Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Intelligenta tvekar, idioter är säkra
2016-10-10
När jag är ute och föreläser för skolungdomar om Gud, händer det väldigt ofta att man vill att jag ska bekänna mig till en viss osäkerhet kring hans icke-existens. Rent tekniskt är jag naturligtvis agnostiker – trots allt, ingen kan veta huruvida Gud finns eller ej. Ingen kan veta om vi utvecklats från enklare varelser eller om vi är skapade i vår nuvarande form. Ingen vet om jorden är platt eller om jorden är en planet. Så rent tekniskt är jag agnostiker även i dessa frågor.
I någon mån måste vi göra några grundläggande antaganden, och sedan får teorier följa från dessa.
Inom vetenskapen antar man att vi inte lever någon en illusion (som man gör i filmen The Matrix) och att vi kan dra slutsatser om världen vi lever i baserat på det vi ser. Går man på det spåret, är det alldeles uppenbart att Gud inte finns, att evolutionsteori förklarar arternas mångfald, att jorden är en planet, och så vidare. Det kan naturligtvis vara fel – verkligheten kanske bara är en föreställning i mitt huvud – men att tänka att den yttre världen verkligen finns, har visat sig användbart.
Den exakta definitionen av Gud är inte speciellt viktig. Om någon hävdar att Universums skapare opponerar sig mot homosexualitet, eller om någon hävdar att det finns ”ett medvetande” i Universum, är det upp till den som gör anspråket att komma med definitionen. Alltså, om någon på allvar skulle hävda att Gud finns, så har den personen en konkret definition av ordet att leverera, och då måste man givetvis förhålla sig troget till den definitionen. I dagens upplysta samhälle har jag väldigt svårt att se att det kommer att hända. Och åberopandet av subtilitet och ovetbarhet, är i så fall ett uttryck för att den kommer med anspråken inte har torrt på fötterna. Att man egentligen inte har koll, men hoppas att Gud finns. För att man inte förmår att föreställa sig något annat.
Poeten Charles Bukowski har sagt: ”The problem with the world is that the intelligent people are full of doubts, while the stupid ones are full of confidence.” Vi kan inte veta något, varken jordens form eller om Gud finns. Men det ger oss inte skäl att avstå från att acceptera vissa saker, såsom att jorden är en planet eller att Gud inte finns. Det får pusslet att gå ihop, och man får inte vara sämre än att man kan ändra sig, ifall nya fakta skulle komma fram. Skulle det visa sig att Gud trots allt finns, har vi förmodligen haft fel om allt – med en magisk spelare på bordet, är precis allting möjligt.
Kategorier: Uncategorized
14 svar till “Intelligenta tvekar, idioter är säkra”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Läste bara hit: "Ingen vet om jorden är platt eller om jorden är en planet. Så rent tekniskt är jag agnostiker även i dessa frågor."
Äh?
"Det kan naturligtvis vara fel – verkligheten kanske bara är en föreställning i mitt huvud"
Ofruktbart. Då kan ju även den föreställningen också bara finnas i ditt huvud o.s.v.
Ja?
Jag är en intelligent idiot … Känns bra!
En "intelligent" människa som aldrig är säker är en idiot! 😉
Mer "bra" med islam:
Så här står det på ett annat ställe i förklaringarna:
"Islam is a religion of peace. (—)
In Islam, killing one person is as if you are killing the whole humanity."
Därefter ett korancitat :
“Whoever kills a person [unjustly]…it is as though he has killed all mankind. And whoever saves a life, it is as though he had saved all mankind.” (Qur’an, 5:32)
Det här lilla ordet "unjustly" …
innebär väl att om jag som muslim anser att det är "rättvist" att döda någon, t ex en otrogen- kanske därför att det faktiskt står i koranen att otrogna skall dödas (om de inte konverterar till islam) så är det okej. Eller?
Ännu har jag inte hittat ett spår av något bra med islam.
🙂
Lokatt 13 oktober 2016 00:44
"det faktiskt står i koranen att otrogna skall dödas (om de inte konverterar till islam) så är det okej."
Koranens ord vittnar om att muslimerna kände sig verkligt starka och inte behövde frukta t.ex., de kristna. Eller förresten; för att få en snabb stol till paradiset kunde man ju bli martyr. Den tron ser vi ju fortfarande bevis på dagligen. Islam har inte förändrats alls. Därför är – om Anders tillåter – fortfarande en god koranbokstavstroende muslim en död muslin? Bara PK förblindade kan dra någon annan slutsats. Eller hur?
Det mest magstarka som jag hann se inatt innan jag slocknade var en beskrivning av hur kvinnorna lyckliggjorts genom islam. De lever i ett "överflöd" av rättigheter tack vare islam, och är "lyckliga" över sin upphöjda position.
(ska leta rätt på citatet)
En ofta upprepad lögn är en sanning, heter det ju. Om muslimska kvinnor gång på gång får höra att de är lyckliga i sitt överflöd av rättigheter så tror de att det är så. Att få lov att gå inslagna i tältliknande tygsjok med en springa för ögonen, och handskar så de inte behöver visa händernas lockande hud är en överflödande rättighet som de ska vara lyckliga över. Och de är de också, uppenbarligen, när man hör dem argumentera över sin "fritt valda" fångenskap. Nu börjar jag fatta ett och annat.
Här är citatet, från en kvinnlig muslim
"Another positive thing about Islam is the abundance of rights it has given women. It gave a lot of rights to women 1400 years ago, including, having the right to their own property, something unheard of that time, or even unthinkable of in other places. England gave women the right to own property in about 1900s, while Islam had given a long time ago. If every Islamic country out there follows the rules and rights that are to be given to a women as per Islam, every women would be happy."
Mest retar jag mig på ordet "abundance" (= överflöd, lyx, rikedom)
Jag tror inte att Erik Helmerson , (som alltså beskriver sig som "praktiserande katolik") har läst länken han skickat.
Förlåt. Med orden "verkligheten är en föreställning i mitt huvud", så menar du väl att verkligheten är en illusion. Men om huvudet hör till verkligheten, så är även huvudet en illusion. Det finns inte! Hur kan det då finna något i det?
Nu har du faktiskt öppnat för möjligheten av en själ, i vilken verkligheten är en föreställning. I så fall är du din egen Gud, som skapat din egen verklighet. Tror du på dig själv?
Oj, det var många fel där. En virtuell verklighet behöver t.ex. inte vara skapad av den som tror sig existera i den.
Laborerar du med flera verkligheter? I vilken existerar jag på riktigt?
Filosofiska länktips.
https://maxkern.com/2016/11/01/289-pa-tal-om-boxar/ och mitt eget
https://christerbroden.wordpress.com/2016/10/23/superskeptikernas-varldsbild/
Eventuellt kommenterar du ett inlägg som handlar om olika beskrivningar av en, där förekomsten av virtuella världar är ett sidospår. Jo, jag laborerar en del med sådana.
Tack för läsningen, du gillar verkligen inte kunskap?