Anders Hesselbom

Moderaten och nytillträdde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson besitter förkastliga åsikter, och frågan om hennes lämplighet har diskuterats en del. Svantesson representerar inga åsikter man inte får ha. Om hon tycker att det är fel med homosexualitet eller abort, så är det upp till henne. Så länge man inte t.ex. missaktar homosexuella, är det helt ok att tycka att det är fel att vara homosexuell. Att lämpligheten i dessa åsikter diskuteras, är mycket bra! Det finns en mycket god poäng i att väljarna känner till politikers åsikter i olika frågor, för även om frågorna inte alltid ligger i linje med deras uppdrag, kan de få genomslag.

Göran Hägglund representerar ett parti som trots sitt namn, kristdemokraterna, säger sig vilja skilja på religion och politik. Hägglund är inte bara socialminister, han är kristen och motståndare till sekulariseringen av samhället. Självklart slår detta igenom, t.ex. när han i egenskap av minister argumenterar för tillåtandet av gudstjänster icke-konfessionella skolor. I november 2012 skriver han att lösningen på problemet en religiöst neutral skola, är att inte kalla de religiösa inslagen för ”undervisning” och göra dem frivilliga. Snacka om att lägga fokus på fel saker och att hänga ut dem som inte vill praktisera religion i skolan!

Man får alltså betänka att inte alla vill separera sin religion från sin person, inte ens i egenskap av minister. Så hur resonerar Elisabeth Svantesson? Till tidningen Dagen säger hon: ”Min tro är en del av den jag är, jag delar inte in mig själv i olika bitar.” Det verkar alltså som att inte bara Hägglund utan även Svantesson tänker agera utifrån sin tro, men det behöver inte vara dåligt. Hon kanske har positiva sidor som också beror på sin tro, och det kanske är dessa hon släpper fram. Jag kommer dock inte vara nöjd då heller, eftersom jag känner mig tryggare om personer med makt kopplar på intellektet istället för religionen. Vem som helst som läst Hägglunds artikel borde hålla med, men om inte annat så påminner jag gärna om Tuve Skånbergs motion om ”Creationism”. Nej, Skånberg har inte upptäckt något som den etablerade vetenskapen missat, han villhelt enkelt vara skapad av Gud för att det bekräftar hans religion. Religiöst motiverade åsikter kan vara precis hur genomdumma som helst, vilket Tuve Skånberg gärna illustrerar. Svantessons församling är förresten kreationister, och utbildar i kreationism i sin friskola.

Jag har inga som helst problem med att någon tror sig vara skapad av någon annan, men igen måste vi komma ihåg att skapelsetro är en dåres tro (det är alltså inte en slump att t.ex. Tuve Skånberg är skapelsetroende), och vi ska även komma ihåg att väljarens representant ska representera väljaren – i detta fall en idiot med rösträtt. Problembilden är uppenbar, eftersom moderaterna är ett seriöst parti. (Sedvanliga reservationer.)

Just nu jobbar Svantesson med strategin att hävda att sina tillkortakommanden är religiöst motiverade och därför något som hon kan välja att inte kommentera, och med ens är hon en tillgång för partiet. Hade Cecilia Stegö Chilò hävdat att hon smitit från sin tv-licens av religiösa skäl, hade hon varit våran kulturminister idag. Åtminstone fram till att någon frågar sig varför förkastliga åsikter är mindre förkastliga för att de är religiöst motiverade. Trots allt, intellektuellt motiverade åsikter är mer sällan förkastliga.

En halmgubbe som använts för att försvara Elisabeth Svantesson handlar om att påvisa att hon inte är antisemit. Jag håller helt med om att denna anklagelser inte kan riktas mot henne. Det enda vi vet om Svantesson är att hon är medlem i en evangelistisk kyrka, och att dessa brukar vara israelvänliga. Hon kvalificerar alltså inte som antisemit på grund av något förakt för israeler. Hennes åsikt om andra semiter, som t.ex. palestinier, vet jag inget om, och jag har absolut ingen anledning att utmåla Svantesson som antisemit på grund av förhållandet till Palestina. Svantesson kan kritiseras på de ställningstaganden hon faktiskt gjort – spekulationer är överflödiga.