Anders Hesselbom

Ikväll ropas hovnarrarna in i kulturens namn

2023-03-04

Jag har länge sagt att det finns metoder att släppa kulturen fri, och helt oberoende av det sade Henrik Jönsson ungefär samma sak i sin krönika från idag. Min bestämda uppfattning är denna:

Att prata om ”armlängds avstånd” och låta medborgaren finansiera den kultur som politikerna vill ha, är att styra kulturen.

Att ersätta bidragen med skattesänkningar och på så vis ge kulturskapare en möjlighet att agera utifrån eget huvud, är att befria kulturen.

Jönsson var inne på tanken att den politiker som styr kulturen i en riktning som politikern själv gillar, inte är medveten om att han styr kulturen. Som exempel bjöd Jönsson på ett uttalande av Miljöpartiets kulturpolitiske talesman, Amanda Lind, som när hon blev konfronterad med förekomsten av politisk styrning i en riktning hon uppskattade, kort och gott konstaterade att det var en bra riktning. ”Armlängds avstånd” är mest ord i dagens Sverige.

Medan politikerna är intresserade av att kulturen ska verka i favör av deras politiska agenda, är medborgaren bekymrad över fri kulturs konstnärliga djup. Man litar inte på att finkultur som Kicki, Bettan & Lotta skulle ha någon chans på en fri marknad, där ytlig pop som Yes, Pink Floyd och Genesis trollbinder en andefattig publik. Nej, Staten ska garantera kultur. Star Pilots istället för Jethro Tull, Liamoo istället för Gentle Giant.

Och ikväll är det återigen dags för en statlig styrkemätning i underhållning. Skådebrödet ställs fram, hovnarrarna ropas in, medborgaren bjuds på ytterligare en melodifestival – så att hon inte chanserar på det kulturella planet.

Kategorier: Public Service

Etiketter: Kultur, Politik