Anders Hesselbom

En berättelse behöver inte vara sann för att bära en agenda

2021-08-24

Nästan inget som står i Bibeln har hänt på riktigt. Antingen är berättelserna helt orimliga med övernaturliga inslag, självmotsägande eller på annat vis motsägande eller bara så ologiska att man förstår att det som skrivs är påhitt. Det förstör inte det litterära värdet, som är obeskrivligt högt hos Bibeln, förstörs inte av det. Texternas kvalitéer finns kvar, och den säger oss fortfarande något om hur man resonerade i forna tider. I Luk 15:11 får vi t.ex. läsa om när Jesus berättar om den förlorade sonen. Det är en berättelse vars budskap bärs fram alldeles utmärkt trots att åhöraren aldrig vaggas in i föreställningen att bröderna som berättelsen handlar om har funnits på riktigt. Detta sätt att göra en poäng har fått en renässans på Twitter, kanske eftersom det är en plattform där det är väldigt enkelt att slippa konfrontation.

En person berättade där om hur sin partner, som arbetar på restaurang, avvisade ett antal höga SD-politiker från restaurangen med hänvisning till värdegrunden. Politikerna förstod att de inte var välkomna, och gick sin väg. När budskapet landat och reaktionerna var mottagna kom förtydligandet: Detta har aldrig hänt. Och det behövde inte ha hänt, budskapet och känslan framgick.

Vi får också se exempel på sådant som påstås ha hänt, men som givetvis inte stämmer. En man berättade att han satt i väntrummet på en vårdcentral med sin vårdbehövande mor. Han avbröt besöket för att privatiseringen påbörjades medan de satt där i väntrummet: Tre män i kostym och attachéväskor kom in.

I båda dessa fall berättas det om händelser som aldrig har hänt, för att berättelsen är kraftfull. Men kraft kan också komma från avsändarens identitet. Många som hyllade miljöaktivisten Greta Thunberg som skolstrejkade för klimatet, lyfte fram att hon är ett barn. Jonna Sima påpekar att om Socialdemokraternas nya partiledare blir en kvinna, skulle moderaternas Ulf Kristersson gå till val på att avsätta Sveriges första kvinnliga statsminister. Det viktiga är igen vad man är, nämligen kvinna.

Och detta ser vi gång på gång. När Sima debatterade mot Alice Teodorescu Måwe om nästa partiledares kön i Aktuell igår, så lyfte hon att hon inte visste vad hon skulle svara när dottern frågade varför Sverige aldrig haft någon kvinna som statsminister. Jag hade sagt att jag skulle röstat på KD för dotterns skull, men Sima visste inte vad hon skulle säga. Åldern på dottern är relevant för signalvärdet. Om dottern är 30 och ställt frågan över ett glas vin, är anekdoten mindre värd än om hon är tre år gammal och fruktar ett liv i utanförskap på grund av att hon inte är man. Alltså ett barn.

Kategorier: Identitetspolitik