Startsidan  ▸  Texter  ▸  Blogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Du kommer inte till himlen – detta liv är ditt sista

2013-12-25

Olika kulturer har föreställningar om att medvetandet existerar före människans födsel, att medvetandet överlever kroppens död, eller att medvetandet vandrar till nya individer – reinkarnation. Som dualist tror man att kroppen och själen är två skilda ting, där kroppen är ett slags fordon till det egentliga jaget som är själen. Detta ger utrymme för den lockande tanken att själen kan överleva kroppen och fortsätta att existera och fungera när kroppen upphör att fungera. Inom kristendomen finns dem som pratar om fler entiteter, t.ex. att själen är medvetandet och anden är jaget, där både själen och anden kan överleva kroppens död. Men både medvetande och självuppfattning är funktioner som i själva verket behöver en fungerande kropp för att existera.
Förutom den lockande tanken att man själv ska överleva sin egen död, ger denna föreställning upphov till den mer skrämmande tanken att en död människas själ kan ta en levande kropp i besittning. Processen att driva ut en främmande själ från en människa, exorcism, är både ett populärt skräckfilmstema och en helt seriös arbetsuppgift för en katolsk präst. Dessutom, med tanken på ett evigt medvetande finns även föreställningar om evig belöning och evigt straff i vissa trosinriktningar.
En del människor kan även göra astrala resor, vilket innebär att deras själ tillfälligt lämnar den fortfarande levande kroppen och betraktar sig själva utifrån, eller flyger iväg till en annan plats och betraktar denna – fjärrsyn.
Idag delar kristendomen och spiritismen föreställningen om en själ som kan överleva kroppen. Dessa kan gömma sig för vanliga människor, och välja att ge sig tillkänna för att t.ex. förmedla ett budskap eller skrämmas. Inom kristendomen kallas den som är duktig på att kommunicera med själarna för profet, inom spiritismen heter det medium.
Utan att veta exakt hur utbredd den dualistiska föreställningen är, så tror jag att den är så pass utbredd att man borde kunna prata om en allmän acceptans. Vanliga kristna stöttas av auktoriteter inom kristendomen som t.ex. präster, och vanliga spirituella stöttas av auktoriteter inom sprititismen som t.ex. Terry Evans, Caroline Giertz och TV4-koncernen. Om man antar att de som varken tror på ”något” eller på någon organiserad religion inte heller är dualister, är en knapp fjärdedel inte dualister.
Föreställningen om en själ är lokaliserad till vänster hjärnhalva och hjärnan är ett energikonsumerande organ vars funktion står och faller med andra vitala funktioner i kroppen. När man betraktar föreställningen om en själ ur ett vetenskapligt perspektiv, räcker det inte att säga att vi inte har någon anledning att tro att själen existerar. Vi måste ta detta ett steg längre och säga att vi har anledning att tro att föreställningen om en själ ser ut att drivas av de fysiska organ vars upphörda funktion kvalificerar organismen till tillståndet död.
Detta innebär att frågan om ett liv efter detta inte ser ut att vara lika sannolik som osannolik, utan en konsekvens av rent fysiska förutsättningar. Föreställningens popularitet kan snarare förklaras genom kulturell evolution, t.ex. genom memteori. Men det är ganska intressant att formulera en själteori, speciellt med tanke på att vi idag lever i ett paradigm som skiljer sig från det som rådde när föreställningen först bildades:
Vem har en själ som kan överleva kroppens död?
Det räcker att backa några hundra år för att paradigmet att människan är skapad i sin nuvarande form är rådande, och att det finns en distinkt skillnad mellan människor och djur. Idag vet vi att vår förfader tillräckligt långt tillbaka liknade en fisk, och att det vi idag definierar som människa är något som utvecklats succesivt genom små steg under lång tid. Har alla dessa individer en själ som överlever sin egen död, eller ska själen ha uppstått under evolutionens gång?

Kategorier: Uncategorized

7 svar till “Du kommer inte till himlen – detta liv är ditt sista”

  1. Anonym skriver:

    Du skriver: ”Inom kristendomen finns de som pratar om fler entiteter, t.ex. att själen är medvetandet och anden är jaget”.

    Den segrande kristna sekten inom fornkyrkan var mycket kunskapsfientlig, ty kunskap kan skapa ”olämpliga” tankar. Vissa tidiga kristna riktningar var t.ex. kommunistiska eller feministiska och byggde troligen sina tankar på numera försvunna Jesuord och traditioner.

    Kunskapshatet rensade kyrkan från logiska förklaringar av begreppet själ och ande, och du hittar inget annat om de två än struntet ovan. Själ och ande är egentligen två ord för Kosmos och Kaos i vårt inre. Och vad är det då?

    Kosmos var ursprungligen den ordnade, lagbundna och deterministiska världen. Själen är ordet för ”den grubblande betraktaren”, den som ägnar sig åt förnuft och logik. Den sysslar med vetenskap, den är skeptisk och analytisk. Själen är du. Glöm en stund de övernaturliga betydelserna i orden själ och ande. Låt själ vara ett gammalt ord för intellekt!

    Kaos ursprungliga betydelse rörde oförutsägbarhet. Anden hanterar det som själen finner sakna logik, förnuft, rationalitet, vetenskaplighet och annan vettig ordning. Anden svarar för värderingar, som skönhet och moral. Den hanterar kärlek och samvete. Musik, poesi och konst är andens område. Fri vilja är också något som varje värdenihilistisk själ vägrar tro på. Kosmos är ju som sagt deterministisk. Där kan inte finnas någon fri vilja, som ju är oförutsägbar. Anden är inget intellekt. Du kanske vill gissa att det är det undermedvetna?

    Med detta slipper du diskutera logik och förnuft i fråga om värderingar, kärlek och konst. Själ och ande är som två redskap, hyvel och strumsticka, eller två instrument, kikare och våg. Försök inte hyvla en halsduk eller kika på stjärnor med en badrumsvåg! Dualismen försvinner, men det här kanske är värre? Tre saker, kropp, själ och ande.

    Kosmos skapas ur eller av Kaos i de gamla hedendomarna. Kaos beskrivs där som en urgud, vilken dödas av sina barn, de kosmiska makterna. Dessa skapar världen av liket. Paulus fördömer all tro på de kosmiska makterna. De, ibland med solguden i spetsen, är avgudar och Herrens fiender.

    Observera att kejsar Konstantin, som införde kristendomen i romarriket, var överstepräst i en romersk solkult. Då Bibelns Gud otvivelaktigt är en kaosgud, blir kunskaper om konflikten mellan Skaparen och de kosmiska makterna (= kejsaren) statsfientliga.

    Från Wikipedia saxar jag in detta om kejsar Konstantins tid: ”… denna tid innebar början på de "mörka århundradena". Den stora majoriteten … förblev analfabeter, något som den nya kyrkostaten understödde … Den högsta kunskapen kom från prästerskapets uttolkningar av de heliga skrifterna och inget därutöver var värt att studera, kristendom var sanningen per definition och den tillhandahölls av kyrkostaten. Som en naturlig konsekvens producerade inte heller 300-talet några betydande verk inom historia geografi, medicin, arkitektur eller kartografi. Kristna författare betraktade filosofi som falsk … och … misstänktes rymma lögner ämnade att förföra de troende. Samtidigt … växte tron på det övernaturliga och bildade män som hängav sig åt … naturvetenskap brändes.”

    Forskar vi lite på detta, ser vi att de schamanska idéerna finns i grunden för våra äldsta religioner. De dyker även upp i Bibeln, en helt oacceptabel kunskap. Jag har börjat med en blogg om sådant. Saknar du kunskap om ljusvågor och optik, är själen din blick, som du sänder ut på en astralresa, för att peta någon i ryggen. Vet du hur blicken ser ut och hur den låter?

    Du skriver: ”Föreställningen om en själ är lokaliserad till vänster hjärnhalva …” Det är ett vetenskapligt, logiskt och förnuftig resonemang och hör alltså till Kosmos. Men även om själen hanterar Kosmos, är det inte säkert att den hör dit. I den här filosofin hör själen med den fria viljan till Kaos. För att kunna vederlägga tanken på själ och ande, måste du angripa idén om Kaos. Kan du göra trovärdigt, att Kaos inte existerar?

    Ditt logiska resonemang fungerar för det förutsägbara. Kaos följer inte logik och förnuft.

  2. Anders Hesselbom skriver:

    Christer, jag säger inte att det inte finns enhörningar på månen, jag säger att det inte finns någon anledning att tro det.

  3. Anonym skriver:

    Nu påstår jag inte, att det finns enhörningar på Månen. Det jag påstår, är

    A) att våra teologer saknar kunskap om forntidens tankar. De förstår inget men tolkar vilt för att styrka nutida virrigheter.

    B) Forntidens teologiska idéer var ingalunda nödvändigtvis riktiga, men de var ofta smartare än nutidens. Religionsilosofin har degenererat.

    C) Kulturhistoria är intressant.

    D) De forntida teologerna hade varit svårare motståndare för dig än de nutida, men kan användas som tillhyggen mot de senare.

    Utifrån dåtidens begränsade observationsmöjligheter – egentligen bara våra fem sinnen – lyckades man skapa riktigt bra idéer. Enligt Ockhams rakkniv är väl den enkla idén om blicken sannare än de massiva idéerna om ljusvågor/fotoner + optik + ögats och hjärnans fysiologi. Men där har väl rakkniven fel?

  4. Anders Hesselbom skriver:

    Det där med enhörningar var en s.k. parafras, men låt gå. Det är inte rakkniven som har fel, du representerar den inte korrekt. Du ska inte välja den enklaste idén, du ska välja den teori som har minst antal obevisade hypoteser, i detta fall det sistnämnda.

  5. Anonym skriver:

    Men hypotesen om Blicken, själen, som ett osynligt andlig organ i pannan är roligare. Den kan ju stoppas ned i urringningar! Enligt bilder av faraoner är våra själar små giftsnokar. Med det förklarar giftiga pennor, giftiga ord och allmän stingslighet bättre än vad du kan. Hypotesen är dessutom bara en.

    Även om man hittade Gudspartikeln i Cern, har man väl ännu inte knutit ihop säcken om en stor teori för allting, så när det gäller den moderna fysiken är allting fortfarande bara en massa obevisade hypoteser. Då vinner jag! Fast jag vill egentligen inte ha rätt, jag vill bara förstå hur man tänkte för länge sedan, och berätta om det.

    Min hypotes dig hoppet att ha eller få möta en kyssvilllg Cleopatra. I så fall får du det jag önskar dig, ett Gott 2014!

  6. Anonym skriver:

    Här får du ett "jag" och ett "ger", som på något sätt försvann från min text ovan, när jag klickade på publicera. Du får sätta dit dem själv.

  7. Anders Hesselbom skriver:

    Jag får göra det med tanken – jag kan inte redigera andras texter.

    Sen vill jag vara lite petig: "The goddamn particle" kan inte översättas till "Gudspartikeln", snarare "den jävla partikeln" eller helt enkelt "Higgsbosonen".

    Gott nytt 2014!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips