sig bakom Dame Edna eller vem som dolde sig bakom Christer Lindarws många karaktärer. Ändå hade både Humphries och Lindarw valet att vara anonyma eftersom de försörjde sig själva. Drag-artisten Miss Shameless, som försörjer sig som sagoläsare för barn, har inte det alternativet, eftersom det är skattebetalarna som står för notan. Detta är hans egna val, ändå är gemene man upprörd för hans skull.

Först måste jag kommentera att jag sällan ser rätt pronomen på drag-artister. En drag queen är en man som klär ut sig till kvinna för att göra en parodi på en kvinnostereotyp. En person som identifierar sig som kvinna och klär ut sig till en kvinnostereotyp är inte en drag queen, det är en kvinna som parodierar kvinnor.

Och jag tror att detta är nyckeln till varför gemene man är så upprörd över att Miss Shameless riktiga namn går att begära ut. Transpersoner är i mångt och mycket utsatta, och eftersom man inte ens riktigt vet vad trans, drag eller queer är, så tror man att det är samma sak. Den som erkänner att en transkvinna (en biologisk man som identifierar sig som kvinna) är en utsatt person och samtidigt i sitt inre ser en drag queen när hen tittar på en transkvinna, kommer se en transkvinna när hen tittar på en drag queen.

Men i själva verket har drag queens mer gemensamt med fenomenet blackface. Vita män klär ut sig till svarta och uppträder genom att porträttera stereotyper, utan att nödvändigtvis identifiera sig som svarta privat. Blackface-artister kan såklart göra det, men det är inte det som definierar dem som blackface-artister. Det är att de är blackface-artister. Det är alltså skillnad på Caitlyn Jenner och Ginger Minj!

Med det sagt är jag ytterst ödmjuk inför det faktum att det är mer lämpligt att parodiera kvinnor än det är att parodiera färgade personer. Så även om jag älskar att titta på drag shows, så har jag inget till övers för blackface.

Visst har jag sett hur hat riktas mot Miss Shameless, men jag har också sett uppskattningen som riktas mot Caitlyn Jenner, Barry Humphries, Ginger Minj, Christer Lindarw, Dana International och Conchita Wurst. Så något måste skilja dem åt?

Det finns en konservativ ådra i Sverige som vill skydda barn från normkritik, kanske för att normer kommer före normkritik. Det är förmodligen varken drag eller trans som är problemet, utan barn. Men genom att blanda ihop dessa två introducerar man nya problem kring vad man egentligen vill åstadkomma, bortom att kompromissa på skattebetalarnas insyn.

Kategorier: Identitetspolitik