Jesus ursäktas alltid
2012-01-18
Så här pratar Jesus enligt Matteus, om den heliga anden och om människors förmåga att ändra sig (Matt 12:31-37):
Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.
Synd mot människor, kan förlåtas. Detta är alltså ett smärre brott, jämfört med synd mot Jesus osynlige vän, den helige anden. Förmodligen beroende på att Jesus manifesterar sig själv genom påhittade väsen, som har en mer mystisk och spännande genom natur än han själv. Synd mot denna ande är oförlåtlig. Jesus låter hälsa att mina utsikter inte speciellt goda. Jesus rangordnar medmänniskor lägre än övernaturliga väsen.
Vidare berättar Jesus att människor inte kan ändra sig, goda är goda, onda förblir onda. Jesus påpekar även att vad man säger, reflekterar vem man är och vilka värderingar man har. Här har Jesus rätt, men jag vill ändå inte ställa mig på hans sida, eftersom jag anser att detta gäller även han. Dessutom håller jag inte med han om människors statiska tillstånd. Mycket dumheter sägs av skribenter och debattörer, utifrån deras bästa förmåga. Att bredda sitt perspektiv, kan förändra vilka åsikter man har. Jag själv föddes som ateist, fick en omsorgsfullt kristen uppfostran med kvällsbön, söndagsskola och kyrkans barntimmar, gick till Pingstkyrkan och Immanuelskyrkan på 80-talet för att lyssna på kristen populärmusik, som t.ex. Hector eller Joybells, trots att jag började förstå vad detta handlade om. Jag avviker från Jesus, för jag tror på människan mer än den heliga anden, och jag tror på människans förmåga till förändring, mer än vad Jesus gör.
Så här hanterar Jesus goda ambitioner, med misslyckat resultat (Matt 17:14-20):
När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom och sade: ”Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.” Jesus svarade: ”Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.”
Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” Han svarade: ”Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.”
Samma berättelse återges även av Lukas (Luk 9:37-43):
När de följande dag kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. Och en man ur hopen ropade: ”Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” Jesus svarade: ”Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son.” Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. Alla överväldigades av Guds storhet.
Förakt för misslyckat försök, istället för uppmuntran av goda ambitioner, är en vanlig härskarteknik. Det skapar en skamsen passivitet, till skillnad från uppmuntran. Jesus var en person som var uppfylld av sin kärlek till sig själv, och för att se honom som något annat än självgod och dryg, krävs att man redan från början var intalad att kristendom är något bra. För att verkligen fördunkla vår förmåga att tänka, krävs religion. Hade jag pratar om politiker, hade jag fått medhåll. Men nu pratar jag om religion, och den perversa personkulten kring Jesus från Nazareth, tillhör något av det innersta rummet för kristna.
För att slippa kritik för sina föreställningar, brukar argumentet att ”jag inte tror på en gubbe med skägg” användas. Jesus är lika svår att kritisera som slätrakade gudar, men jag är övertygad att skepticismens långa arm når även hit. Jag antar utmaningen!
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Hej Anders!
Att häda mot den helige anden är att stå emot Gud och enligt den kristna tron är Gud kärlek och alltigenom god. Att stå emot Gud är alltså detsamma som att stå emot det goda. Nu menar jag inte att de som inte tror på Guds existens inte kan göra det goda, men det som är gott är av Gud oavsett om man tror på det eller inte. Det går alltså inte att strida mot Gud (stå emot den helige anden) och samtidigt komma in i himmelriket (vara försonad med Gud). Så att stå emot Gud kommer aldrig att förlåtas så länge man gör det, men om vi vänder oss till honom i försoning så får vi förlåtelse för allt och det är också därför som Jesus säger:
”Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för”.
Så Jesus menar inte att goda förblir goda och onda förblir onda, utan att vi alla är beroende av att försonas med Gud, eftersom vi alla har stått emot honom och tjänat oss själva i egoism i stället för att tjäna andra i kärlek.
Göran
Välkommen att etablera dina premisser. De premisser du kan åberopa utan evidens (Gud), kan jag avfärda utan evidens.
Etablera dina premisser!
Vi kan börja med det som jag redan varit inne på:
1) Altruistisk kärlek är gott.
2) Egoism är inte gott (ont).
3) En och samma handling kan ha olika uppsåt (gott uppsåt (kärlek) eller ont uppsåt (egoism)).
(Du får så klart argumentera emot premisserna eller ge egna moraliska premisser. Om du som Sam Harris tror att moral kan stödjas vetenskapligt så får du gärna argumentera för det).
…alltså är allt gott av Gud?
Gör ett sista försök, sen får du skriva någon annan stans.
…alltså är allt gott av Gud?
Nej, det är inte min poäng. Min poäng var att ge tre premisser att ha moraliska samtal kring.
Det jag undrar är vad du har utgått ifrån för premisser när du menar att ”Jesus var en person som var uppfylld av sin kärlek till sig själv”? Har du vetenskapligt stöd för påståendet?
Det är inte ett vetenskapligt påstående i den bemärkelsen, och jag förklarar i texten varför jag tycker som jag gör om honom. När det kommer till Jesus rekommenderar jag Förnuft och högmod av Lena Andersson.
Min poäng är att Jesus och andra människors handlingar kan tolkar ur olika perspektiv. Ditt sätt att tolka händelsen på behöver inte vara det rätta sättet. Det jag har argumenterat för är att en och samma handling kan ha olika uppsåt. Jag kan förklara hur jag menar: Tänk dig att jag ger pengar till en person. Denna handling kan på ytan te sig som god. Men uppsåtet behöver inte vara gott:
1) Jag kan ge bort pengar till en vän för att visa vännen och andra hur generös jag är. Inre rösten säger: ”Se på mig vad jag är givmild”
2) Jag kan också ge pengarna till vännen för att påvisa dennes snålhet. Jag kanske tycker att han/hon är girig och snål och aldrig ger mig någonting. För att ge en hint om detta, så ger jag presenten. Inre rösten säger: ”När fick jag någonting från dig senast?”
3) Ett annat alternativ är att jag ger pengarna för att jag är rädd för vad andra ska tycka om mig, om jag inte ger bort mina pengar. Inre rösten säger: ”Hur skulle det se ut om jag inte gav?”
4) Slutligen kan jag ge pengarna för att jag tycker om vännen och att jag har märkt att han/hon är i behov av pengar. Att ge bort pengarna kan ju vara ett sätt att visa omtanke. Inre rösten säger: ”Jag vill vännen väl”.
Jesus handlande mot lärjungarna kan mycket väl ha varit en konsekvens av lärjungarnas vilja att i högmod försöka bota pojken. Alltså deras syfte kan ha varit att visa på hur duktiga och stora de var (enligt alt. 1). Senare står det också om hur lärjungarna frågar Jesus om vem som är störst i himmelriket.
(Matt 18:1) Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.
Min poäng är alltså att man inte måste tolka händelsen som du gör. Det finns andra tolkningssätt. Jesus ville visa att tjänande i kärlek är vägen och inte att blåsa upp sig själv i högmod.
Hur man tolkar bibeln reflekterar betraktarens moral, och den som inte har några problem med Jesus, är en person som inte har några problem med t.ex. de härskartekniker som han använder.
Hur man tolkar bibeln reflekterar betraktarens moral
Nej, så behöver det inte vara. Ta mitt exempel som exempel. Den som tolkar min handling att ge bort pengar som att jag vill göra mig högmodig behöver inte ha en sämre moral än den som tror att jag gör det i kärlek. Tolkningarna har mer att göra med vilken bild personerna har av mig.
den som inte har några problem med Jesus, är en person som inte har några problem med t.ex. de härskartekniker som han använder.
Jag är emot alla härskartekniker, men Jesus var en man som sa sanningen oavsett om den inte alltid var så smickrande för egot. Den Jesus jag tolkar in när jag läser bibeln är en ödmjuk och enkel man som spred kärlek omkring sig.
När jag förklarar varför jag tycker som jag tycker, frågar du efter "vetenskapligt stöd". Du säger vad du tycker, bifogat med en fenomenalt vag motivation. För att omdömet helt ska ruineras, krävs tydligen religion.
När jag förklarar varför jag tycker som jag tycker, frågar du efter "vetenskapligt stöd".
Jag har aldrig hävdat att det går att få vetenskapligt stöd i moraliska frågor. Moralfrågor ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Anledningen till att jag frågade var att du raderade kommentaren med mina premisser. Jag misstänkte att det var för att de saknade vetenskapligt stöd. Men kanske har jag fel?
Vad har du för motivering till att du tror att hur man tolkar bibeln reflekterar betraktarens moral? Som jag ser det så är det som att den personen som tycker att jag handlar i kärlek skulle säga till den personen som tyckte jag var högmodig: ”Hur kan du tycka att kärlek är moraliskt fel? Du är omoralisk.”. Men personen begår då misstaget att utgå ifrån att det är moralen som skiljer dem åt i stället för deras syn på mitt uppsåt. Ser du problemet med det tankesättet? Ditt resonemang hamnar i samma fälla.
Jag har inte sagt att du har frågat efter vetenskapligt stöd i moraliska frågor. Detta sätt att argumentera ("har du slutat slå din fru") är inte hederligt, därför får du diskutera någon annan stans.