Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2012-01-13
Båda sidor i debatten om huruvida man ska få skära förhuden av sitt barn, hänvisar nedlåtande till den andra sidans fokus på en liten hudbit på snoppen, men för min del måste jag säga att den sista respekten som fanns kvar för religiösa debattörer, har spolats bort permanent i och med att alla fått säga sitt i denna debatt. I den här repliken tänker jag försöka att inte hänga ut någon, utan fokusera på sakfrågan och argumenten som används – vilket kan vara nog så provocerande.
”Vi piercar småflickor i öronen utan att de förstår konsekvenserna, alltså är religiös omskärelse på småpojkar ok.”
Betrakta åldersskillnaden, och vad som initierar ingreppet. ”Ingrepp” är kanske ett förskönande ord när vi pratar om klåfingriga gudfruktiga män som, utan bedövning, ger sig i kast med att karva i snoppen på ett försvarslöst barn – ”övergrepp” är naturligtvis det enda anständiga ordet. Jag har själv barn, en flicka och en pojke. Min dotter fick ta hål i örat när hon var liten. Initiativet kom från henne. Jag förklarade för henne att det kan göra lite ont, och att det måste hållas rent tills det har läkt. Piercing är inte en rättvis liknelse. Att göra ett ingrepp i blygdläpparna utan bedövning, skulle kunna vara en bättre liknelse för att förstå vad vi pratar om. Men varför behövs liknelser? Gud har varit med ett tag, han skiter i om du skippar en omskärelse. Ett litet barn däremot, kräver att man har ena foten i verkligheten, för det är där barnet befinner sig tills du är färdig med din indoktrinering.
”Problemet med religiös omskärelse är att det är en omskärelse, inte att den är religiös.”
Det finns inget fel i omskärelsen i sig. Problemet är inte omskärelsen! En situation skulle kunna vara en misslyckad operation mot förhudsförträngning. Det kan lösas med omskärelse. Det görs då för patientens bästa, med bedövning. Inte för att tillgodose ett påhittat, blodtörstigt, psykopatiskt alterego till dig själv, som du kallar Gud! Problemet är givetvis att ingreppet görs just som en religiös rit. På ett försvarslöst barn.
”Omskärelsen är en del av min kultur.”
Att du inte kan prioritera, är inte ett argument. Att du saknar moral, är inte ett argument. Detta verkligen är för dumt för att kommentera, men om du själv tror på detta argument, pröva det i domstol. Ladda hem en upphovsrättsskyddad film från The Pirate Bay, låt andra ta del av den, och åberopa ”kultur” i rättegången, så får du se hur mycket det betyder. Inget. Det som räknas är vad du gör, inte varför. Man kan inte snäll-stympa ett barn i könsorganet. Hade snällhet varit en faktor, hade du låtit bli.
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar