Anders Hesselbom

Eventuellt har Magdalena Andersson ljugit om Hajen

2024-02-10

I morse rapporterade media att Magdalena Andersson inte längre har förtroende för Jamal El-Haj, alltså den palestinske riksdagsledamoten som i folkmun är känd som Hajen. Hela historien fick mig att tänka på Peter Hultqvist, som lämnade in en NATO-ansökan dagar efter att ha gjort uttalandet att ”det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering”. Precis som Hultqvist lade sin heder i att aldrig ansöka om medlemskap i NATO (i stället för att bara säga att det inte är aktuellt nu), har Andersson lagt all sin heder i att gå i god för Hajen. Hon gick i god för Hajens lämplighet i sitt ämbete, genom att understryka att hela Hajens politiska karriär har gått ut på att bekämpa Hamas, hon gick i god för honom på ett personligt plan, genom att gråta och anklaga personer som var tveksamma till Hajens moraliska hemvist, för att bara dagar senare deklarera att det inte alls finns något förtroende, och att han rentav bör lämna sin riksdagsplats. Jag lyfte inte på ögonbrynen, jag har lärt mig hur de fungerar.

Tyvärr blev jag inte heller särskilt överraskad över hur svensk public service-media hanterade frågan. Den som sett SVT använda tre-fyra nyhetssändningar i följd åt någon formulering i något tweet från någon högerpolitiker, kanske förväntade sig att Magdalena Andersson skulle bli ifrågasatt, men icke. De rapporterade lydigt att förtroende för Hajen saknas.

Överdrev Andersson sin orubbliga tillit till Hajen, när hon med tårar i ögonen gick extremt hårt statsminister Ulf Kristersson, för sin underlåtelse att ifrågasätta Hajen?

Var Anderssons påstådda kännedom om Hajen rentav en medveten överdrift för att flytta fokus från honom för att undvika negativ publicitet?

Om Andersson har varit uppriktigt ärlig i alla sina utspel om Hajens utsökta värderingar, när ändrade hon sig, och varför?

Om vi nu ska ha skattefinansierad public service, kanske de borde anställa journalister som hellre ställer lite tuffa frågor istället för att agera som S-märkta mediekommunikatörer. Att det finns frågor på detta tema som är värda att ställa till Socialdemokraterna är uppenbart. I slutet av december talade den socialdemokratiske politikern Zinaida Kajevic i Malmö, och blev utbuad för att hon inte ville att palestinier i stort ska straffas för Hamas terror. Palestinier stöttar Hamas, och Hajen har frotterat sig med Hamas i åratal. Vad hade Hajen, som deltog vid evenemanget, att säga? Trodde verkligen Magdalena Andersson att det är så en kamp ser ut? Bedyrade hon något som hon inte hade kännedom om? Vad betyder Hajens påstådda livslånga kamp mot Hamas idag? Är det rentav så att inte alla som röstar S tar avstånd från Hamas, och kan det rent av vara så att Andersson har gått balansgång mellan att få behålla deras förtroende samtidigt som man inte vill skada partiet i media? När SR och SVT rycker upp sig, vilket verkar vara på gång, kanske vi får ett svar.

Kategorier: Sosseriet