Anders Hesselbom

Jag gillar att titta på Melodifestivalen. Jag uppskattar det festliga och jag uppskattar tävlingsmomentet. Dessutom är jag musikintresserad och därför nyfiken på vilka bidrag som valts ut. Tyvärr gör samma musikintresse att jag hellre lyssnar på rock än på listpop, men ändå, jag gillar musik. Jag har däremot aldrig sett charmen med varken Gina Dirawi eller Danny Saucedo. Jag tycker inte att någon av dem har uttalat sig i någon sakfråga på ett sådant sätt så att jag blivit imponerad av dem, och jag tycker att båda har sagt saker som fått mig att irritera mig på dem.

När Dirawi pratat om musik har det varit ganska oinitierat, som den 22-åring hon är. När det gäller just musik så ska man gärna vara lite präglad av det producentorienterade sättet att se på musikbranschen för att kunna relatera till andra 22-åringar, och det är givetvis en bidragande förklaring till varför inte jag kan ta till mig av det hon säger. Och när det dessutom bubblar upp nyheter som kan tolkas som ett slentrianmässigt förhållande  till antisemitism, så bidrar det till att jag har svårt att ha Dirawi som min idol. Jag hänvisar givetvis till att hon först publicerade ett tips om en bok, och sedan tog bort tipset när hon fick höra att författaren betraktas som antisemit.

Saucedo har inför kamera använd ordet ”svartingar” när han pratar om andra människor, samt skrivit en extremt korkad text om Jesus som ”dog för våra synder” på sin blogg. När Saucedo pratar religion, får man en obehaglig känsla av att det finns katolska inslag i hans teologi, något som knappast bidrar till bilden av en sammansatt och nogräknad person. Många katolska dogmer är motbjudande och osympatiska för personer med en humanistisk värdegrund, inte minst synen på homosexuella. Påven betraktar homosexualitet som ett hot mot världsfreden, vilket skulle vara ett ganska oproblematiskt uttalande om han gjorde det i egenskap av nazist, eftersom många är överens om att nazismen verkligen är en undermålig värdegrund. Men när man pratar i egenskap av katolsk auktoritet, så finns det alltid förvirrade människor som menar att religion i sig ska vara något respektabelt. Givetvis är det vad man tror (eller inte tror) som är grunden för vad som är värt att respektera – inte det man klassificerar som religion.

Jag gillar att titta på Melodifestivalen, och därför ska jag ge både Dirawi och Saucedo en nystart. Allt är glömt och förlåtet, och mycket av min skepticism mot dem beror på mig, inte på dem. Och förmodligen är båda dessa mer världsvana för sin ålder än vad jag var när jag var i deras. Gardell och Mark var jätteroliga som programledare, och GES/Gardell uppträdde med en cover på Queens ’39 i pausen. Lill Lindfors tappade kjolen i ESC och 2005 var skeptikern och komikern Mikael Tornving sidekick i Melodifestivalen, så oväntade trevliga överraskningar händer onekligen ibland.