Startsidan  ▸  Texter  ▸  Blogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Finjusteringsargumentet

2018-12-12

I egenskap av ordförande för Humanisterna Örebro får jag med jämna mellanrum förmånen att åka runt på skolor, antingen för att föreläsa om sekulärhumanism eller för att svara på frågor i religionsundervisningen om hur det är att vara ateist. Många av dagens ungdomar är muslimer, och en stor del av dem betraktar ateism som en en form av ohörsamhet mot religiösa auktoriteter. Men samtidigt är de väldigt artiga mot mig när jag presenterar min syn. Men då och då blir jag utmanad, och det sker alltid av ungdomar som presenterar sedan länge avfärdade argument som om det vore något nytt och svårbemött. Inte alldeles sällan är de omedvetna om de svenska termerna eftersom mycket kunskap idag hämtas från utländska evangelister på YouTube. Här om dagen när jag besökte en skola blev jag konfronterad med finjusteringsargumentet. Tanken är denna:

Hur kommer det sig att jag finns, trots att min existens är så osannolik? Hur kommer det sig att det över huvudet taget finns liv, när ett universum rimligtvis är livlöst?
Frågan ställs förmodligen endast i det universum av många, där frågan kan ställas. Frågan ställs på en planet där varelsen som ställer frågan endast kan leva på några få platser. Och framför allt ställs frågan från ett universum där frågeställaren till mer än 99,999999999999999999999999% sannolikhet skulle dö direkt om han placerades på en slumpvis utvald plats. Finjusteringsargumentet ber oss att svara på varför en omvärld som vill döda oss är designad för att inte göra det. Finjusteringsargumentet frodas i inkompetens, och jag har inga som helst problem med att det används av studenter, men deras religiösa auktoritet borde skämmas över sin usla insats.
Tillåt mig presentera en hypotes.
När en grupp makaker (växtätande apor) flyter i land på en ö där det bor krabbor, så är det helt fantastiskt att just de makaker som flöt i land på ön i fråga, faktiskt äter krabbor! Alltså finns Gud!
Och här är en annan hypotes:
När en grupp makaker (växtätande apor) flyter i land på en ö där det bor krabbor, är det en överlevnadsfördel att lära sig att äta krabbor!
Om inget annat läggs på bordet, bör man välja den hypotes som inte introducerar några obevisade hypoteser. Finjusteringsargumentet är verkligen ett av de bästa argumenten för att Gud faktiskt finns – det erkänner jag utan omsvep – men det är ett förbaskat oinitierat argument, då vi idag vet bättre.

Kategorier: Kreationism, Vetenskap

8 svar till “Finjusteringsargumentet”

  1. Anonym skriver:

    Men du använder själv obevisade hypoteser i din argumentation – hur ser du på det?

    Exempelvis när du skriver "Frågan ställs förmodligen endast i det universum av många, där frågan kan ställas." En obevisad hypotes således.

    Den är obevisad och således inte mer hållbar än Gudsargumentet.
    Om den skulle bevisas förskjuter den bara frågan om Gud i en regress – multiuniversum, i vilket universum finns dem? I ett universum finjusterat för att frambringa multiversum? Och i vilket universum finns det universat? I ett universum finkalibrerat för att frambringa ett universum som kan frambringa multiversum?

    Ja, den frågan bör du också kunna svara på om du använder dig av den obevisade multiversumhypotesen.

    Vidare – när du skriver "Finjusteringsargumentet ber oss att svara på varför en omvärld som vill döda oss är designad för att inte göra det." Så undrar jag om du inte misstagit dig kring vad finjusteringsargumentet innebär. Finjusteringsargumentet syftar väl snarare på att naturkonstanterna oförklarligt är kalibrerade på ett sådant sätt att universum blir just ett kosmos (en Guds prydnad) och inte kaos.

    Men för min del är det inte något bättre argument än något annat gällande Gud. Självklart skulle Gud kunna blåsa in sin livsande även i en kaotiskt universum, och han kanske har gjort det. Men just nu är det i detta universumet vi lever i.

    Ditt makakerexempel förutsätter ju existensen av just levande makaker och en befintlig värd med hav och öar. Dvs. en rumstid. Just det som finjusteringsargumentet handlar om. Dvs., ditt exempel hoppar över just det du vill kritisera – uppkomsten av rumstiden.

    Fridens
    /O

  2. Anders Hesselbom skriver:

    Din ena invändning: Att frågan ställs där frågan kan ställas är faktiskt inte en obevisad hypotes, utan det är ett antagande som vilar på sådant vi tror oss veta. Oavsett om Universum är fullproppat av intelligent liv som funderar på livets sannolikhet, eller om vi är ensamma om att göra det, så görs det där det görs och det görs inte där det inte görs. Men helt oavsett hur det ligger till, är Universum en farlig plats. Du kommer förmodligen att dö om du ger dig ut i det.

    Det andra invändning är bara en variant på det. Hur kommer det sig att naturkonstanterna oförklarligt är kalibrerade som de är? Frågan är naturligtvis giltig även i de fluxationer de ser annorlunda ut, men av förklarliga skäl har inte liv uppstått där, vilket faktiskt även förklarar varför frågan inte ställs där.

    Och slutligen: Förekomsten av levande makaker har sin förklaring, och dessa är biologiska förändringar över tid. Att du reagerar på detta får mig att misstänka att du är kreationist. Då är det ingen idé att resonera, eftersom kreationister tror på vansinniga ting i ljuset av tydliga motstridiga bevis. Kreationister är inte resonabla. Det finns trots allt fler teorier än Första Moseboken som förklarar rumtidens uppkomst, på ett naturligt vis. Utan gudar, demoner, änglar och drakar. Det är ovärdigt.

  3. Anonym skriver:

    Första och andra invändningen är ett konstaterande och säger inget om ontologin.

    Angående makakerna min poäng att du förutsätter det du kritiserar, nämligen uppkomsten av rumstiden. När du i ditt svar åter igen snöar in på evolutionen misstänker jag att du blandat ihop biologisk evolution med något annat. Kan också tillägga att jag inte är kreationist.

    Men jag är spänd på att höra hur du tänker kring den eviga regress som multiversumterin hamnar i – och som jag i min första kommentar lyfte fram. En regress som man inte hamnar i om man bekänner Gud så som Han beskriver sig själv i GT. Nämligen den som ÄR. Dvs. varat själv. Varat själv har per definition ingen uppkomst.
    Men jag är sugen att höra hur du resonerar kring regressen gällande multiversum då du använder det som ett rimligt antagande.

    Fridens
    /O

    PS: Du skriver "Det andra invändning är bara en variant på det. Hur kommer det sig att naturkonstanterna oförklarligt är kalibrerade som de är? Frågan är naturligtvis giltig även i de fluxationer de ser annorlunda ut, men av förklarliga skäl har inte liv uppstått där, vilket faktiskt även förklarar varför frågan inte ställs där."

    Hur vet du allt detta? Hur vet du att inte liv finns där och att frågan inte ställts? Har du tillgång till alldeles särskild forskning som vi andra inte har?

  4. Anders Hesselbom skriver:

    Jag vet inte var liv finns eller inte, men eftersom ingen av oss är kreationister, måste vi förhålla oss till att Universum inte är skapat, vi är hänvisade till de modeller som förklarar dess uppkomst på naturligt vis.

    Sen verkar du inte riktigt ha läst och förstått det jag skrev. Att frågan ställs där intelligent liv finns, säger något om var frågan ställs – inte något om var liv finns. Om andra universum innehöll intelligent liv, ställs frågan rimligtvis där, men om andra förutsättningar råder i ett sådant, är det inte ens säkert att materia uppstår. Och även i det ogästvänliga Universum vi lever i, verkar det vara glest med intelligent liv. Men hur glest det är säger jag inget om, för det vet jag inte.

  5. Anonym skriver:

    Bra, då är jag nöjd. Vi vet inte hur det är med livet och frågorna i universum!

    Så…hur är det med regressen i multiversumteorin? Slingrar du dig lite från den frågan?

    Fridens
    /O

  6. Anders Hesselbom skriver:

    Vi vet att frågan endast ställs där liv finns. Eller: Jag vet det.

    Din andra fråga tycker jag är irrelevant, eftersom jag inte har några egna modeller, och jag inte pekar på någon variant som skapar något regressionsproblem. Läs Lawrence Krauss bok!

  7. Anonym skriver:

    Trist då att Lawrence inte kunnat uttrycka det i någon debatt!

    Enda jag minns är att han gaggar om Ingenting som sedan plötsligt visar sig vara någonting – kvantvacuum. Trolleri med ord och begrepp således snarare än att förstå hur INGENTING i "evighet" plötsligt evolverar till någonting – kosmos.

    Nåväl, vill du inte förklara så får jag väl läsa hans bok någongång i framtiden. Tyvärr finns ingen tid nu. Och är förklaringen i hans bok trolleri med ordet "ingenting" så smäller jag genast igen boken igen.

    God Jul!
    /O

  8. Anders Hesselbom skriver:

    Om du vill refusera Big Bang, tjänar du på att läsa klart.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips