Anders Hesselbom

Hur farlig är en nymf?

2018-02-03

SVT berättar att Lisa, 25 år, chockades över att en manlig städerska jobbade i simhallens dusch när hon skulle begagna den. Jag har inte tänkt på att man kan chockas över en sådan sak, eftersom sådant inte är något konstigt för min generation. Vi har blivit hårt präglade av kravet att vara nakna inför andra, både i skolan och i diverse badanläggningar. När jag var 25 år fick vi snällt finna oss i att duscha trots att en kvinnlig städerska eventuellt jobbade där, och tjejerna fick ibland finna sig i att städerskan var manlig. Att samhället förändras i sitt förhållande till nakenhet behöver inte vara något dåligt. Människor som inte är vana att vara nakna inför andra, ska inte behöva vara det.

Med det sagt, det finns saker med den nya riktningen som jag ogillar. Nakenhet har gått från att vara något naturligt, via något som ibland är ett nödvändigt ont, till att bli något som både uppfattas som obehagligt och något som nästan betraktas som en valuta. Det svenska samhället har alltså inte bara gått från att vara liberalt i synen på nakenhet till att vara konservativt, samhället har även blivit mer sexistiskt. Den som inte vill att pojkar och flickor över huvudet taget ska få bada tillsammans, och som önskar att ”sin kvinna” ska skyla sig med hijab, kan eventuellt rent av betrakta kvinnohud som hårdvaluta.

Den yttre påverkan som vi utsatts för från mer konservativa och mindre feministiska kulturer, har vi hanterat dåligt. Speciellt på den yttersta vänsterkanten har man låtit sig förföras av främmande och exotiska kulturer, hur misogyna dessa kulturer än må vara. Och även om jag vet att det gamla frigjorda Sverige aldrig kommer att komma tillbaka så vill jag hålla debatten levande – jag ser problem med den pågående utvecklingen som inte stannar vid det uppenbara problemet att kvinnor skulle vara objekt.

Manchester Art Gallerys kanske mest prominenta verk är ”Hylas and the Nymphs” (Hylas och nymferna) av Waterhouse (1896). I högstadiet fick vi lära oss att Hylas var Herkules följeslagare som fördes bort av nymfer, och det är vad målningen illustrerar.

Detta verk togs tillfälligt bort i samband med en utställning. Så här i efterhand betraktar jag gärningen som ett debattinlägg i samband med #MeToo-kampanjen, och de lyckades provocera mig rejält. Har man censurerat konst? Handlar kampanjen #MeToo kanske om mer än sexuella övergrepp? Våldtäkt och andra sexuella övergrepp är något fruktansvärt. De som gör sig skyldiga till detta bör spärras in för gott – de har inget i ett öppet samhälle att göra.

Jag, som så många andra män, får ibland ta emot skamliga förslag och blir ibland klumpigt uppraggad. Att sammanblanda detta med riktiga övergrepp är en förolämpning. Men myten om Hylas handlar om något annat. Nymferna representerar skönhet – de förförde honom. I dagens Sverige räcker det som kränkning, om än via proxy: Talman fick nog av bara bröst.

Uppdatering 2018-02-04: Vad är bra konst?

Kategorier: #MeToo, Moralism