Människors klädval (eller frånvaro därav) på badstranden utgör en mycket viktig principfråga. I Sverige har vi generellt sett inte några problem med att kvinnor behöver ha mer restriktiva regler för hur man får eller inte får klä sig. Det tydligaste exemplet på det skulle kunna vara olika badhusregler för män och kvinnor – om ett subjekt blir kränkt över att ett objekt är topless, är subjektet ett problem om objektet är man, medan det är objektet som utgör problemet om objektet är kvinna. Jag ifrågasätter alltså inte västvärldens orättvisa omyndigförklarande av kvinnor.

I samma anda borde det inte vara några konstigheter att Frankrike kriminaliserar användandet av den heltäckande baddräkten ”burkini” på stränderna? Om man diskuterar i perspektiv av symbolspråk och vad olika saker står för, kan ett burkiniförbud vara rimligt. Svenska makthavare beskattar sådant som är problematiskt (solenergi eller biståndsdonationer) och förbjuder sådant som anses vara direkt farligt (gårdsförsäljning av vin). Personligen anser jag att rätten att själv få bestämma hur man ska vara klädd, väger tyngre än det faktum att burkinins existens kommer från primitiva mäns syn på kvinnor som hårdvaluta. Jag förstår alltså varför man kan ogilla burkinin, men jag tycker att man ska kunna möta en burkini på ett mer vuxet sätt än en önskan om att förbjuda den.
Och med eller utan ett förbud, att tvinga av en person sina kläder, eller bötfälla denne för att kläderna bärs, är inte rimligt. Det kan jag motvilligt gå med på när symboler fästes på kläderna, som t.ex. en svastika, men inte när frågan snarare handlar om vad omgivningen associerar till själva plagget.
Lämna ett svar