Socialdemokraten Veronica Palm har polisanmält Björn Söder för sin facebook-status som ironiserade över islam som ”fredens religion”. Palm vill få prövat om man får ironisera över islam. Man får ju förutsätta att Palm hade struntat i polisanmälan, om hon tyckte att det är viktigt att Söder får skriva som han gör, men istället ställer hon sig i samma läger som miljöpartisten Mehmet Kaplan och kristdemokraten Tuve Skånberg. Detta är under all värdighet. Jag ogillar Björn Söder och hans uttalanden minst lika mycket som Veronica Palm ogillar dem, inget snack om den saken, men jag kan inte föreställa mig att ständigt medhåll är viktigare än allas rätt att tala. Detta är Björn Söders facebook-status:
”Fredens religion visar sitt ansikte.”
Det finns bättre och sämre åtgärder att vidta när man ser en kommentar man ogillar. Man kan t.ex. välja att svara på kommentaren, eller så kan man kan välja att skriva en arg debattartikel i Svenska Dagbladet. Den kreative läsaren kommer säkert på flera rimliga åtgärder, särskilt med tanke på att båda parter sitter i riksdagen. Veronica Palm polisanmäler. Jag kan inte för mitt liv se att vi har något att vinna på att offra våra fri- och rättigheter för religionens helighet, muslim eller ej. Att förutsätta att alla muslimer är som små barn som måste skyddas från kritik, satir, klumpiga yttranden och nedlåtande kommentarer, är rasism.
Men det finns hopp. Följande är hämtat från ett inlägg av Mauricio Rojas, i samband med att Nerikes Allehanda hade publicerat en bild av Lars Vilks föreställande profeten Muhammed som rondellhund:
”Det vi har att vänta oss är en lång och många gånger mycket plågsam konfrontation, ty slaget om våra och andras friheter kommer inte att vinnas över en natt. I denna långa konfrontation finns det en risk som jag i detta sammanhang vill uppmärksamma: att vi låter oss skrämmas till tystnad, att vi börjar använda ett slags självcensur i syfte att inte provocera våldsverkarna. Det vore förfärligt, och lika förfärligt vore om vi, på något sätt, lägger skulden för det inträffade på dem som har blivit hotade för att de begagnade sig av våra fundamentala rättigheter. Det får vi aldrig göra även om vi ogillar hur dessa friheter används. Vi måste visa vår ovillkorliga solidaritet med offren.
…
Lars Vilks och andras liv är inte bara hotat, utan det har totalt förändrats genom att de ständigt behöver leva under hot och behöver skydd mot eventuella våldsverkare. Samma sak drabbade för en hel del år sedan författaren Salman Rushdie och, för några år sedan, den holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali. De danska karikatyrtecknarna har också sett sina liv förändras för att de gjorde bruk av vårt demokratiska och öppna samhälles viktigaste frihet, friheten att yttra sig och inte bli censurerade.
…
Tack vare dessa människor är vi fria i dag, och bara om vi inte glömmer deras exempel och frihetens uppfordrande budskap kan vi fortsätta att vara det.”
Det finns fler exempel på politiker som vågar stå för grundläggande fri- och rättigheter. Göran Hägglund säger att attentatet är avskyvärt, och att det både är ett slag mot personer och press- och yttrandefriheten. Och frågan är om mänskliga rättigheter har blivit en höger-vänster-fråga?
Jag vill också påminna om straffet som utdelas till Raif Badawi för att ha ”förolämpat islam”.
Lämna ett svar