Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Hur religion försvaras, avslöjar ett mönster
2012-02-26
Ateister som försvarar religion, behöver ta ett steg tillbaka och ta sig en funderare. Att försvara religion, eller att utveckla argument för varför man inte ska kritisera religion, är starkt knutet till en enda strategi som alltid återfinner sig: Att reducera religion till något som inte förtjänar kritik. Jag anser att detta är en dålig strategi, eftersom förekomsten av religion som inte träffas av en kritik, inte säger något om förekomsten av religion som bör kritiseras och bekämpas, för allas bästa.
En reduktion skulle kunna vara att kristendom inte behöver vara associerat med någon övernaturlig tro alls, det kan vara en kultur – en kultur som inte förtjänar kritik. Och utan vidskepelse finns inget incitament för en skeptiker att kritisera kristendomen. Man kan alltså konstruera en hypotetisk kristendom som inte förtjänar kritik från skeptiskt håll, för att skydda kristendomen från kritik. Halmgubbar skapas för att ha något att riva ner, men här skapar man en representation för att ha något att skydda.
När man tittar på hur reduktion av religion praktiseras, träder ett mönster fram. Ett mönster som låter oss avläsa en rangordning. Judendom och kristendom skyddas från kritik genom att reducera det till en kultur, därför att den kristna eller judiska kulturen antas vara mindre svår att försvara än den kristna eller judiska religiösa tron. Och vem är jag att kritisera när förhuden klipps av, av kulturella skäl?
Nu börjar det bli intressant. Islam reduceras gärna till tron på Gud och att Muhammed var hans profet. Islam reduceras inte till kultur, utan till tro. Man går den långa vägen här! Eftersom Gud är ett övernaturligt väsen, borde tron kunna kritiseras, men icke. Då heter det att tron på Gud inte har några praktiska konsekvenser på kulturen. Religiöst motiverade gärningar har tydligen inget med religion att göra.
Riktigt intressant blir det när en muslim säger att man kan vara muslimsk ateist. Är man inte främmande för den muslimska kulturen, är man inte lika rädd för den. Känslan inför kulturen, avgör om det är den som får stryka på foten när religion ska reduceras. Istället, sätt ner foten vid alla religiösa anspråk, och vid alla kulturella uttryck som innebär att yttrandefrihet begränsas eller förhudar måste klippas bort.
Kategorier: Uncategorized
2 svar till “Hur religion försvaras, avslöjar ett mönster”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
I frågan är jag mest själv intresserad av det fenomen av osaklighet och selektivism som ateister kan uppvisa som jag sett i många aspekter av religionshistoria. Stora temadelar av min blogg har varit tillägnade det ämnet.
Så ok, vi ateister tycker illa om kristendomen. Det innebär liksom inte att vi ska lägga objektivismen på hyllan så som många ateister tyvärr gör.
Det GÅR faktiskt att tillskriva en religion positiva egenskaper och bedrifter – och ändå vilja bekämpa den utifrån de negativa.
Eller rättare sagt, man SKA göra det om man vill föreställa saklig.
På sätt och vis är det positiva irrelevant. Samma positivitet finns hos annat som inte är religion. Det finns positiva saker hos det mesta. Kommunism. Whatever. Det som är relevant, är hur det vägs mot det negativa.