Det fruktansvärda attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo har gjort att många på twitter känt sig manade att påminna oss om att problemet inte ska anses vara islam, utan människorna. För att uttrycka mig försiktigt, är den föreställningen är lite märklig. Låt gå för att man verkligen är en ond människa beroende på vilka doktriner som gnuggas in i huvudet på en, eller vilka sekter man faller offer för, men det friskriver inte läran i sig, som fortfarande kan vara diskutabel. Det finns mycket i Koranen som är tveksamt, och det finns många förbud och påbud som betraktas som muslimska, som är nästan lika tveksamma. Det finns ingen anledning för muslimer eller de som vill försvara mångkulturen att vara rädda för att erkänna detta. Det är sant för de flesta stora religionerna.
Det omvända är inte heller sant, alltså att den som råkar leva i en tradition som gjort upp med de extrema tolkningarna (av vilken religion vi än må tala om) per automatik är en god människa.
Låt oss erkänna att de religiösa texterna i mångt och mycket subventionerar ett bedrägligt beteende, och att islam inte är något undantag. Och religion bygger på tillit. Auktoritära personer och auktoritära texter. Detta gäller givetvis även extrema yttringar av religion, tro inget annat [sic].
Lämna ett svar