Finns Gud och är frågan vetenskaplig?

2013-02-08

Bakgrund: Syftet med den humanistiska afterwork som gick av stapeln igår (7/2) var att några nyateister (som t.ex. jag) skulle få stöta och blöta synen på humanism och religion med några mer liberalt och vänligt sinnade personer från Förenade Humanister (FH). Men med denna afterwork utannonserad på nätet, kunde jag inte motstå att gå i en filosofisk debatt med en meningsmotståndare. Jag fick inte så mycket tid som jag hade hoppats på att prata med FH, men jag hoppas att vi kan ha tillställningar som denna många fler gånger. Låt mig istället få bemöta ett par intressanta påståenden om filosofi, religion och vetenskap som togs upp under kvällen: Finns Gud, och är frågan om Guds existens en vetenskaplig fråga?
Alla, även vetenskapliga skeptiker tar vissa saker pÃ¥ tro, och även ateister lever i en subjektiv verklighet fylld av egna sanningar. Därför är det inkonsekvent att hävda att en gudstroende person gör avkall pÃ¥ sin vetenskapliga skepticism.Argumentet kan förklaras med en liknelse. Tänk dig att du möter tvÃ¥ stora och hotfulla personer i en mörk gränd. Du är försvarslös, du kanske tänker pÃ¥ att du inte vill bli rÃ¥nad eller nedslagen. Utan att de tvÃ¥ hotfulla personerna egentligen har gjort nÃ¥got konkret olagligt mot dig, sÃ¥ känner du dig hotad. Detta exemplifierar en ”subjektiv sanning” som en ateist eller en vetenskaplig skeptiker kan känna av. Det är en föreställning baserat pÃ¥ nÃ¥got som kanske inte kan bevisas, men som vilar starkt i en upplevelse – en subjektiv känsla. Det kan ändÃ¥ vara ”sant” för den personen som kände sig hotad, att situationen var just hotfull. Bara för att detta inte gÃ¥r att bevisa och bara för att inte alla upplevde situationen pÃ¥ samma sätt, betyder inte det att situationen kan förringas. Det är pÃ¥ samma sätt med kristendomens Gud. Att man känner Guds närvaro, och upplever att Gud finns, kan betyda att det faktiskt är sÃ¥ att Gud finns och är närvarande. Av samma skäl som inte ”hotet” kan avfärdas, kan inte Gud avfärdas.
Det största problemet som jag ser med ovanstÃ¥ende argument är att mÃ¥nga personer har en känsla av vad som skulle kunna hända. Att tvÃ¥ storvuxna personer hotar en man i en mörk gränd, kräver färre obevisade hypoteser än att Gud finns. Man kan tro pÃ¥ ett hot, för att man redan tror pÃ¥ ”män”, ”mörka gränder” och ”potentiellt hotfulla beteenden”. Men förekomsten av gudomar och deras förmÃ¥ga att interagera genom känslor, är inte alls lika självklar för mÃ¥nga. Ännu mindre självklart blir denna haltning i liknelsen om vi föreställer oss en eller flera gudar frÃ¥n en främmande religion. Och om vi accepterar gudomars existens, hur vet vi att vi tillskriver upplevelserna till rätt gud? I ett scenario där det gÃ¥tt riktigt fel, kan känslorna komma frÃ¥n superevolverade utomjordingar, och i ett annat scenario kan känslorna vara en produkt som vi själva framkallar. Precis som situationen med de hotfulla männen kan situationen vara nÃ¥got vi har hittat pÃ¥, men det kan ocksÃ¥ vara pÃ¥ riktigt utan att vi behöver ändra i speciellt mycket annat vi tror oss veta om verkligheten. Igen, mÃ¥nga tror att män finns pÃ¥ riktigt, o.s.v.
Att försanthÃ¥lla Guds existens är inte problematisk ur ett intellektuellt perspektiv. Gudstro behöver inte vara kompatibelt med hur vi hanterar andra vetenskapliga frÃ¥gor, eftersom frÃ¥gan om Guds existens stÃ¥r bortom vetenskapen. ”Gud finns” skulle inte ett vetenskapligt ansprÃ¥k, eftersom det inte gÃ¥r att undersöka eller testa, och eftersom det inte är ett vetenskapligt ansprÃ¥k, sÃ¥ borde inte nÃ¥gon ha nÃ¥gra problem med att naturvetare är gudstroende. Naturvetare som tror pÃ¥ Gud kan vara utmärkta vetenskapliga skeptiker, eftersom vetenskaplig skepticism bara handlar om synen pÃ¥ vetenskap – inte synen pÃ¥ Gud.
Det klassiska god-of-the-gaps-argumentet bygger pÃ¥ att om man inte förstÃ¥r ett visst naturligt fenomen, och klassificerar fenomenet som nÃ¥got ovetbart, skapas en kunskapslucka där det skulle vara legitimt att placera in sin personliga vidskepliga förklaring. För en gudstroende är det naturligtvis Gud. Som exempel kan inte Michael Behe förstÃ¥ hurbakterieflagellen kan ha evolverats, alltsÃ¥ är det hans Gud som har skapat den. Och eftersom inte William Dembski kan tänka ut andra krafter som skaparkomplexitet och mÃ¥ngfald än lag, slump och design, sÃ¥ mÃ¥ste design väljas somförklaring där inte lag eller slump bidrar med nÃ¥gon förklaring. Detta är ett modifierat god-of-the-gaps-argument som gÃ¥r ut pÃ¥ att eftersom vi inte vet hur vi kan testa Guds existens, ska Guds existens betrakta som ovetbar, och därför är det första argumentet om subjektiva sanningar fortfarande giltigt. Men argumentet kan diskvalificeras pÃ¥ samma grund som det traditionella god-of-the-gaps-argumentet. Dessutom vill jag tillägga att ett pÃ¥stÃ¥ende om den objektiva verkligheten kan vara ett vetenskapligt pÃ¥stÃ¥ende även om vi tar hänsyn till god-of-the-gaps. Säger pÃ¥stÃ¥endet nÃ¥got ett socialt fenomen eller nÃ¥got naturens beskaffenhet, kan det finnas ett vetenskapligt intresse att ta ställning till pÃ¥stÃ¥endets korrekthet. Speciellt om pÃ¥stÃ¥endet har mycket stor dignitet (gud/gudar finns) eller extremt stor dignitet, som t.ex. ”den gudstro just jag besitter stÃ¥r inte i konflikt med hur den objektiva verkligheten är beskaffad”. AlltsÃ¥: Jag tror inte bara pÃ¥ Gud, guden i frÃ¥ga finns.

Categories: Uncategorized

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.