Kampanjen #mittkors tar ställning för förföljda kristna runt om i världen. Kristna visar upp sitt kors både i en Facebookgrupp och i under samma hashtag på Twitter. Jag är inte kristen, och jag tycker att kristendomen är en bedrövlig religion, men för mig är religionsfriheten något självklart. Något som ska vara självklart. Ingen ska förföljas för sin tro.
Gunnar Sjöberg, han som skrev på sin blogg sekularism är tråkigt, destruktivt och andefattigt, är motståndare till kampanjen för att korset kan blir en ”distanserande markör”. Är man för något, borde man rimligtvis vara mot något? Och om korset inte längre bara är en symbol för vad man tror på, utan även vad man tycker… Alltså, resonemanget är inte speciellt tydligt, men det kretsar kring något sådant.
Vidare, Rebecca Hagnestad skriver om detta i Expressen, och där citerar hon Helena Edlund, en av kampanjens grundare.
– Korset används inte emot någon, utan det används för någon. Det används för att visa på hopp och kärlek och solidaritet i en värld av mörker och våld, säger hon.
Helena Edlund har läst Gunnar Sjöbergs Facebook-inlägg och har reagerat på hans ordval. Ett av orden som hon är kritisk till är ”okristligt”.
– Personligen så blir jag väldigt ledsen, därför att det är väldigt starka ord. Och som präst så blir jag bedrövad, för det är ju just det som är vårt uppdrag. Att visa på korset, det är ju mitt uppdrag som präst, säger hon.
Jag bär också en symbol som visar att jag är motståndare till religiöst förtryck, och jag bär den med stolthet.
Detta är Happy Human, en symbol som visar att jag är sekulärhumanist. Symbolen visar att jag stöttar de kristna som är utsatta för religiöst förtryck, och alla andra som blir utsatta för detta. Om de som utsätter någon för förtryck, själva skulle tillhöra utsatt livsåskådningsgrupp någon annanstans, är jag på deras sida i den konflikten. Det kan jag säga utan att veta något om vilken livsåskådning det handlar om, och helt utan att dela livsåskådningen i fråga. Jag är inte speciellt imponerad av någon av de religioner jag stött på hittills.
David Lindén tar upp en annan aspekt av #mittkors i en mycket bra text:
Prästen Anna Karin Hammar menar att initiativtagarna till kampanjen har dunkelt uppstått och att man därför inte ska stödja den. Gunnar Sjöberg och andra prominenta företrädare för Svenska kyrkan verkar hålla med.
Hammar menar att det är problematiskt att två av initiativtagarna till kampanjen vikarierar som ledarskribent och är redaktör för ett katolskt magasin.
Hon borde dock analysera sin egen organisation där många företrädare inte är rädda för att ta ställning i dagspolitiken, så länge det gäller flyktingar eller EU-migranternas situation.
Men att öppet visa att det går en konfliktlinje mellan kristna och muslimska fundamentalister anser Hammar vara ”en del av den retorik som vi nu kan kalla Trumpsk”.
Som jag tidigare nämnde har Gunnar Sjöberg själv gett uttryck för en bedrövlig människosyn, men han har också bett om ursäkt. Jag låter mig inte imponeras av ursäkten, då den kom när den avkrävdes av mer humanistiska medmänniskor, och inte nödvändigtvis för att han helt plötsligt och helt osannolikt skulle ha snubblat över god människosyn. Jag vill alltså inte hacka på Sjöberg i onödan, men han sitter inte riktigt i position att ha en åsikt värd att ta på allvar.
Muslimer, kristna och andra religiösa må sitta på livsåskådningar jag inte delar, och rent av ogillar, men att försvara de man sympatiserar med är ingen konst. Ingen ska bli förföljd för sin livsåskådning eller religion, sin hudfärg, sin sexuella läggning, sin könsidentitet, och så vidare. För mig är det enkelt och oproblematiskt att ha den åsikten. Därför bär jag symbolen Happy Human med stolthet, och därför stöttar jag #mittkors.
Uppdatering 2016-08-15: Kyrkans tidning: ”Prästen Johanna Andersson, en av initiativtagarna [till Mitt kors], väljer nu att lämna Svenska kyrkan.”
Lämna ett svar