Anders Hesselbom

Oavsett vilken religion man tittar på, så hittar man ett antal dogmer som upprätthålls genom auktoritetstro och en vädjan till människans mest primitiva instinkter att tro på sådant vi vill ska vara sant, oaktat hur saker och ting egentligen ligger till.

Den moderna människan är ett ganska nytt tillskott i faunan. Vi har funnits i ungefär en kvarts miljon år. Från tiden då förmänniskan levde på savannen (ungefär en miljon år sedan) premierades förmågan att identifiera orsak och verkan till väldigt stark grad. Anlaget att förstå att magknip beror på ett bär man har ätit, eller förmågan att koppla ett prassel i gräset till ett annalkande rovdjur, fördes vidare. Skepticismen sållades bort, eftersom varje ifrågasättande om huruvida prasslet verkligen är ett rovdjur, sällan fick chansen att föra sina gener vidare.

I Sverige har det funnits människor i ungefär tio tusen år, men industrialiseringen har bara pågått i ett par hundra år. Vi var alltså länge var ett extremt fattigt land, men vi har en kyrka i varje liten by, hur avlägsen den än må vara. Förmodligen gagnades samhällen under uppbyggnad av något att enas kring.

Idag är svensken arbetare eller företagare och vi köper de mest basala varorna och tjänsterna från någon som har som sitt jobb att leverera dem. Vi är så pass omhuldade att över hälften av medelsvenssons pengar spenderas av en huvudman. På det viset säkerställer vi att alla får tillgång till sådant de kanske inte skulle prioritera om de fick förvalta sina pengar på egen hand. Sjukvård. Brandkår. Utbildning. Infrastruktur. Polis. Och så vidare.

Idag kämpar inte svensken längre för sin överlevnad, eftersom Sverige, likt de flesta västländer, har systematiserat alltså tillhandahållandet av föda och flera andra basala nödvändigheter. Meningen med livet har flyttats bort från att äta, föröka sig och överleva, till att försöka förstå sin omvärld och göra den till en bättre plats för sig själv och för sina medmänniskor. Vi är inte helt fria i våra val, eftersom den del av våra intjänade pengar som vi inte själva får förvalta, används till rena lyxprodukter som filmproduktion, opera, s.k. kvalitetsjournalistik och diverse medborgaruppfostrande åtgärder som t.ex. humorvarningar och journalisthandledning.

Det är våran välordnade tillvaro som gjort att vi kan ägna oss åt att förbättra samhället och förstå våran omvärld, som gjort att religion förvandlats från en tillgång till en belastning. I de fall där religionen reducerats till ”en personlig tro” har den kunnat överleva. Att man inför sig själv tror att man har en relation med Universums skapare, är inget problem för någon. Man har fel, det är allt. Den som tror att homosexualitet är fel eller syndare kommer till helvetet, är bara en person med osympatiska åsikter, så länge personen inte agerar på det. Att vi frigjort tid, och att vi använt den åt allt från moralfilosofi till naturvetenskap, har befriat oss från felaktiga föreställningar om himmel och helvete. Andlighet behöver inte längre komma från övernaturliga väsen och fenomen. Konst, kultur, vetenskap och filosofi gör det för oss så mycket bättre. Och med fler positiva konsekvenser än vad religionen har. Vetenskapen har levererat allt från färg-tv till vaccin.

Alltså, under miserabla förhållanden är kan exkludering och hot gynna gruppen, men det har aldrig varit något bra för individen. Och det som är bra med religion, t.ex. den andlighet den kan skänka individen, är inte exklusivt för religion. Tvärt om, andlighet som separerats från de mentala bojor som övernaturliga föreställningar utgör, har färre negativa biverkningar. Vidskepelsen behövs inte. Som författaren Douglas Adams sa: ”Isn’t it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?”

Det finns alltså förmodligen inget som är bra med religion. När du tittar på svensken och ser ett hårt arbetande folk som lyft ett land från misär till frihet och välstånd på bara ett par hundra år, ett land av skötsamma, plikttrogna och självuppfostrande individer, som faktiskt gemensamt åstadkommit något fantastiskt, och tänker att i princip alla var kristna under processen, så vill jag hävda att den roll som religionen spelade kunde ha fyllts av något annat, åtminstone i teorin. Och den situation som gjorde religionen gynnsam, redan är bortarbetad. Sverige är inte perfekt idag heller – både stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner – men under de årtionden som passerar är det färre och färre som lever i misär. Även om det idag inte finns någon snällt att säga om Socialdemokraterna, så kan jag inte ta ifrån dem deras betydelse för det relativt välfungerande samhälle vi nu lever i. Som vi nu måste fortsätta att förbättra. Att landet berövade Svenska kyrkan sin myndighetsstatus för 22 år sedan är inte det sista steget i den processen, staten måste helt klippa banden till religionen och på allvar komma in i tjugohundratjugotalet.