Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Förvånande om hur kvinnor röstar
2015-12-02
Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning för november 2015 innehåller en liten detalj som förvånar mig. Fler kvinnor än män röstar på V, fler kvinnor än män röstar på MP och fler män än kvinnor röstar på SD. Men tittar man på dessa tre partiers förmåga att attrahera kvinnliga väljare så kan man konstatera att 5,7% av kvinnorna röstar V och 6,8% av kvinnorna röstar MP, vilket innebär att 12,5% av Sveriges kvinnor röstar V eller MP.
Men hela 15,4% av Sveriges kvinnor, alltså 2,9 procentenheter mer, röstar på SD. Varför finner kvinnor att Sverigedemokraterna tilltalar dem mer än vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans gör? Även om vi adderar dem som röstar på Fi, så förblir SD mer populära hos kvinnor.
Kategorier: Uncategorized
14 svar till “Förvånande om hur kvinnor röstar”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Enda partiet som gör något åt våldtäkter och kvinnligt slaveri…..? Det har sällan med intellektuella överväganden att göra. Män som inte skyddar sina kvinnor, blir aldrig populära. Evolutionen….Du vet…..
Det pågår opinionsundersökningar hela tiden. Aldrig har det hänt att någon frågat mig! Undras hur det där går till egentligen.
En förklaring skulle kunna vara det som snuddades vid i kvällens Agenda i Filipstad.
Reportern gick ut på gatorna och frågade vanligt filipstadsfolk om vad de tyckte om att det finns oproportionellt många flyktingar i väntan på asylbesked i deras stad. Ingen verkade speciellt pratsam, men två unga flickor lät sig i alla fall intervjuas. Den med det långa rågblonda håret sa, ungefär, hon liksom svalde orden samtidigt som hon formulerade dem, att det kändes olustigt ibland, "de är efter en, liksom".
"Blir du förföljd?" frågade reportern. "Neaej…" "… Det liksom känns…"
"Vågar ni inte gå ut på kvällarna?"
Hon svarade "…Jo…" "Det liksom känns…Jag vet inte…"
"Hur känns det, menar du?"
Flickan gav intryck av att pressats in i en fälla, hon svarade igen: .."jag vet inte." Och så en gång till, ett osäkert, undvikande "…Jag vet inte…"
Visserligen var producenten noga med att endast intervjua flyktingkvinnor med barnvagn, men att den lilla staden vimlar av sysslolösa testosteronstinna unga män som planlöst driver omkring på gatorna i grupper på åtta-tio stycken kunde man ändå inte missa.
En rivig flyktingmamma klagade bland annat över att hon ständigt måste hålla sin dotter instängd på rummet.
Varför? undrade reportern. Mamman förklarade att det finns onda män inhysta på förläggningen, hon gjorde en fingersnurrning mot sin tinning.
Att en ung värmländska inte vågar säga sanningen i teve, nämligen att hon är rädd när hon går på gatan och möter flockar med ynglingar med annorlunda kvinnosyn som hon upplever "är efter en" är tragiskt.
Jag skulle gissa att hon röstar SD, det enda partiet som vågar se att detta är ett problem och som skulle vilja skydda henne.
Men om man frågade henne vad hon röstar på skulle hon mumla: "…Jag vet inte…jag vet inte…"
För någon dag sedan såg jag på teve att Jimmie Åkesson ber för Sverige. Det betyder att vi har minst två troende partiledare.
SD är ett uttalat kristet parti. Även om vi inte kan veta mer än hur de vill framställa sig, så har även Annie Lööf och Jan Björklund sagt att de tror på Gud. Det skulle förvåna mig om inte vore fler, för är det något som utmärker svenska politiker så är det att inte förstå sin omvärld.
Från några intervjuer med Gustav Fridolin 2014: "Gustav Fridolin är övertygad om att Gud hjälpte hans mamma att resa sig ur rullstolen".
Och "Där ger tron på Gud och Jesus mig en trygghet, avslutade han". (Jag googlade, letade ej efter källan. Gör det den som tvivlar 😉
I en teveintervju som jag såg för något år sedan talade han om sin kära mormor (farmor?) och om den barnatro som han fått genom henne och som fortfarande är hans rättesnöre.
Sen har vi ju Livets ordaren (det är riktigt allvarligt) Elisabeth Svantesson som dock ligger lågt med sin vidskepelse, vid intervjufrågor svarar hon kort "det är privat".
Jag misstänker att det är rätt många makthavare som ligger och trycker med sin tro, av rädsla för att framstå som mindre tillräkneliga.
De bör misstänkliggöras, ifrågasättas och skrattas ut, anser jag.
Jag glömde förre finansministern Anders Borg, som först fann Jesus och sen slog sig lös med en känd sexbomb – frun fick fara och flyga.
Lokatt 2 december 2015 22:09
Jag konsulteras av och samlar poäng hos Novus. Känn dig trygg med att jag samlar poäng hos Sverigedemokraterna också, trots sin kyrklighet 😉
Annie Lööf… Nu blir jag väl häcklad och rullad i fjäder förstås – men är det inte så att om man kommer från Småland med omnejd, som Blekinge (Åkesson ) så är det kört, liksom? Guden härskar hos alla med lustiga "r" !
Ibland måste man kunna se mellan fingrarna…
Tjära, och fjäder skulle det ju va.
Lokatt 3 december 2015 10:46
Nu skorrrrar jag visserligen inte trots att jag är född i de lustiga r-ens rike men det är nog helt klart att landsortspolitiker förlitar sig mera på kyrkan, kung & fädernesland än på skepticism och evolution. Men liksom Paris en gång var värt en mässa så kan väl en realistisk flyktingpolitik tåla lite psalmsång!
Absolut!
Björn
De som uttalar r-et rätt och skönt är finlandssvenskarna anser jag (eller hur Kristian G). Det är så tydligt och – ja, vackert. Stockholmarna (jag) har inga "r" !
Bokstaven försvinner på något mystiskt sätt, lyssna till ordet "bord" till exempel.
Maken här talar s k ädelskånska, naturligtvis med skorrande r.
Men när satirprogrammet Partaj häcklar och härmar Annie Lööf pjatajj man såhäj. Och det stämmer nog, även smålänningars r är på rymmen!