Anders Hesselbom

Varför försöker lite mer entusiastiska kristna skapa en dikotomi mellan vetenskap och religiös tro? Det som för oss naturalister kan framstå ett avståndstagande, är egentligen ett sätt att utnyttja redan vunnen legitimitet för att låta ganska konstiga föreställningar få passera. Ett iögonfallande exempel är läraren och apologeten Per Ewert, som gått i bräschen när det gäller att etablera alternativa, mer trosinriktade, vägar till kunskap. Dessa träffar ofta långt ifrån vad som är vetenskaplig konsensus, vilket ger näring åt diskussioner om verklighetens beskaffenhet utanför den vetenskapliga sfären. Jag tänker givetvis på skapelsetro. Huruvida människan evolverats från enklare varelser, är inte en fråga som längre är öppen för diskussion inom naturvetenskapen, men debatten går alldeles utmärkt att föra bland gemene man, när personer med en motstridande trosföreställning vill få gehör för sina tankar och idéer. Ewert är en av skribenterna i boken ”Gud och hans kritiker”. Där ägnas inte mindre än två kapitel åt komplexitetsargumentet mot evolution, för skapelse. Själv skriver han på Newsmill att det är ”väl känt” att designargumentet har fått allt större uppmärksamhet under senare år, dels i syfte att försvara en skapelsetroende lärare och dels i en text som handlar om mer än biologi, nämligen verkligheten som vi känner den.

Men trots att rådande konsensus i många fall är besvärande för den lite mer bibeltrogne, är ändå vetenskaplighet något man betraktar som positivt. Ovetenskaplighet är lika besvärande som distansen till konsensus. Har du någon gång samtalat med en person, och det framgår att personen är kreationist? Om du då frågar honom huruvida han tror på berättelsen om Noaks ark, att jorden är 6000 år gammal, eller något annat som är förknippat med religiös fundamentalism, och han svarar ”jag är kristen” eller ”jag tror på Gud”, då har du fallit offer för ett retoriskt trick. Ett retoriskt trick som utnyttjar det faktum att gudstro är mer allmänt accepterat än t.ex. föreställningen att jorden är ung, eller föreställningen att berättelsen om Noaks ark beskriver en verklig händelse. Du ställer en ja- eller nej-fråga, du får en hänvisning uppåt i förtroendetrappan till svar. Att man är kristen betyder nämligen inte alls att man med nödvändighet tror att jorden är 6000 år gammal, men folk i allmänhet respekterar gudstro i högre utsträckning än de respekterar ungjordskreationism, vilket ungjordskreationisten känner till och utnyttjar. Knepet borde inte fungera, för ”jag tror på Gud” är inte alls ett vettigare uttalande än ”jag tror att jorden är 6000 år gammal”, ur ett intellektuellt perspektiv. Om vi vågar se det, kanske vi slipper bemöta religiösa argument till varför vi måste ha skolavslutningar i kyrkan, varför förhudar måste bort, och varför skapelsetroende församlingar ska få driva grundskolor.