På temat ”jag får prata illa om ateister för jag är själv ateist” får låtsasforskaren Stephen LeDrew betalt av Uppsala Universitet för att dra skitsnack om ateister ur arslet, och kalla det för ”forskning”. Tidningen Fokus publicerar en intervju med LeDrew, där man (förmodligen) låtit all galenskap som kommer ur LeDrews mun passera ofiltrerat.
Det som skiljer en nyateist från en ateist är att nyateisten tar sig friheter som normalt är reserverade för personer som antingen tror på Gud eller som gillar religion – att yttra sig. Att påstå att Gud finns, och att påstå vilka åsikter denne Gud har, anses vara en skyddad aktivitet. Goda ateister tuggar och sväljer, medan nyateister tar sig friheten att svara.
Nej, vi anser inte att vetenskapen ska stipulera regler, nej vi vill inte utrota religion – googla gärna ordet ”sekulär”. Nej vi är inte fastlåsta vid något fundament, nej ateismen härstammar inte från 1800-talet (som om det vore ett problem). Nej, IS är inte religiöst neutrala, och så vidare. Stephen LeDrew inte bara använder de mest uttröttade klichéerna, han gör det under falsk flagg – att han skulle vara vetenskapsman. Man baxnar!
Man kan naturligtvis inte utesluta att Stephen LeDrew både är okunnig och lite bakom flötet, men det är helt uppenbart att det stora problemet här är att viljan att missakta sina medmänniskor är så stark att han helt enkelt ljuger, hittar på, och snyter sina påståenden ur näsan, och legitmerar det genom att kalla det för forskning. Det finns inte mycket snällt att säga om Stephen LeDrew, men man får väl hoppas att Uppsala Universitet har högre ambitioner än att vara vuxendagis för en massa korkade jättebäbisar som snackar skit.
Och apropå teologi, universitetsprästerna i Malmö är en ständig källa till underhållning. Min senaste ordväxling med dem berodde på kort kommentar från någon (John? Erik? Jakob? Peter?) som har tillgång till Twitterkontot @RadioHoudi. Prästerskapet skrev med anledning att Sverige åkte ur fotbolls-VM:
”Godnatt Gud. Allt är fullbordat. Kung Zlatan och Sverige abdikerar och låter resten av Europa leka själva. Vem ska nu hjälpa oss att pausa livet.”
Det önskvärda svaret är naturligtvis: Jesus! Låt oss acceptera myterna om Jesus som odiskutabla sanningar! Låt oss genast upphöra med vårt kritiska tänkande! Låt oss dra en parallell mellan hur djärvt och hur sant ett påstående är! Halleluja!
Denne okände någon (eller okända någona) svarade:
”Gud står alltså på Belgiens sida.”
Då båda sidor bad Gud om seger, följer detta svar logiskt från det faktum att bara ena sidan vann. Belgien. Men inte alla låter sig förföras av repliken. Skånska prästerskapet svarar:
”Vem vet vilka intressen Gud har av fotboll. Gud kanske stod på en grupp barns sida som ville ha hem sina pappor till midsommar”
Om så vore fallet, skulle Gud självklart prioritera barnen. Rimligen borde detta vara sant för båda sidors barn. Således…
”Vad hade andra lagets barn gjort för fel? Nej, insikten att Gud inte finns på riktigt är värdefull.”
Tillåt mig använda mig av ett resonemang från den framlidne Christopher Hitchens. Varför dör goda människor i naturkatastrofer? Givet att Gud finns och givet att Gud vill att vi ska vara goda, är detta ett mysterium. Men givet att Gud inte finns, vilket vi lugnt kan konstatera är fallet, borde onda som goda människor, på en svalnande planet med ett kaotiskt vädersystem, dö. Våra observationer är inte ett mysterium förrän vi lägger till en onödig hypotes – och låt mig betona – en orimlig hypotes: Gud.
Så hur hanterar prästerskapet detta?
”Fel??? Leka igen? Utsagan att tron på Gud är en fantasiprodukt kan också tillämpas på tron att Gud inte finns. Ingen vet säkert.”
Ingen vet? Tron att Gud är en fantasiprodukt? Väx upp, för tusan! Malmös teologer ger verkligen ett ansikte åt tendensen att vara immun mot enkla fakta.
Lämna ett svar