I dagens Nerikes Allehanda skriver Evelyn Schreiber att svenska tjejer lever lyxliv i Barcelona och Dubai för ett hög pris – de tjänstgör som eskortdamer. Om tjejerna tycker att priset är för högt, varför väljer de att leva så här under en period av sitt liv? Schreiber frågar sig hur läsaren skulle reagera om det var sin dotter som lät män utnyttja henne för att hon skulle ha råd med en ny klocka?
Inte alla är så öppna om sina privata affärer som Evelyn Schreiber föreställer sig. Jag har själv vuxna barn, och jag är rätt nöjd med att inte veta allt om dem. Men vad jag faktiskt vet, är att inte alla kvinnor är offer för omständigheterna, utan fullt kapabla att fatta egna beslut, och om man medvetet placerar sig i en struktur, temporärt och frivilligt, så är man inte något offer. Sen kan man alltid moralisera över hur andra lever sina liv.
Om man verkligen blir utnyttjad mot sin vilja, t.ex. sexuellt trakasserad av en kund, kan det vara bra att veta att varken organisationer eller mellanchefer är så orubbliga som man ibland kan tro. Och de allra flesta klarar faktiskt att fatta egna beslut, oavsett kön.
Lämna ett svar